Hatten av efter en blöt natt

Så var jag nerpetad till andraplatsen i Hittaut Hässleholms topplista. Det går inte att säga annat än att Martin Ringdahls övertagande är välförtjänt. I Vedema var jag ute tidigare och hade ett tillräckligt försprång för att hinna plocka alla först. Men i natt var det utklassning.

Hade medvetet försökt mörka att jag skulle ut och leta kontroller redan vid midnatt. Det var mitt lilla hopp för att behålla förstaplatsen. Om någon annan var knasig nog att ge sig ut vid den tiden skulle det förmodligen vara en riktig orienterare, och då skulle loppet vara kört. Jag lever inte på mina orienteringskunskaper, utan på tjurskallighet.

Kändes också som att vädret skulle vara på min sida. Regnskurar. Vem vid sina sinnens fulla bruk ger sig ut mitt i natten, i skogen, i regnskurar?

Plan A och B

Planen var att efter jobbet på fredagen komma hem och sova några timmar. Den planen sprack. Trots att jag vaknat redan klockan 4 på fredagsmorgonen kunde jag inte komma ner i varv på kvällen. För mycket adrenalin. Så var istället vid huset och sågade ner grenar på tomten. Handlade. Hängde upp tvätt. Bäddade om sängen. Och sedan fanns inte någon tid för att vila ändå.

Hade två alternativa planer. Antingen försöka ta alla kontroller i mörkret. Vilket givetvis var mitt huvudspår. Eller ta alla lätta i mörkret, köra hem och vila, och sedan ta de svårare så fort de första solstrålarna nått Tyringe.

För att inte spilla någon tid parkerade jag vid 23.55 utanför Tyrs hov. Visste ju inte var kontrollerna fanns, men tyckte det var rimligt att en åtminstone placerades där. Med pannlampan i ena näven (eftersom remmen lossnade precis innan jag skulle köra hemifrån, och jag för mitt liv inte lyckades lista ut hur den skulle sitta fast) och mobilen i andra klev jag ut i Tyringenatten.

Nattens första checkpoint.

Stod och uppdaterade kartan i mobilen när den slog 00.01, utan att få några checkpoints utplacerade. Först vid 00.02 kom dem. Detta lätta avvikande från vad som var tänkt fortsatte sedan min telefon med under natten…

Första nattorienteringen i skogen…

De inledande stoppen var inte svåra. Lite luriga placeringar av klisterlapparna på vissa lyktstolpar, men eftersom det var tydligt att checkpointsen skulle vara vid dessa lyktstolpar var det bara att spärra upp ögonen.

Värre blev det när jag lämnade gatlampornas sken och begav mig ut i skogen. Först hittade jag inte ens den stig jag skulle gå av vägen från, utan fick lita på gps-punkten att det verkligen var en stig. Efter några minuter gav pannlampans batteri upp, och jag fick övergå till att lysa med mobilen. Och sedan gick jag rejält på pumpen. Skulle till chpt147, en röd sådan, som skulle vara i en grop. Jag hittade gropen. Gps-punkten placerade mig exakt vid kontrollen när jag stod i gropen. Jag finkammade gropen och kanten av den. Kändes som att jag var där åtminstone i tio minuter, utan att hitta.

Och då kände jag att det var läge att gå över till alternativplanen. Alltså att lämna de svåraste till det ljusnat. Gav upp såväl chpt147 som de tre andra röda i närheten.

Topplistornas statistik över hittade kontroller släpar efter i uppdateringarna på Hittaut:s hemsida. Så när jag efter drygt en timme gick in där för att se om det fanns fler galningar i skogen, så stod det att jag bara tagit en kontroll (i själva verket hade jag tagit 12 av 25). Värre var att Martin Ringdahl, som jag sprang på i skogarna i Vedema, stod på åtta insamlade checkpoints. Vilket borde betyda att han i själva verket bara hade en handfull kvar. (Han påstår själv att han inte är någon orienterare, men om han inte är det så borde han bli det.)

Blev lite nedslagen. Visste att Martin skulle peta ner mig till andraplatsen om vi startade samtidigt, och eftersom ingen annan verkade vara ute så skulle jag kunnat vänta till det ljusnat något innan jag gav mig ut. Men sedan var det ju bara att leta vidare.

