RIP Skidbyxorna 2013-2020

När det är som allra mest att göra på jobbet, då är det extra skönt att ta sig ut i naturen. Även om två av artiklarna som jag skulle hunnit skriva under onsdagens arbetstid handlade om Hittaut i Hässleholm.

Ibland händer det att man upptäcker någonting, och plötsligt ser man detta någonting överallt. Om det så handlar om jeansjackor, specialerbjudanden på studsmattor eller håliga strumpor. Eller olika orienteringssatsningar.

Innan jag fick höra om Hittaut i Hässleholm hade jag inte hört om detta projekt i någon annan stad heller. Och när jag väl förstått vad Hittaut var så började det dyka upp andra liknande projekt som funnits där hela tiden, men som jag inte visste att jag ville leta efter. Som Naturliga Göinge i Östra Göinge. Och Naturpasset lite varstans. Till exempel i Osby.

Hade skrivit ut kartorna och startkortet för de 30 kontrollerna tidigare, och kände på mig att onsdagskvällen skulle vara ett bra tillfälle att ta sig an dem. Jag hade rätt.

Efter jobb och kvällsmat insåg jag dock att det kunde komma att bli en kamp mot klockan och skymningen. När jag parkerade i Osby, en bit från Klinten, var klockan strax efter halv sju. Och det kändes redan som att solen var på väg ner.

Vid alla dessa orienteringsprojekt drabbas jag av samma problem. Jag blir disorienterad. Vet inte alltid om jag håller kartan åt rätt håll. Vet inte om jag är där jag tror. Har inte känt in avstånden. Allt detta gällde givetvis också i Osby. Jag hade inte parkerat där jag trodde, och inte heller där jag trodde efter att ha tittat på kartan en andra gång. Först tredje gången jag granskade allt insåg jag var jag befann mig. Ett annat problem var att jag inte visste vad jag letade efter. Det var ju inte stolpar med rosa hittaut-klisterlappar, men vad var det?

Till slut lyckades jag dock hitta var jag var, var den första kontrollen var, och vad jag då letade efter.

Efter hand som klockan tickade och solen dalade på himlen lyckades jag beta av en efter en av de 21 kontrollerna på Klinten. I takt med att solen sjönk blev jag dock mer och mer grisnojig. Det var uppbökat på flera platser, och jag är rätt säker på att jag hörde en gris skrika vid ett tillfälle (från ett ställe jag redan varit och plockat alla kontroller). På några ställen försökte jag gena genom skogen, där undervegetationen var lite för tät för att jag skulle känna mig bekväm ifall en gris kom springande.

Nu kom det aldrig något vildsvin. Men bara rädslan för det gjorde att jag tappade fokus från kartan och alla kännetecken att gå efter, och därmed orienterade betydligt sämre.

Ju längre tiden gick desto mer stressad blev jag också över att inte hinna med Marklundadelen av kontrollerna. De var visserligen bara nio till antalet, och ganska tätt placerade. Men att gå i en mörk skog är ju inte speciellt skoj ändå.

På det stora hela var det halvklurigt och rätt backigt. Klurigare blev det av att naturpassetkontrollerna såg ut som de andra orienteringsskärmarna som också satt uppe, med skillnaden att de förstnämnda var i papp och de sistnömnda i tyg.

Men jag hittade alla 21. Samt en skidlift.

Förresten. Om man bestämmer sig för att fota av kontrollerna för att skriva upp alla bokstäver när man kommer tillbaka till bilen, då är det bra att se till att det blir vettiga bilder. De kan inte se ut såhär:

Nu var det den sista kontrollen det handlade om, och jag tror att jag vet vilken bokstav det var. I annat fall får jag väl ha ett fel på lappen.

