Efter 82 000 steg under två dagar (Posta-Nilla, Gullspira, en golfrunda, samt den vanliga vardagsmotionen) tog jag det moget övervägda beslutet att det inte skulle bli någon vandring under torsdagen. Ja, förutom den golfrunda som var planerad till torsdagsmorgonen då.

Det var ett synnerligen klokt beslut. Det blev ändå 19 000 steg.

När jag snörde på mig skorna hemma för att köra till Örkelljunga höll jag på att knappt få ner fötterna i dem. Och när jag bytte till golfskor på plats på Woodlands gjorde det lika ont. Men det gick ändå helt okej att gå. Åtminstone i början. Åtminstone fram till dess att jag klev ut i ruffen för att slå en boll, missade att det var ett litet dike, och vrickade högerfoten för andra dagen i rad.

Efter hand började det göra mer och mer ont också på högerfoten där skon slutar ovanför hälen. Alltså där jag hade ett skavsårsplåster sedan ett dygn tillbaka. Eller åtminstone större delen av ett skavsårsplåster eftersom en del dragits av med strumpan kvällen innan.

Lång historia kort: Jag haltade mig hem efter en bedrövlig runda (alltså: mitt spel var bedrövligt, medan sällskapet var trevligt, banan var fin, och solen gassade). På kvällen drog jag på ett par skor och haltade ut på stan för att äta sushi med en av mina systrar. Fick verkligen kämpa för att inte se så plågad ut som jag var. När vi sedan satt och väntade på maten upptäckte jag den stora orsaken till min smärta. Bak på högerfoten satt nämligen en rejäl blåsa, 2-3 centimeter i diameter och med konsistens som en vattensäng. Till hälften var den dold av det trasiga skavsårsplåstret, till hälften hade den svällt ut nedanför detsamma.

Det fick bli flipflops under resten av kvällen. När jag följde systern till bilen kunde jag gå mer eller mindre normalt (så normalt man nu kan gå i flipflops), och senare på kvällen fick jag mödosamt pilla bort resterna (det vill säga säkert tre fjärdedelar) av det urprungliga skavsårsplåstret, trycka hål på blåsan och rengöra, för att sedan sätta på ett nytt skavsårsplåster.

Därmed fick jag också göra vissa justeringar kring återstoden av semestern. Fredagen skulle ju läggas på Prins Bertils stig i Halmstad, men det är nog bara att inse att kroppen behöver lite återhämtning. Vad lördagen bär med sig vet jag inte, kanske någon kortare led om fötterna tillåter. Om inte så har jag på senare tid köpt på mig en hel drös böcker (det är farligt med pocketrea) så sysslolös behöver jag inte vara.