Varför är det så att jag måste berätta för någon om usla vanor för att sedan ta tag i dem? Efter att ha suttit i drygt en timme och pratat om (bristande) träningsvanor och mat(o)vanor, samt tecknat mig för gymmedlemskap, har det varit superlätt att gå förbi godishyllorna i affären utan att känna mig det minsta lockad.

(Åtminstone när jag har handlat mätt. Häromdagen kryssade jag mellan olika söta lockvaror och kunde nätt och jämt övertala mig själv om att låta bli att lägga något i korgen.)

Det är ungefär som de gånger jag börjat föra kassabok. Har jag bestämt mig för att skriva upp allt jag handlar så blir det inte längre roligt att handla godis och kakor och se hur mycket pengar som går till sådant. Och att inte alls notera inköpen blir att ljuga sig själv rakt upp i ansiktet, och hur lönt är det då att föra kassabok?

Man får väl säga att jag har klarat av min första vecka med min lite sundare livsstil. Har visserligen inte satt min fot på gymmet ännu, men å andra sidan börjar medlemskapet egentligen först nästa vecka med min första PT-tid. Har dock planer på att hinna dit före jobbet på onsdag, samt en sväng på lördag, mest för att känna på atmosfären och plåga mig lite i stakmaskinen. Just stakmaskinen var ju min hatkärlek i tränandet inför Vasaloppet för drygt fem år sedan. Där vet jag vad jag får, och hur jag mår.

Min nya livsstil handlar inte om att ta bort alla livets söta glädjeämnen, bara minska dem radikalt. Det är tillåtet med onyttigheter i begränsad mängd under fredag och lördag, men resten av veckan ska jag hålla mig i schack. Därför blev det lite chips och en bit ananaspaj i fredags, ytterligare lite ananaspaj och ett glas vin i lördags. Men inte en stor påse lördagsgodis. Och på jobbet har jag helt och hållet avstått från de där askarna med kakor som ständigt finns närvarande. Dessutom har jag skippat de där fyra rostmackorna strax före läggdags (som bara är så goda, men ack så onyttiga).

I morgon tänkte jag ställa mig på vågen. Det blir visserligen lite andra förutsättningar än invägningen på gymmet, då jag med kläder vägde in på 91,8. Men det blir ändå en första notering. Kanske en första indikation.