
Foto: Lars-Åke Englund
Nu borde jag ju ha tagit en bild av lasagnen, eller hur? Så att jag hade haft något att illustrera detta inlägg med. Utan att behöva fara med osanna bilder (eller falsk lasagne). Jaja, det var åtminstone inte någon häst som skadades under tillagningen. Det var inte ens någon självdöd häst med i maten.
Om den smakade gott? Jodå, visst gjorde den det. Både när jag lagade den och när vi åt upp resterna som matlåda kvällen därpå. Barnen lämnade knappt något på tallrikarna.
Och klimatmässigt var det nog den bästa lasagne jag någonsin ätit (och lagat). För plattorna var ekologiska, precis som de krossade tomaterna. Även om de båda hade Italien som ursprungsland. Och eftersom det inte fanns någon färs i affären (handlade på en lördag, på en vecka där det visade sig vara dundererbjudande på blandfärsen) fick jag ett infall och köpte Quornfärs. Den var visserligen från Storbritannien, men förhoppningsvis var det mindre klimatpåverkan när den tillverkades och fraktades hit, än det hade varit om det rört sig om animalisk färs.
Jag ska inte låtsas som att jag inte kände mig stolt över de val jag gjorde. Men mycket vill ha mer. Har man sagt A, får man säga B (så får man C vad D E, tack The Real Group, nu fick jag den sången på hjärnan…). Den som gapar efter mycket riskerar att tugga av en så stor bit att den inte går att hantera, så att vederbörande istället sätter i halsen och kommer fram till att det är lika bra att inte ens försöka tugga av något igen eftersom uppgiften är för svår. (Det sista ordstävet kanske inte går exakt precis sådär, men nästan).
Hur mycket bättre hade man kunnat göra den där lasagnen? Och ja, jag använder ett allmänt ”man” och inte ”jag”, för när jag har barnen måste rätterna gå någorlunda fort att fixa. I nuläget får det helt enkelt bli en del halvfabrikat. Men för den som vill göra allt från grunden finns naturligtvis inga gränser.
- Köpa ekologiska krossade tomater från Italien? Nog borde det gå att krossa själv? Gärna svenska ekologiska. Varför inte odlade i den egna trädgården?
- Köpa ekologiska pastaplattor? Nog har det gjorts egen pasta i detta avlånga land förr? Här verkar vara ett recept som de flesta (till och med jag) skulle klara av att följa. Om jag skaffar en pastamaskin. Men pappa gjorde ju egen ravioli när vi var små, och vad jag vet hade vi ingen pastamaskin gömd i källaren, så kanske går det med kombinationen kavel och tålamod?
- Färdig bechamelsås på burk? Skulle inte tro det. Smör, mjöl, mjölk och kryddor. De tre förstnämnda ingredienserna går åtminstone att skaffa fram från närområdet.
- Osten som ska strös över? Ja, jag behöver inte ens förklara, eller hur?
- Som jag ser det är det krångliga själva färsen. Ska du gå all in klimatbesparare är det knappast kött den är gjord av. Men den ska inte heller vara transporterad från Storbritannien. Kollade runt på lite alternativ, men många av vegovarianterna innehåller ingredienser som skeppats/flugits/lastbilats in över landsgränsen. Kanske ett gäng rivna rotfrukter i stil med det här?
Värt att pröva? Absolut! Men jag vet inte när jag har tiden/orken/energin. Lovar att återkomma med ett inlägg om det blir av. Annars får ni gärna testa åt mig.
(Och om ni inte är alltför långt borta från Hässleholm kan jag tänka mig att provsmaka också, om ni vill ha en second opinion)
En reaktion till “En god lasagne – eller?”