Runt hela landet – men mest framför tv:n

Nytt år ger nya möjligheter och nya utmaningar. Och när man tänker efter så är det faktiskt bara 5 608 706 steg runt Sverige enligt den rutt jag lagt upp.

Jag skulle kunna skylla lite på mamma. Hon la upp något inlägg på instagram om att gå 3 000 000 steg under 2020. Vilket innebär runt 8 200 steg varje dag. Och eftersom det kändes som en rimlig nivå tänkte jag hänga på.

Men sedan så insåg jag att jag är dålig på att göra saker med sans och rimlighet. Så med lite tålamod, ett excelark samt google maps la jag upp en rutt runt Sverige som jag tänkt gå. Åtminstone i fantasin. Räknade med att min snittlängd på ett steg är 85 centimeter, och sedan var det bara att börja mäta och räkna (eller knappa in orter i datorn, och låta excelarket räkna enligt de formler jag angav).

För att göra en lång historia kort. För att ta mig från punkt A till punkt A (ja start och mål på samma ställe) med den lilla omvägen om en jädra massa andra punkter, så skulle det behövas tas 5 426 235 steg.

(Eller nej, mitt i detta inlägg var jag tvungen att kontrollräkna då formlerna inte stämde överens. Det rör sig om 5 608 706 steg… Jag hade alltså tappat bort drygt 182 000 steg, eller 15,5 mil.)

Den första tanken var bara att se hur lång tid det tog att gå alla dessa steg. Särskilt eftersom det under de två första dagarna blev ynkliga 3 200 respektive 4 800 steg registrerade. Men så någonstans uppstod en tanke att försöka klara av att göra det hela fram till årsskiftet. Det skulle innebära att varje dag innehöll i snitt 15 324 steg (eller 14 825 som jag först trodde).

Det fina med att hitta på utmaningar för sig själv är att det är en själv som hittar på reglerna. Skulle jag klara av att gå hela sträckan utomhus? Nej, självklart inte. Dels på grund av att det är mörkt och muggigt, dels (och viktigare) på grund av att jag har barnen varannan vecka. Jag kan inte gärna promenera iväg utan dem. Och jag kan verkligen inte promenera den aktuella mängden med dem.

Alltså blev det tillåtet att gå framför tv:n. Och eftersom det bara är jag som är med och tävlar är det ingen som blir lidande av att varje steg inte är de beräknade 85 centimeterna. Jag kan stå och jobba på stället och tillräkna mig stegen ändå.

Det ska dock brasklappas redan här: de roligaste stegen är de som tas utomhus. Min stegmässigt bästa dag var när jag gick östra höjdarnas höjdarled (med extrasträcka på grund av vattenfylld järnvägsundergång) och var mindre än tusen steg från 30 000-vallen. Och de dagar jag inte har barnen försöker jag gå (eller springa) på morgonen före jobbet och på så vis få några tusen steg på kontot (och friskt syre in i hjärnan). Och ta en promenad efter. På så vis kommer jag upp i drygt 10 000 utomhus.

Men sedan står jag också och går/jobbar framför tv:n. Det har blivit några minuter. Jag har äntligen tagit mig igenom hela Sagan om Ringen-trilogin. Och har tittar än en gång på Hungerspelen-sviten som var något år sedan jag slutförde. Dessutom har det blivit en del handboll, någon serie, samt årets samtliga avsnitt av På spåret.

Och till skillnad från när jag tidigare tittat på Sagan om Ringen har jag inte somnat ifrån filmerna av tristess för att sedan vakna och inte tycka det vara lönt att titta om. Och jag har fått så mycket syre till hjärnan att jag klarat flera resmål i På spåret än någonsin förr. I fredags knäckte jag Rotterdam redan på tio poäng (och fullpoängare har verkligen inte till vanligheterna).

