
Foto: Robert Owen-Wahl/Pixabay
Det är lätt att bli fundamentalist i sitt agerande. Att dra saker och ting till sin spets. Eller åtminstone försöka. Efter att ha börjat med att försöka se till att så mycket från kött, mejeri och frukt&grönt är från min geografiska närhet försökte jag steppa upp ytterligare när jag var i affären häromdagen. Men det var inte det lättaste.
Insåg snabbt vad jag redan visste. Att det förmodligen är för få som bryr sig för att företagen ska skylta med var deras produkter är gjorda – om de inte måste.
Landade inne på godisavdelningen. Jag vet, det bästa ur hälsosynpunkt hade varit att hålla sig helt därifrån, men så blev det nu inte. Men att lista ut var snasket var tillverkat… Oftast gick det att lista ut vilket land som saken producerats i. Vid något enstaka tillfälle också vilken stad. Men det kan kanske egentligen kvitta lika eftersom kakaobönorna knappast har odlats ens i närheten av Mariefred…
Blev inget godis. Tänkte att chipsen var lättare att avkoda. Och potatisarna skulle ju högst sannolikt vara svenska. Men bland de enda som jag med säkerhet visste ursprung på redan innan (södra Halland) så hittade jag inga smaker som fick snålvattnet att rinna till. Det fick till slut bli en påse chips producerade i Göteborg. Close enough, liksom.
Bättre blev det inte vid toapappret. Kunde inte hitta något ursprung alls, så fick gå på vad det stod att de olika papperna innehöll. Blev Lambi. Försökte kolla tillverkningsplats här hemifrån vid datorn, men var nästan lika svårt det. Ingenstans på hemsidan gick det att se något. På fliken ”Om Lambi” stod inget. På ”Kontakt” fanns bara ett kontaktformulär. Inte ens en postadress till någon form av huvudkontor. Fick googla vidare till tillverkaren MetsäTissues hemsida för att få svaret. Eller åtminstone typ ett svar. Att Lambi, Serla och Katrin tillverkas i Mariestad (Västergötland), och att Lambi dessutom tillverkas vid de småländska bruken Pauliström och Nyboholm, båda belägna i Vetlanda kommun i Jönköpings län.
Får väl i fortsättningen skriva min handlelista hemma, och sedan sitta och googla varumärken på potentiella inköp på förhand så att jag inte behöver slösa upp hela mobilbatteriet (och barnens tålamod) i affären.