Den nionde februari såg vandringen runt Sverige ut att bli en rask marsch som skulle nå i mål redan i november. Men när månaden summerades var jag tvärtom inte alls så långt som jag hade tänkt mig på vägen.

Jag fick ju en dålig start på mitt vandrande runt Sverige. Efter sex dagar låg jag 40 000 steg efter riktkarlen. Men så tog jag tag i saker och ting under januari, gick en del utomhus och väldigt mycket framför tv:n. Och när januari blev februari hade jag legat runt 10 000 steg plus jämfört med riktkarlen i drygt en vecka.

Februari blev annorlunda.

Istället för ett jämnare stegsamlande blev det betydligt ryckigare. Jag hade någon dag som barnen inte somnade förrän sent, och då hann jag helt enkelt inte stampa till mig en massa extra steg. Men det går knappast att skylla på barnen.

Faktum är att första halvan av februari såg riktigt bra ut. Den 3/2 gick jag 33 000 steg och passerade samtidigt Varberg (hade gått förbi Falkenberg redan den 1/2). Och under februaris första nio dagar hade jag en dag med knappt 7 000 steg. Näst sämsta noteringen var på 15 250, vilket är runt 75 steg under snittet som jag behöver gå per dag. Samtidigt hade jag gått långrundor på helgen den 8:e och 9:e februari, och på enbart dessa dagar samlat ihop 75 000 steg.

Men därefter gick det lite stå i vandrandet. Delvis för att jag visste att jag hade många steg att ta av. Och kan man ta en riktig långpromenad då och då (gick 46 356 steg, nytt rekord, den 23 februari) så skapar man sig en buffert.

Problemet blir bara om man på dagarna runt det går mellan 5 000 och 10 000 steg. Då sinar den bufferten snabbt.

Efter rekordpromenaden den 23 februari kunde jag konstatera att jag passerat såväl Åmål som Säffle under en och samma dag. På vägen dit hade jag tagit mig igenom Göteborg (8/2), Trollhättan (12/2) och Mellerud (18/2), och jag hade drygt 41 000 steg i kofferten.

Men under resterande sex dagar av februari var jag aldrig nära att nå dagssnittet. Den bästa noteringen var på 10 600, och den sämsta på 4 800 på självaste skottdagen. Jag hade då visserligen redan passerat Grums (26/2) vilket var den sista orten som riktkarlen skulle passera, men samtidigt skulle riktkarlen bara ha 2 000 steg kvar till Karlstad när februari blev mars. Jag däremot hade efter den svaga avslutningen drygt 10 000 steg kvar.

Dessvärre har mars fortsatt på ungefär samma vis. Jag hade en bedrövlig dag där jag inte ens kom upp i 2 000 steg, men eftersom det gick magsjuka här hemma då så får väl det ses som en giltig ursäkt. Men när dessa ord skrivs ligger jag 28 000 steg efter planen, det vill säga knappt två dagar minus.

Samtidigt har jag faktiskt varit och simmat två gånger (500 respektive 750 meter) de senaste veckorna, och under torsdagskvällen nyttjade jag mitt gymkort för första gången på länge när jag var och tränade i drygt en timme. Frågan är bara hur jag ska göra med dessa aktiviteter. Som det är nu har jag inte konverterat annan fysisk aktivitet till steg, men det har å andra sidan gjort att jag någon gång stått och stampat framför tv:n istället för att sticka till gymmet. Och ur rent hälsoperspektiv får jag nog ut mer av gymmet än ”på stället marsch”. Så får se hur jag gör. Det är ju fortfarande jag som bestämmer reglerna!