Förutom de fyra röda kontrollerna i kartans södra delar fanns ytterligare två på andra platser. Bestämde mig för att i alla fall göra försök att ta dessa för att bara ha ett mindre avgränsat område kvar när det ljusnade. Den första gick bra att hitta. Den andra skulle visa sig betydligt svårare. Åtminstone att hitta tillbaka från…

… blev sista nattorienteringen i skogen

Jag hade varit ute i ganska exakt två timmar när jag tog chpt150 vid Stenberget (?). Passade på att knäppa en bild med blixt för att försöka få med lite av utsikten. Medan jag tittade på bilden kom en blixt till. Mullret dånade uppskattningsvis 15 sekunder senare (alltså var blixten runt fem kilometer bort).

Där och då avbröt jag alla planer för vidare letning. (Vid samma tid hade Martin Ringdahl redan plockat alla.) Började söka mig tillbaka mot bilen och tänkte att jag åtminstone kunde ta de lätta som var på väg dit. Men eftersom det inte blev mer åska morsknade jag till. Gav mig ut på jakt efter chpt144 som skulle stå i en sänka. Kom snett på kontrollen, men hade hjälp av att det var lätt nertrampat i det höga gräset (gissningsvis nedtrampat av Martin), och hittade kontrollen. Sedan blev det värre. Jag tänkte att jag skulle ta raka vägen tillbaka till stigen jag kommit på, istället för att gå i den stora felnavigerade sväng jag tagit.

Det höll på att gå käpprätt åt helvete.

På något sätt kom jag ur kurs. Sedan började det regna. Jag hade 50 procent batteri kvar på telefonen och behövde den som ficklampa, samtidigt som den inte tål vatten. Dessutom bestämde sig gps-punkten för att den inte heller visste riktigt var den var. Jag provade att gå lite åt ena hållet, lite åt andra, lite åt ett tredje, utan att punkten mer än dansade lite fram och tillbaka utan logik. Skorna, som uppenbart måste impregneras igen, var dyngsura, och vandrarbyxorna var blöta en bra bit över knäna.

Då steg pulsen. Jag visste ju ungefär var jag befann mig, men hade ändå ingen aning. Vad skulle hända om mobilen slocknade på grund av regn eller batteribrist? Då skulle jag inte ha någon karta alls att ta hjälp av utan tvingas vänta på att det ljusnade och att någon annan kanske närmade sig.

Omgruppering och batteriladdning

Vad göra? Jag försökte lugna ner mig. Stod still en stund och lät gps-punkten få försöka bestämma sig. Plockade fram kompassen i telefonen och tog ut åt vilken riktning stigen borde vara. Gick lite prövande ditåt, och hittade så småningom ett vägskäl jag passerat tidigare. Gissa om jag var lättad. Och förbannad på mig själv. Det gäller att respektera naturen och sina egna kunskaper kring den. Jag hade överskattat mina förmågor och underskattat svårighetsgraden. Det blev en läxa.

Regnet kom och gick, men inte värre än att det var hanterbart. Skurarna varade knappast längre än en minut. Vid klockan 3 var jag tillbaka på Tyrs hov, då med 27 procent batteri kvar, och med de nämnda fyra röda kontrollerna kvar att plocka.

Slog igång tändningen och kopplade in mobilen för att ladda den. Åt det sportlunch som jag tänkt ha som segertilltugg. Det fick istället bli tröstgodis. Chattade med Martin via instagram och fick veta om hans vildsvinsmöte vid chpt149, och kände då verkligen att jag ville vänta till det ljusnat.

Gropen – igen

Vid 04.15 hade jag parkerat om bilen närmare de återstående kontrollerna. Då var det jämförelsevis ljust och fint i skogen. Jag satte av mot chpt147 som drivit mig till vansinne under natten. Stod åter i samma grop och letade mig fördärvad. Gps-punkten sa än en gång att jag var rätt. Började leta efter gropar i närheten och fann en tiotalet meter bort, gömd under en stor gran. Där, under en gren stod kontrollen.

Stressade inte kring de sista tre kontrollerna. Eftersom dessutom gps-punkten kivades med mig var det hopplöst att försöka skynda sig. Hittade till slut alla de återstående kontrollerna, och dessutom lite blåbär på vägen.

