Länge sedan senaste inlägget. Inte för att jag inte gått, utan bara för att jag inte orkat skriva om det också. Vet att ett inlägg gärna rinner iväg i antal tecken – och därmed också i tidsåtgång för att skriva. Och dessutom har jag skämmiga besked.

De skämmiga beskeden gäller 2020-rundan, som nu får ta och byta namn.

Coronapandemin har fått otaliga evenemang och arrangemang att ställa in. Jag kan dock (med stolthet?) konstatera att jag ställde in 2020-rundan redan innan världshälsoorganisationen WHO klassificerade covid-19 som en pandemi.

Missriktade belöningar

Eller, jag ställde inte in 2020-rundan. Den välvillige skulle benämna det som att jag istället låter mig njuta av vandringen under längre tid.

Den elake skulle bara kalla mig slö.

Januari gick rätt bra, februari började raskt med flera långpromenader. Dessa långpromenader gjorde sedan att jag kunde dra ner på tempot andra dagar. Jag hade ju en hel del steg tillgodo.

Det var bara det att jag till slut insåg att jag inte alls hade några steg tillgodo, utan tvärtemot låg efter.

Ungefär som när man (läs: jag) först har varit duktig och tränat, och sedan belönar mig själv med glass. Glassar. Kanske två, tre dagar i rad. Och kanske också med en liten chokladkaka. Och en kanelbulle. Eller en chokladboll. Eller både och.

Plötsligt har den där träningen gjort att jag stoppat i mig kalorier i en mängd som gör att det varit bättre att inte träna alls. (Problemet är att jag nog ätit en del av de onödiga kalorierna ändå, men inte kallat det för belöning utan fredagsmys.)

Vandra eller träna?

Jag insåg dessutom att det finns andra saker i livet än att stå och trampa framför tv:n.

Som om jag egentligen hade behövt fundera över den saken.

Men under de veckor jag inte hade barnen kunde jag med morgonpromenad före jobbet, och en runda efter detsamma, landa de där 15 000 stegen om dagen som jag behövde enligt snittet. När jag hade barnen var jag mer eller mindre tvungen att stå och trampa till mig åtminstone 10 000 steg framför tv:n när barnen somnat. Det är alltså åtminstone en och en halv timmes flitigt marscherande.

Ytterligare en sak som (ironiskt nog) förstörde 2020-rundan var att jag började träna igen. Gick några gånger på gymmet, och var och simmade några morgnar före jobbet. Frågan var då om jag skulle använda någon tabell för att omvandla detta till steg? Det känns dumt att slopa en timmes simning bara för att gå nämnda timme och skrapa ihop steg. Samma med gymbesöken. Samtidigt vill jag att stegen i min Sverigerunda ska vara just steg som jag tagit, inte omvandlande av andra träningsformer.

Och när jag funderat på allt detta under någon vecka låg jag så långt efter riktkarlen för att hinna runt under 2020 att jag bestämde mig för att resan helt enkelt får fortsätta under 2021. Inte hela 2021, för det skulle innebära ett snitt på 7 500 steg om dagen i två år, och det är under vad jag behöver. Men åtminstone en bit in på våren och sommaren (och kanske hösten).

Nådde i alla fall Mora

I mars tog jag mig ändå 24,5 mil, vilket väl får ses som ett skapligt resultat. (Att jämföra med 41,5 mil i januari, och 36,0 mil i februari). Jag började i höjd med Karlstad, passerade en miljon steg på internationella kvinnodagen, och passerade Mora den 30 mars. Riktkarlen tog sig visserligen förbi Sveg dagen därpå, och dit har jag i skrivande stund 4 000 steg kvar.

Så man kan säga att jag ligger tio dagar efter. Samtidigt kan man ju då konstatera att det tagit runt 100 dagar att gå det som jag tänkt gå på 90. Och fortsätter jag i det tempot så går jag ju i mål under våren 2021. (Det är ju dock inte i det tempot jag gått under den senaste månaden…)

Recensioner på väg

Hur som helst, jag har några recensioner att skriva också, och som förhoppningsvis kan komma ut under kommande dagar. Har gått hela Jakten på Gullspira igen, och besökte under två helger i rad Vedema strövområde utanför Hörja. Och under skärtorsdagen blev det första etapperna av väldigt många att bocka av på Skåneleden. Så stay tuned!