Uppföljningar är underskattat i nyhetsbranschen. Det är lätt att fastna i vad som den ene eller andre säger att hen ska göra. Berättar om sina storslagna planer. Blåser och blåser och blåser tills ballongen är så stor att den nästan spricker.

Då bör man komma tillbaka efter lagom tidsrymd och kolla hur det gick. Vad som blev av planerna. (Särskilt om det är så att de storvulna planerna som man skrev om fått personer att satsa pengar, tid och engagemang i idén).

Läs mer: Ljuset i bacontunneln

Jag skrev och gnällde om det svenska baconet som skivas och packas i Nederländerna respektive Polen. Hittade sedan info om att Ica planerade att flytta den delen av sin produktion till Halmstad. Och fick i slutet av augusti svar från Charkuterifabriken att produktionen skulle börja inom de kommande veckorna och att detta Halmstadsbacon skulle börja dyka upp i butikshyllorna under vecka 37.

Jag kollade under vecka 37. Kollade under vecka 38. Då var det inget Halmstadsbacon. Men det förklaras väl enklast med att det förmodligen finns en del tidigare producerat bacon som man först vill få sålt.

Läs mer: Bring back bacon – 19 dagar kvar

För några veckor sedan, när jag återigen botaniserade bland skivor och tärningar hade förändringen slagit igenom. Häromveckan gjorde jag fläskpannkaka med det tärnade baconet, och tyckte kanske att tärningarna var lite mindre tärningar än vad de varit i tidigare produktion – men det är ju en bagatell i sammanhanget.

I kväll blev det makaroner och köttfärssås, där skivat bacon (som sedan klippts av undertecknad) fanns i såsen. Vad det smakade? Bacon. Som vilket bacon som helst. Men utan den fadda eftersmaken från att grisarna som fötts upp, levt och slaktats i Sverige – för att i slutändan bli bacon för den svenska marknaden – farit ut i Europa för att skivas och packas.