Letade mig tillbaka till bilen och körde hem. Väl tillbaka i Hässleholm slog tröttheten till. När jag parkerade i garaget klockan 06.05 hade jag varit vaken i 26 timmar i rad.

Återvänder med barnen – i dagsljus

Efter att nu ha sovit ett knippe timmar (snart börjar arbetsdagen) har jag kommit fram till några värdefulla insikter. Som att jag vid kommande släpp inte kommer att vara ute vid midnatt. Det är mycket möjligt att jag beger mig ut i det första gryningsljuset, men inte i mörkret. Dels för att jag inte är tillräckligt bra orienterare för det, dels för att jag nu i natt missade hela naturupplevelsen som jag tyckt varit en stor del av Hittaut-konceptet. Nu gick jag bara runt i mörker och tävlade.

Så fort semestern tar vid får det bli en sväng till Tyringe med barnen så att de får plocka alla lätta kontroller. Och då får jag passa på att njuta av naturen.

2 reaktioner till “Hatten av efter en blöt natt

  1. Väldigt intressant läsning, och känner verkligen igen mig i mycket av det du skriver och du är väldigt duktig på att skildra känslorna och utmaningarna du hade.

    Roligt att du har så mycket entusiasm.

    Just det att man har svårt att sova dagen innan har jag också ofta problem med. Man är ju så taggad, eller hur? Ibland händer det jag ofrivilligt dygnar och hellre då bara kör igång än att prova tvinga till sig några timmars sömn. För ivern att HittaUt när man väl börjat kommer vanligtvis göra att man inte känner sig trött, även om man borde. Sen får man hellre däcka när man är klar. Då kommer ju väl trötthetskänslan som en örfil.

    Skriver nog detta även lite för min egen del. För att tvinga mig själv att på skrift uttrycka vad jag anser jag lärt mig. Men kanske något komma till hjälp.

    Jag kan hålla med om att det ibland kan kännas lite konstigt att HittaUt när det är mörkt, och jag gör egentligen bara det om det är huvudsläpp i en ort eller prova sträck-ta mångaoch jag vet att tiden med ljus på dagen inte kommer räcka, eller om jag råkar känna för att HittaUt på natten av någon konstig anledning.

    Som sagt, väldigt vad jag kände igen mig i det du skrev. Kändes så med för mig ibland första året (2018) som jag HittadeUt.

    Jag misstänker lite att uppgivenheten du beskriver snarare kommer av de misstag du gjorde, inte att det var mörkt i sig. Misstag man efter hand gör mer sällan, och när man gör de, gäller det ju att inte bli för tjurig och stressad. Jag tror du kommer göra om det här flera gånger, men då bättre förberedd och tagit lärdom av detta. För du verkar så taggad att du bara måste prova lite mer.

    Det jag lärt fungerar för mig för att det ska gå smärtfritt även i mörker är följande (vissa tips även bra i ljuset naturligtvis)

