Jag är uppväxt med studsiga soffor. Studsiga soffor med studsförbud. Och tyvärr är jag en studsig person när jag blir exalterad. Så var det när jag var liten, och så är det fortfarande. Så då är det väl bara att göra något kreativt av det hela.

Om jag minns rätt så sa min farfar (eller var det farmor) till min pappa och hans syskon att de inte fick sitta och hoppa i soffan. Ville de hoppa fick de göra det på golvet. Högst sannolikt har jag blivit tillsagd samma sak så många gånger att mitt minne förträngt det helt. Men jag vidarebefordrar det till mina barn. I soffan sitter man, och visst går det bra att hoppa, men då görs det på golvet.

Som rubriken antyder ska detta inlägg dock inte handla om att hoppa i soffan utan om Super Bowl. Och då vill jag först klargöra att min kunskap om amerikansk fotboll är begränsad. Det jag kan har jag i princip lärt mig med hjälp av ett spel på mobilen. Jag spelade det i några veckor under förra eller förrförra året, men tröttnade sedan och raderade appen. Men det handlade i kort om att bygga och utveckla ett amerikansk fotbollslag (alltså ett ”amerikansk fotbolls”-lag, inte ett amerikanskt fotbollslag), och att spela matcher med det. Så då lärde jag mig litegrann om spelarnas positioner, vad man var tvungen att göra för att få fortsätta anfalla, och hur poängberäkningen gick till.

Förra året hade jag tänkt att jag skulle titta på Super Bowl-finalen (eller säger man bara Super Bowl, inte Super Bowl-finalen?). Var vaken när sändningen började, men somnade långt innan matchen tagit någon fart alls.

I år hade jag på nytt tänkt titta. Visserligen hade jag barnen hos mig, men eftersom det var sista dagen på pappaveckan tänkte jag att jag kunde sova ikapp det som behövdes efter jobbet samma dag. Hade jag satt mig i soffan hade jag garanterat somnat. Men nu hade jag ju all anledning att inte alls sitta ner, utan (som nämnts i tidigare inlägg) stå och trampa och samla steg.

Tog det lite lugnt mellan 23 och 00, som var sändningens första timme, men fortsatt långt före matchstart. Dessutom hade dottern hållit sig vaken fram till 22:30 innan hon äntligen däckade. Gick bara 1 900 steg. Men efter midnatt satte jag bättre fart.

I takt med att poängen rullade in i matchen promenerade jag allt närmare mitt slutmål (som fortfarande är några miljoner steg bort). Och när Kansas City Chiefs fullbordat sin vändning strax efter klockan 4 på morgonen så hade jag inte bara hållit mig vaken genom hela matchen, utan dessutom promenerat in runt 21 000 steg till den aktuella dagen (med kvällens stegande blev det 33 082 totalt under måndagen)!