Energisnåla program och vilseledande tillverkare

Eco-programmet. Diskar kallare och under längre tid, men enligt Energimyndigheten minst lika bra som normalprogrammet, och dessutom mycket energisnålare.
Foto: Lars-Åke Englund

Minns inte vilken av mina tvätt- eller diskmaskiner som först hade eco-program. Minns mest att jag funderade på om detta eco stod för ekonomi eller ekologi. Jag antar att det rör sig om det senare, men plånboken verkar ändå vara inkopplad på ett hörn.

Det är alltför lätt att köpa reklamens budskap. Någon konstaterar att produkt A är bättre än produkt B på grund av anledning C. Som konsument är det inte alltid lätt att testa om det verkligen stämmer. En sådan sak är eco-programmen. Att företagen plötsligt säger att deras produkter är ekologiska är inte en garanti för att de är bra. Är ett äpple, odlat enligt ekologiska metoder men i Nya Zeeland, bättre än ett äpple odlat enligt konventionella (alltså giftigare) metoder i Sverige? (Obs, detta är självklart inte en fråga för mina svenska läsare i Australien…)

Om företagen som tillverkar diskmaskiner och tvättmaskiner säger att de har ett program som är mer miljövänligt (som förbrukar mindre energi och vatten), måste det verkligen vara så? Kan det inte bara vara ett sätt att framstå som mer miljövänliga för att sälja maskiner?

Har suttit och läst gamla foruminlägg som ifrågasätter hur ett program som tar längre tid verkligen kan dra mindre energi än ett som går kortare. Tja, egentligen skulle jag bara vilja svara med mekanikens gyllene regel: Det du vinner i kraft förlorar du i väg. Hävstångsprincipen är en jämförelse, där du längst ut på hävstången behöver använda mycket mindre kraft för att bända upp stenen eller hjulbulten än om du tar i nära objektet. Då behöver visserligen dra hävstången en längre sträcka, men blir mindre trött ändå.

Men går det verkligen att applicera på disk- och tvättmaskiner?

Det korta svaret tycks vara ja. I Energimyndighetens tester av tvättmaskiner respektive diskmaskiner har man kommit fram till att eco-programmen använder mindre energi än autoprogrammen. Detta mångt och mycket för att temperaturerna inte är lika höga. Samt att det förbrukas lite mindre vatten. Det kallare vattnet får alltså mer tid på sig att lösa upp matresterna och fläckarna och gör då ett lika rent jobb som ett varmare och snabbare program.

Noterbart är att det faktiskt är betydligt mer energieffektivt att diska i maskin än att diska för hand. Enligt Energimyndighetens uträkningar tar det fyra gånger så mycket energi att diska för hand.

60 som 60 och 40 som 40? Nja, vilseledande enligt mig.
Foto: Lars-Åke Englund

När det gäller tvättmaskinen måste det dock sägas några saker som går emot logikens lagar och regler. På min tvättmaskin finns ett vanligt 60-program, och ett 60-eco, och detsamma gäller 40 graderstvätten: ett vanligt och ett eco-program. Och om nu uppvärmningen av vattnet är den stora boven i dramat när det gäller energianvändningen, hur kan det då finnas eco-varianter som drar mindre energi? Svaret är enkelt: temperaturerna stämmer inte.

I en gammal Råd&Rön-artikel från 2011 konstateras att eco-programmet för 60 grader i en mätning bara nådde upp till knappt 45 grader som varmast. Enligt tillverkaren till den då aktuella maskinen var allt i sin ordning.

– Är det inte missvisande för konsumenten, som ju vill att kläderna ska tvättas i just 60 grader? frågade Råd&Röns reporter.
– Jo, men det är inte vi som satt upp normer och standarder. Om man vill ha bort bakterier är det kanske inte det energisnåla programmet man ska använda, var svaret.

Jag kanske är naiv och blåögd, men vad är det egentligen för svar? Man erkänner att det är missvisande, men skyller på att standarden är sådan (som om standarden uppstått av sig själv? Var i stället en föregångare vettja). Och säger sedan att det energisnåla programmet kanske inte ska väljas om man vill få bort bakterier. Som om standardkonsumenten hade koll på vilka temperaturer som tvättmaskinen kommer upp i under de program som finns. När det står 60-eco på min tvättmaskin förutsätter jag ju att det tvättas i 60 grader, på energisnålaste väg. På samma sätt som att man inte ska behöva ifrågasätta innehållsdeklarationer på varor (eftersom det ändå är snudd på omöjligt att kontrollera). 60 är 60. Inte 43.

Också i Energimyndighetens tvättmaskinstest konstateras att temperaturen på eco-programmet är lägre än vad som står på maskinen.

Testet visar att temperaturen är lägre än 60-grader när du väljer det energimärkta 60-graders programmet. Temperaturen kan vara så mycket som 17 grader lägre men trots detta blir tvätten ren.

Ur Energimyndighetens test.

Den intressanta frågan är då vad som händer med de bakterier man vill få bort? Räcker det verkligen med 43 grader? Vid vilken temperatur dör egentligen bakterierna? Hur ska man tvätta? Tja, olika personer säger olika. Som den här forskaren (och läraren på textilhögskolan) som säger att många bakterier inte ens dör vid 60 grader, och att man ska följa tvättråden på kläderna för att inte förstöra dem. Och som de här överläkarna som tycker att det viktigaste är att tvätta tvätten i minst 60 grader. Nu har de ju lite olika intressefokus. Att kläderna ska klara av tvätten, eller att bakterierna inte ska klara av den.

Blir jag speciellt mycket klokare? Nej, det blir jag inte. Men jag är van att inte förstå, och att försöka hitta andra som kan förklara. Så jag får fortsätta att leta.

Däremot stör jag mig enormt på att man får kalla ett program för något det inte är, vilket i mina ögon är direkt vilseledande. Energimyndigheten har en lam förklaring i sin rapport:

I bruksanvisningarna framgår det att tillverkarna är medvetna om detta [att temperaturen inte når upp till de påstådda] då de informerar om att temperaturen kan vara en annan än vad som visas på panelen eller vredet.

(Min förklaring, och min kursivering)

Lägg gärna märke till formuleringen ”kan vara en annan”. Jag skulle snarare vilja påstå att tillverkarna vet att temperaturen är en annan en den som visas på panelen eller vredet.

För många år sedan gjorde jag i en krönika en jämförelse mellan bredbandshastigheter och mjölk, och den skulle lika väl kunna funka här. Då ondgjorde jag mig över att man tillåts marknadsföra sin produkt med ”upp till”-hastigheter som man visste aldrig kunde hållas. Då skulle aldrig kunna komma undan med att sälja en förpackning med ”upp till en liter mjölk” och sedan få kunderna att acceptera att det bara var ett par deciliter i den. På samma sätt är det en medveten lögn att skriva ut att programmet är 60-graders, om det bara går till knappt 45. Det är ju bara att leverera 75 procent av det utlovade.

En reaktion till “Energisnåla program och vilseledande tillverkare

  1. I diskmaskinen blev det faktiskt bättre resultat på grytor och formar på ekonomi program så kör det alltid numera. Provar istället olika tabletter ikls budget från Ica o Willys men har inte hittat något bättre än yes platinum. Perfekt i ekonomi program inklusive grytor och svårt smutsat .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s