Ledig dag, vilket råkar vara den stora hustillträdesdagen (vilket i sin tur gör att jag inte alls är speciellt ledig från och med idag och några månader framåt. Mindre tid för att gå, mer tid för att renovera). Trots neddragen rullgardin och tillputtad sovrumsdörr vaknar jag vid 6 i ett rum som badar i ljus.

Vad passar då bättre än att ta en liten morgonpromenad (och denna gång menar jag liten på ett helt oironiskt sätt) före frukost? Jag hade ju ändå ett knippe av barnens hittaut-kontroller att hitta igen (åtta närmare bestämt, dessvärre utspridda i tre riktningar).

Så det blev trekvarts rask promenad (5,4 kilometer). Behövde ju inte leta efter kontrollerna speciellt mycket eftersom jag visste var de var, och de fyra som plockades stod snällt till.

Att vara ute i skogen dessa försommarmorgnar är fantastiska på så många sätt. Inte minst för alla ljud och djur. På väg ut till en av kontrollerna hörde jag hur det prasslade i undervegetationen. Stannade och vände mig dit för att se vad det var för ett djur. Innan jag såg vad det var så såg och hörde jag att det var på väg mer eller mindre rakt emot mig.

Fyra meter ifrån mig stannade denna vilda best och tittade. Jag i mina svarta byxor och neongröna t-shirt kände mig inte så väl kamouflerad, men djuret framför mig tycktes inte ha upptäckt mig. Först när jag sakta försökte få fram mobilen för att filma så ryckte den till och försvann åt ett annat håll.

Här hade jag egentligen tänkt lägga in en bild på haren, men någon sådan hann jag inte ta…

• 

• 

I det fina morgonvädret mötte jag tre, fyra joggare. Och när jag går och möter joggare känner jag mig 1) slö, och 2) inspirerad att springa själv.

Att jag samtidigt tycker att löpning är vansinnigt tråkigt är ett problem i sammanhanget. Ett annat är mitt krånglande knä som jag just nu inte vill fresta på för mycket.

Men om jag kan få ordning på knät under sommaren så är jag väldigt sugen på att testa orientering under sensommaren eller hösten. Då har man ju något att göra medan man springer, vilket gör löpandet så mycket roligare. Dessutom måste man ju (om man är på min icke-nivå av orientering) stanna för att läsa kartan emellanåt.

Jag måste i så fall först förlika mig med att jag inte kommer att vinna. Snarare komma sist, eller åtminstone i botten. Trots att det knappast är elitklass som gäller, utan sannolikt någon form av yngre veteranklass. Om det inte finns något för gamla nybörjare.

Det kommer hur som helst bli en utmaning för mina knän, för mitt flås, och för min vinnarskalle.

Nej, nu hinner jag inte skriva mer. Måste äta frukost och duscha innan jag blir husägare.