Hur går det då med att hålla snittet på drygt 15 000 steg om dagen? Nja, eftersom jag gav mig själv en dålig start låg jag faktiskt drygt 40 000 steg efter riktkarlen redan efter sex dagar. Men därefter har jag sakta men säkert knaprat in. Vandringen på Hovdala gav givetvis ett bra hopp i statistiken, från 23 000 efter till 9 000 efter.

Men passerade riktkarlen gjorde jag inte förrän idag. Jag trodde att jag gjort det redan i förrgår, men efter omräkningen insåg jag att jag efter gårdagen fortfarande var 700 steg kort. Efter tisdagen har jag i stället runt 5 000 steg i handen. Vilket kan behövas för dagar när jag inte har tid eller ork. För då rasslar det snabbt iväg.

Rutten då? Jo jag startade givetvis i Hässleholm, och satte av österut med Kristianstad som första delmål. Från och med Åhus tar jag kusten söderut och rundar hela länet för att bege mig uppåt längs västkusten. Den långa vägen går norrut genom Göteborg, Karlstad, Mora, Jokkmokk och Kiruna (bland annat) innan jag vänder vid Treriksröset. På nervägen blir det i stället att följa östkusten i större utsträckning, med Haparanda, Umeå, Gävle, Stockholm, Norrköping och Kalmar som några av stoppen. Hässleholm är som sagt utgångspunkten, och sedan den avslutande 111:e punkten på listan.

Hittills har jag passerat Kristianstad (5/1), Åhus (7/1), Simrishamn (10/1), Sandhammaren (11/1), Ystad (13/1), Trelleborg (16/1), Malmö (18/1) och Lund (20/1). När dessa rader skrivs har jag knappt 1 000 steg kvar till Landskrona, och de stegen hade jag tänkt hinna gå innan sängen väntar.

Eftersom det är så roligt att leka med excel har jag dessutom räknat ut var jag ska befinna mig vid varje månadsslut för att vara i fas. Och det som jag framför allt inser av den uträkningen är att Sverige är väldigt långt (vilket jag såklart redan visste) och att det som jag kan tycka är långt norrut i själva verket inte alls är det. Befann mig ju i Mora 2014 när Vasaloppet kördes. Tyckte det var långt dit. Men om jag följer planen är jag där redan om mindre än två månader, den 18 mars.

Delmål vid varje månadsskifte:
• Januari: 475 054 steg. Mitt emellan Halmstad och Falkenberg.
• Februari: 919 460 steg. 2 000 steg kort om Karlstad.
• Mars: 1 394 514 steg. En bit förbi Sveg, med riktning Ytterhogdal.
• April: 1 854 244 steg. Dryga milen förbi Vilhelmina, med riktning Storuman.
• Maj: 2 329 294 steg. Passerat Jokkmokk, och bara 3 000 steg från Porjus.
• Juni: 2 789 028 steg. Vänt uppe vid Treriksröset och passerat Torneträsk som är en av orterna från Svappavaara till vändningen som gås tur och retur på samma väg.
• Juli: 3 264 082 steg. 5 000 steg kort om Pajala. Sista passerade delmålet är Kihlangi.
• Augusti: 3 739 137 steg. Halvvägs mellan Piteå, som passerats, och Skellefteå som hägrar långt i fjärran.
• September: 4 198 866 steg. Passerat Ullånger, på väg mot Härnösand.
• Oktober: 4 673 921 steg. Tierp bakom mig, och två tredjedelar på vägen till Uppsala.
• November: 5 133 651 steg. Västervik passerat sedan en mil. De småländska, blekingska och skånska skogarna breder sedan ut sig under sista tolftedelen av vandringen.
• December: 5 608 706 steg. Tillbaka i Hässleholm.

Om jag orkar ska jag försöka göra en avstämning i varje månadsskifte. Skriva kort om vad som gått bra och vad som inte gjort det. Vad som varit inspirerande, och vad som inte varit det.

Men nu måste jag (åter)gå till tv:n så att jag kan lägga Landskrona bakom mig innan det blir onsdag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s