Kastade i mig lunchen och jäktade iväg till sjukhuset för att hinna till min bokade tid med ortoped och sjukgymnast. Trots att det kändes som att jag var ute i sista minuten satt jag i soffan och väntade tio minuter innan det var min tur (och en kvart innan jag fick komma in). Det är en ytterst ovan känsla. Jag är ju en sådan som stressar och ändå kommer några minuter sent. Trodde jag i alla fall. Det kanske var mer i min ungdoms dagar…

Läs mer: Akillesknän

Blev förvisso lite konfunderad där jag satt i soffan och väntade på att få komma in. En vänlig lapp på väggen intill klargjorde att besökarna gärna fick ta av fikan. Var denna fika fanns var mindre klart. Den var åtminstone inte i anslutning till lappen. Men så var det ju ändå onsdag, och som jag skrev i går, undantaget får inte bli regel. Nu tryckte jag i mig en hel bakelse i går (en och en halv om man ska vara petig, eftersom sonen tröttnade och hellre ville öppna paket).

Har bara gott att säga om bemötandet på sjukhuset (kanske bortsett från det där med den mystiska fikalappen). Det var god stämning och kunnig laguppställning. Ortopeden inledde med ett ”det står att du har spelat fotboll, och du är född -86. Du är för gammal”. Varpå jag fick konstatera att jag faktiskt inte spelade fotboll, och inte hade gjort det på sju år (och att det kanske var en del av problemet).

Läs mer: Domens dag

Sedan skulle det dras, tänjas, böjas, tryckas och vridas. Men det var bara en liten del av momenten som gjorde ont, och vid alla dessa kom smärtan från ett och samma ställe. Bortsett från när ortopeden höll i foten för att vrida knät och det började knaka i foten i stället.

Fick höra att det är bra att jämföra med rörligheten och funktionen i det friska knät. Nu har jag visserligen inget friskt knä, men efter att ha dragit, tänjt, böjt, tryckt och vridit också på högerbenet konstaterades att detta nog åtminstone var tillräckligt friskt.

Efter alla tester kom ortopeden och sjukgymnasten fram till att det rörde sig om medial kollateralligamentsdistorsion i knäled. Åtminstone står det så i papperna jag fick med mig. På mer begriplig svenska handlar det om en smäll mot inre ledbandet, som var ömt men inte trasigt. Graderat från grad ett till tre var detta en etta, alltså den lindrigaste varianten. Några veckors sjukgymnastik, så ska knät vara lika friskt som mitt (någorlunda) friska högerknä.

– Om man ska önska sig någon form av knäskada så är det en sådan man ska önska sig, sammanfattade ortopeden.