Eftersom solnedgången verkade dra ut på tiden bestämde jag mig för att chansa på att köra till Marklunda för att se hur ljusförhållandena var. De var tillräckligt bra, och även om jag (givetvis) virrade till det på andra kontrollen och inte hade koll på stigarna och därför missade en stig och hamnade på ett annat ställe i skogen än jag skulle, så blev det till slut bra. Delvis för att jag tog det vettiga beslutet att gå tillbaka och ta ny sats mot kontrollen från vägen, istället för att gå på måfå i skogen.

Inte förrän sista kontrollen var avbockad började solen brinna i väster.

Och stort tack till OK Gynge för fina rundor. Mina wikiloc-kartor på länkarna nedan.

Naturpasset 2020, OK Gynge, Osby – Klinten

Naturpasset 2020, OK Gynge, Osby – Marklunda/Grottebacken

Just det ju, ni kanske undrar över rubriken. Även om rundorna var bra hände två tråkiga saker. För det första började en fästing krypa på min hand medan jag betade av Klintinkontrollerna, och när jag kom hem hittade jag en som satt sig på låret.

Dessutom gick mina byxor sönder. En söm i grenen hade börjat gå sönder redan i lördags eller söndags. Nu klev jag över en trädstam, och då sprack den. Så nu har mina skidbyxor som jag köpte till Vasaloppsträningen ett decimeterlångt hål i grenen. Osäker på om jag kan laga det. Annars får jag väl investera i ett par nya. Även om jag inte har så mycket tid att vandra alls så fort huset är i min ägo om mindre än två veckor.

Har hittat ut

Det hinner hända mycket på en månad, vilket är ungefär så lång tid som passerat sedan jag senast skrev här. Har under denna tid inte gått någon sträcka på Skåneleden. Har inte heller vandrat på Hovdala. Men det i sig betyder inte att jag suttit hemma och slöat. Tvärtom.

Faktum är att jag varit ute på längre vandringar än jag tidigare varit, och under den senaste månaden satt stegrekord för en och samma dag. Men jag har bara inte orkat skriva om det.

Allt är hittaut:s förtjänst.

För den som inte känner till hittaut är det en satsning från orienteringsförbundet, där man på en rad orter kan vara med och leta efter stolpar med rosa klistermärken, nummer och bokstavskombinationer. (Det är den korta sammanfattningen, mer info finns såklart på hittaut.nu).

Hade inte hört talas om detta innan i våras när jobbet skulle vara med som en av sponsorerna i samband med att Hässleholms OK för första gången hängde på konceptet. Då hade det funnits i Kristianstad sedan något år, men inte på annan plats i Skåne. Och jag blev såld på idén. En massa kontroller att hitta, och dessa sitter uppe under flera månaders tid. När tiden är ute ger varje hittad kontroll en lott i den slutliga vinstfördelningen.

Läs gärna reportaget inför hittaut-säsongen i Hässleholm här (betalvägg).

Mina orienteringserfarenheter är dock begränsade. Listan kan väl sammanfattas ungefär enligt följande:

  • En andraplats i Skoltiomila på mellanstadiet för en herrans massa år sedan
  • Skolorientering, dels runt Västerskolan och Snapphaneskolan i Knislinge, dels vid FK Göingarnas klubbstuga i Tågaröd
  • Bevakning av diverse mindre orienteringstävlingar under åren på Laholms Tidning

Men även om jag hade några vänner som var medlemmar i FK Göingarna så hamnade jag och systrarna inte där när vi var yngre, utan som friidrottare i Härlövs IF i Kristianstad. Vilket bland annat inbegrep tävlingar vid Bockatorpet. Låt oss återkomma till det om en stund.

I de coronatider vi befinner oss har flera orter valt att tjuvstarta med kontrollerna. I Hässleholm släpptes hela kartan i hittaut-appen, och som .pdf-fil på nätet den 24 april, medan kartorna kom i brevlådan två veckor senare. I Kristianstad släpptes två områden och en del cykelkontroller redan den 2 maj, medan resten av kontrollerna kom i lördags.

