Jag visste att det skulle bli stor skillnad mellan veckornas upplägg. När jag startade bloggen var jag inne på semesterns sista ryck. Då hade jag all tid i världen att skriva och promenera, eftersom barnen dessutom var hos sin mamma. Veckan som nu snart är över har varit totalt motsatt. Dels har jobbet börjat igen, vilket ju bundit upp ganska mycket av den tidigare lediga tiden. Dels har jag haft ansvaret för barnen, vilket gjort att varken några morgon- eller kvällspromenader har varit det minsta aktuella.

Kontrasterna kan väl rätt effektfullt sammanfattas i siffror.

Detta inlägg blir det 13:e som publiceras på densmalastigen.com. Visst, jag har ett par utkast på gång, och dessa har jag i huvudsak börjat skriva under den gångna veckan, efter att ha publicerat tio inlägg under den inledande barnfria semesterveckan har det blivit tre denna vecka. Och då var ett av dem förberett sedan tidigare och behövde bara en mindre justering för att läggas ut.

Ännu tydligare blir det gällande antalet steg. I skrivande stund är jag uppe i 26 380 steg denna vecka. Högst sannolikt kommer det inte att gå över 30 000 innan dagen är slut. Hur såg det då ut förra veckan? Tja, mina fötter kanske gjorde ont, men siffrorna var imponerande. Måndag till söndag gick jag inte mindre än 160 845 steg, och räknar man bort såväl måndag som söndag (eftersom jag lämnade barnen sent på måndagen och fick dem vid lunchtid på söndagen) landar jag ändå på 149 292 steg, alltså precis under 30 000 steg per dag. Ett snitt över fem dagar som jag alltså inte når upp till som totalsumma på sju nu.

Å andra sidan: När jag inte är ute och ränner på stigar hela dagarna får jag ju möjlighet att fundera och reflektera över val jag gör i vardagen. Som när jag häromdagen behövde köpa nya tandborstar till barnen, och valde trä i stället för plast. Eller som när jag på lördagens Tosselillabesök med släkten aktivt tog ett beslut om att inte välja den glass till barnen som skulle ge en skranglig plastbägare med tryckt djurmotiv på. För att inte köpa fler plastsaker än nödvändigt.

Som enskild händelse räddas knappast världen av att jag valde pappbägare i stället för plastbägare. Agerandet är bara en liten spottloska i havet. Men hellre en spottloska än en plastbägare i havet, och ju fler som spottar, desto mindre skada görs.