Hemmagjord lera som ”håller ett bra tag” – vad det nu betyder

Har ofta dragit mig från att plocka fram leran till barnen. Huvudsakligen för att denna lera, som köpts och fåtts från tre olika tillverkare, alltid behöver knådas igång av en vuxen tills den är varm och lekbar. Men att den ändå är på tog för hård för att barnen ska kunna pressa spagetti av den, eller ens kavla ut den på vettigt vis.

När jag var hemma hos mamma och pappa för en tid sedan hade mamma gjort egen lera. Den var betydligt mjukare och därför mer barnvänlig. Fick en länk till receptet, men den föll sedan i glömska.

I dag, på min lediga tisdag efter att ha jobbat helg, bestämde jag mig för att äntligen göra slag i saken. Kollade upp vad som behövdes, och medan dottern vilade middag stod jag och tillverkade lera under överinseende av sonen. Vi hade köpt tre sorters karamellfärg och tanken var att göra tre färger. Men eftersom sonen sedan också ville ha grön fick jag blanda gul och blå. Det hade ändå varit en tanke från början när jag köpte röd, blå och gul färg.

2,5 dl vatten
1,5 msk olja
några droppar karamellfärg
2 dl vetemjöl
1 dl salt
1 msk citronsyra

• Koka upp vattnet.
• Blanda i olja och karamellfärg i vattnet.
• Blanda de torra ingredienserna i en skål, och häll sedan vattenblandningen över.
• Rör runt tills det blir en bra konsistens.
• Blir det för kladdigt, lägg till lite mer mjöl.

Förvaras efteråt i burk med lock, eller i försluten plastpåse. Ska då hålla ”ett bra tag” – vad det nu innebär.

Förutom att leran blev mjuk och båda barnen kunde göra spagetti och kavla bäst de ville så är ju den stora fördelen med att tillverka något själv att man vet vad som finns i. Dessutom gissar jag att det blir fruktansvärt mycket billigare att tillverka leran själv än att köpa den i små svindyra plastburkar.

Med det i åtanke var det inte heller lika frustrerande när barnen fick hälften var av de fyra färgerna och genast la dem på varandra och tryckte ihop till en regnbågsblaffa. Jag hade ju tänkt att de kunde skapa mäktiga mästerverk i fyrfärg. De tyckte att det var roligast att blanda alla färger.

Men när allt bara blivit brunt, eller när leran till slut stelnat och inte går att återanvända, är det snabbt och lätt att göra ny. Men då blir det nog hälften, eller kanske till och med en fjärdedel, av varje färg i stället. Fick en liten chock när jag samlade ihop all lera i en tvåliterspåse och stuvade undan i garderoben.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s