Nu hade jag inte möjlighet att riktigt spurta till mig alla Hässleholmskontrollerna direkt de släpptes. Det var nämligen min barnvecka. Men vi gjorde så gott vi kunde. Eftersom dottern var hostig och snorig men i övrigt pigg, begav vi oss ut i naturen för att leta kontroller. På förmiddagen den första dagen tog vi sju kontroller belägna i centrala Hässleholm. Med lite guidning från mig kunde såväl dottern som sonen följa med och finna nöje i det. På eftermiddagen tog vi ytterligare fem.

Efter att ha avverkat de centrala kontrollerna blev det att ta bilen till lämpliga parkeringar för att sedan klippa fyra, fem, sex kontroller i stöten. Allt beroende på hur mycket barnen orkade. När dottern blev trött fick hon sitta en stund på mina axlar. När sonen också blev trött fick han sitta där istället. När båda var trötta, ja då fick jag ta sonen på axlarna och dottern på armen. Det skedde tre gånger under dessa dagar. Det blev träningspass som hette duga.

När barnen sedan den 1 maj hämtats av sin mamma hade jag 3,5 timme till förfogande innan jag på eftermiddagen skulle gå till jobbet. Vad gjorde jag då? Jo, eftersom jag under tidigare kvällar, efter att barnen somnat, gjort upp lämpliga slingor för att plocka kontroller, så tog jag en sådan slinga. Jag han plocka ett tiotal kontroller innan jag fick bege mig hemåt för dusch och mat. Hann med några minuters marginal till jobbet.

Detta trots att jag virrade runt väldigt på Göinge Bils parkering innan jag till slut hittade kontrollen.

Dagen därpå hade jag tre av mina rundor kvar i Hässleholm – sydväst, sydost och nordost. Började med den sydvästra, och eftersom det rullade på fortsatte jag sedan till den sydöstra. Och eftersom det sedan bara var sex, sju kontroller kvar i nordost tyckte jag att det var lika bra att ta också dessa. Tyvärr hade jag inte tänkt så långt i förväg, så den halvliters vattenflaska som jag hade med mig var halvtom efter en dryg timme, och sedan fick jag gå och ta mindre och mindre klunkar för att få vattnet att räcka. Inte förrän jag bara hade en eller två kontroller kvar så passerade jag en dricksvattenkran.

Man hade kunnat tro att jag var nöjd med det dagsverket. Det var jag inte. De hade ju trots allt släppt två områden i Kristianstad (Hammarslund, samt Äspet i Åhus). Så jag tog bilen till Åhus och tog de relativt enkla kontrollerna där. Sedan blev det lite av en kamp mot klockan för att hinna till Hammarslund och ta mig runt den rundan innan solen gick ner. Men jag hann.

Och när jag gick och la mig på kvällen hade jag gått strax över 50 000 steg på en och samma dag. Vilket var (och fortfarande är) mitt personbästa för en dag.

På söndagen hade jag rotat fram min cykel, pumpat den, och hoppats att växlarna skulle hålla. Sedan jag flyttade till Hässleholm för ett år sedan hade jag nog inte ens kört lika många gångar som jag har fingrar på en handen. Och i Örkelljunga blev det heller knappast några turer längre än en kilometer eller två.

Nu drog jag på mig mina rumpvadderade cykelbyxor, och slängde mig ut mot Hovdala där de återstående Hässleholmskontrollerna fanns. Och jag är mycket glad att jag tog dessa vadderade byxor. För när jag till slut (efter att ha tappat kontakten med gps och karta) kom hem med alla stolpar hittade så hade jag cyklat sex mil.

Det blev sedan ett naturligt kontrolletaruppehåll. Dels var jag ju tvungen att sköta jobbet, dels var det snart min barnvecka igen.

Men till i lördags var jag laddad och fylld med letarlust. Resterande kontroller från Kristianstad släpptes natten mot lördagen, men jag hade fått förhandsinfo kring vilka områden som gällde (Bockatorpet, Kjugekull, Friseboda, samt ytterligare kontroller i Kristianstad och Åhus). Så med svågern hade jag lagt upp en preliminär plan (som sedan ändrades nästan direkt).

