Inte noll, bara mindre

Sedan besöket på gymmet har det varit lättare att passera godishyllan utan att ”råka” lägga ner något i kundkorgen.
Foto: Pixabay

Varför är det så att jag måste berätta för någon om usla vanor för att sedan ta tag i dem? Efter att ha suttit i drygt en timme och pratat om (bristande) träningsvanor och mat(o)vanor, samt tecknat mig för gymmedlemskap, har det varit superlätt att gå förbi godishyllorna i affären utan att känna mig det minsta lockad.

(Åtminstone när jag har handlat mätt. Häromdagen kryssade jag mellan olika söta lockvaror och kunde nätt och jämt övertala mig själv om att låta bli att lägga något i korgen.)

Det är ungefär som de gånger jag börjat föra kassabok. Har jag bestämt mig för att skriva upp allt jag handlar så blir det inte längre roligt att handla godis och kakor och se hur mycket pengar som går till sådant. Och att inte alls notera inköpen blir att ljuga sig själv rakt upp i ansiktet, och hur lönt är det då att föra kassabok?

Man får väl säga att jag har klarat av min första vecka med min lite sundare livsstil. Har visserligen inte satt min fot på gymmet ännu, men å andra sidan börjar medlemskapet egentligen först nästa vecka med min första PT-tid. Har dock planer på att hinna dit före jobbet på onsdag, samt en sväng på lördag, mest för att känna på atmosfären och plåga mig lite i stakmaskinen. Just stakmaskinen var ju min hatkärlek i tränandet inför Vasaloppet för drygt fem år sedan. Där vet jag vad jag får, och hur jag mår.

Min nya livsstil handlar inte om att ta bort alla livets söta glädjeämnen, bara minska dem radikalt. Det är tillåtet med onyttigheter i begränsad mängd under fredag och lördag, men resten av veckan ska jag hålla mig i schack. Därför blev det lite chips och en bit ananaspaj i fredags, ytterligare lite ananaspaj och ett glas vin i lördags. Men inte en stor påse lördagsgodis. Och på jobbet har jag helt och hållet avstått från de där askarna med kakor som ständigt finns närvarande. Dessutom har jag skippat de där fyra rostmackorna strax före läggdags (som bara är så goda, men ack så onyttiga).

I morgon tänkte jag ställa mig på vågen. Det blir visserligen lite andra förutsättningar än invägningen på gymmet, då jag med kläder vägde in på 91,8. Men det blir ändå en första notering. Kanske en första indikation.

3 reaktioner till “Inte noll, bara mindre

  1. Vid vissa tidpunkter på dygnet är det svårare att inte falla för sockersuget. I början av min VW-tid hade jag bestämt mig för att inte äta något sött alls. Idag när jag nästan gått ner det jag ska 26,3 av 30 kg är det inte lika lätt längre men nu behöver jag skärpa till mig.

    Gilla

    1. Är väl det som är det svåra, när man har en speciell vikt som mål. Att man närmar sig den vikten och tänker att man är klar och sedan börjar falla tillbaka i gamla synder. Åtminstone till viss del. Det är därför jag inte vill stryka godiset och kakorna helt, eftersom jag är rätt säker på att jag inte kommer att kunna hålla en sådan diet livet igenom. Och för att jag inte ens tror att jag hade velat hålla en sådan diet. Så i stället får jag försöka hantera det genom att sätta begränsningar för mig själv utan att förbjuda det.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s