På lördagsmorgonen tog jag bilen från Hässleholm till Kjugekull – via Maxi i Kristianstad för att hämta kartor – medan svågern körde från Vittsjö. Efter att ha tagit kontrollerna där (med en extra runda tillbaka in i mitten eftersom jag antecknat fel kod på en kontroll och därför fick bita i det sura äpplet) for vi ner till Friseboda, innan vi avslutade vår gemensamma jakt i Åhus. Under hela tiden skiftade vädret mellan regn och sol, medan vinden var ganska konstant (såvida man inte befann sig inne i djupa skogen).

Efter Åhus körde svågern hem igen, medan jag tänkte ta några kontroller i Kristianstad, för att klara av ett område och därmed slippa det dagen därpå. Sagt och gjort, det blev ett tjugotal där – även om det mörknade i slutet och skogskontrollerna blev svårare att hitta.

Till söndagen hade jag räknat ut att jag hade 20 kontroller vid Bockatorpet och 41 i Kristianstad (plus alla cykelkontroller i kommunen, men dessa har jag beslutat att skjuta på till framtiden, om jag alls ska hinna ta dem – har trots allt ett hus att renovera från kommande månadsskifte).

När jag kom till Bockatorpet var jag där som andra bil. Första besökaren hade precis tagit en kontroll och begav sig ut på sin jakt. Jag tog samma kontroll, men hade en annan runda planerad och begav mig åt rakt motsatt håll.

Två timmar tog det. Vissa kontroller satt riktigt klurigt, men bara vid ett tillfälle kände jag mig tvingad att ta fram mobilen för att via appen se var jag befann mig på kartan. I övrigt höll jag mig strikt till kartan. Och när jag kom tillbaka till parkeringen var den full, medan den yttre parkeringen ett par hundra meter därifrån var halvfull.

20 kontroller rikare körde jag till Naturum i Kristianstad, åt min medhavda pastasallad, och fortsatte sedan jakten.

Det blev en lång och jobbig jakt. Den gick i regn och blåst, genom kohagar och på halvhala spångar. Eftersom jag gått 44 000 steg under lördagen var benen redan slitna, och fotsulorna redan blåsdrabbade. Eftersom jag dessutom förstört knät (igen) när jag spelade padel två veckor tidigare (efter den långa cykelrundan) var det inte i bästa form.

Efter tre timmar hade jag ont i nämnda knä, samt under båda fötterna. En timme senare hade det andra knät också börjat värka, precis som båda vaderna. Värst var dock benhinnorna på höger ben. De smärtade vid varje steg. Dessutom började jag känna mig trött i ryggen, och huvudet var helt slut (jag är glad att det inte var de svåra Bockatorpskontrollerna kvar). Och jag hade två timmar kvar att vandra.

Jag lyckades ta alla kontroller och kom tillbaka till bilen. Sista timmens vandring var dock inte något vacker. Jag haltade fram, och varje steg krävde en viljeansträngning. Då kom tjurskallighet och pannben väl till pass.

När dagen sammanfattades hade jag gått ytterligare 45 000 steg. Alltså 89 000 steg på två dagar. Vilket känns lite rubbat.

Men nu är det lite vila från orienterandet. Åmtinstone några dagar. Har en vag plan om att efter jobbet senare i veckan ta de 30 naturpasset-kontroller som finns i Osby. Och ett par veckor in i juni gör sedan Hässleholm sitt första (av tre) extrasläpp av kontroller, när ytterligare 10-15 går att hitta och registrera.

För övrigt. För att inte spamma sönder mitt privata instagramflöde med alla vandrarbilder har jag startat ett nytt, öppet, för alla vandringar. Sök på densmalastigen. Just nu är där inte mycket, men det blir mer.