    # Ha alltid överdrivet mycket Powerbank med. Mobilbatteriet ska aldrig vara något man ska behöva oroa sig över tycker jag.
    # Ha gärna flera olika lampor med som back-up och om möjligt ställ gärna in lampan på lagom med ljus. För starkt ljus, och batteriet töms ju snabbare. Ofta behöver man ju mindre ljusstyrka än man tror. Min starkaste lampa kan lysa 400,600 eller 1000 lumen. Kör dock alltid på 400, det räcker ju längre och behöver inte ljusa upp hela skogen. Sen kan det vara värt att snarare ha den starka lampan lös i ena handen, sen eventuellt en svagare på pannan (jag har ofta inte ens på pannan). Du kanske märkte det under natten. Finns ju ingen regel som säger att lampan måste vara fäst på pannan. 🙂 I och med att stolparna är reflekterande, upplever jag det som att man kan scanna av områden snabbare om man kan leka mer fritt med lampan med ena handen än att behöva vända sig. Inte alltid det lönar sig att prova härma ”vanliga orienterare” har jag märkt. HittaUt är ju lite annorlunda, i synnerhet om man kör ett rejält långpass. Då är skillnaden från vanlig orientering enorm kan jag få känslan av.
    # Ska du lämna en väg eller större stig mot en mindre och du inte direkt är övertygad att du hittat den mindre stigen när du lämnar den större. Backa direkt, gå inte in långt och hoppas det ska lösa sig. Gå då minst 10m åt båda hållen på den större stigen och lys med pannlampa för att se om du hittar ”DEN SMALA STIGEN” ;). Går ju så snabbt att göra och du kanske kan spara många minuter samt mental energi. Varken kartorna eller GPSen är ju perfekta.
    # Det kan vara extra lätt att glömma äta när det är mörkt. En sockrad energidryck kan ibland också göra underverk. Att ha en hel del energirik föda i ryggsäcken som back-up är inte bara praktiskt, det ger dessutom en trygghet och det kan reducera stress just att bara veta att man har det.
    # Prova prata, sjung eller väsna rejält när du går så djur hör dig tidigt. Jag har faktiskt aldrig fysiskt sett ett vildsvin när jag HittatUt, men då sjunger eller pratar jag högt nästan non-stop när det är mörkt just för att jag vill undvika närkontakt. Idas sommarvisa tycks fungera ypperligt.
    # Personligen kan jag tycka det bara medför onödigt stress att lägga för mycket fokus på vilken plats man kommer få på orten, i synnerhet på de efterföljande checkpointsläppen som till exempel detta. För det första är det ju svårt att veta vad andra gör, vad de eventuellt visste innan osv, så jag lärde mig ganska snabbt att det åtminstone för mig blir mer bekvämt om man inte lägger någon vidare vikt på just det på dessa extrasläpp och hellre bara njuter studen och provar fokusera på sitt. Det är ju ändå inte en tävling under organiserade förhållanden, så man kan ju sällan veta i vilken grad andra ”busar” lite med de oskrivna reglerna ändå.
    # Ofta går det ju ganska bra i mörkret om man bara är lite mer uppmärksam och alert än vanligt. Men ett tips kan vara att prova identifiera vilka checkpoints som man misstänker kan bli bökigt i mörker. Sen då antigen lägga rutten så dessa helt enkelt tas när det inte är mörkt. Men på ett extrasläpp går ju kanske inte det om de släpps vid midnatt som detta och man vill köra på direkt. Då kan ett bra tips vara att gå extra lugnt mot dessa bökigare mörkerpinnar och sakta se sig om, använda den där pannlampa som man helst har i handen extra mycket. Min erfarenhet är att man då ofta kommer ganska rätt första gången och att man helst ska undvika börja gå runt i större cirklar för tidigt. Ofta är man närmare än man tror första gången man stannar upp i tron att ”borde vara riktigt nära nu”. Dessutom kan det ofta löna sig att ta en väg som kanske är några minuter långsammare egentligen om det vore ljus, men som reducerar risken att man ska behöva yra runt i kvart som en salongsberusad hyena som letar efter sin flock.

    Sen kan jag tycka att naturupplevelsen ofta är minst lika stor när det är mörkt i skogen. Man hör så mycket mer intressant ljud. Det blir en mäktigare känsla av att ”Nu är det äventyrsdags minsann!” Men visst man ser ju inte allt det vackra.

    Ha en fin dag och tack för en så välskriven blogg.

    Gilla

    1. Mycket kloka tankar Daniel! Kan ju konstatera att jag inte var tillräckligt förberedd för nattorientering. Isf skulle jag för det första haft med midjeväskan ut i skogen. Nu tänkte jag att det var en såpass kort runda att jag inte hade mer än några druvsockertabletter. Vatten och kexchoklad lät jag ligga i bilen. Hade jag haft en extra lampa (samt haft extrabatterier till pannlampan) så hade jag inte behövt bli stressad över att behöva använda mobillampan. Samma om jag tagit med min powerbank, då hade det inte blivit stress över det.

      Får se hur jag känner nästa år gällande att vara först. På sin bostadsort är det ju skoj om man lyckas ligga i topp, och till extrasläppen gäller det ju att vara ute i svinottan isf.

      Kommande släpp i Hlm lär jag inte ligga högt efter då det är dagar då jag har barnen. Är grymt imponerad över att vi är 30 pers som tagit samtliga kontroller (inklusive den som bara var ute några timmar) ett dygn efter senaste släppet, och där minst 53 har varit ute i Tyringe och plockat åtminstone några kontroller. Så den som inte är på hugget trillar ju raskt neråt, även om det ju egentligen är att betrakta som en delad förstaplats.

      Gick och sjöng (framför allt Lasse Winnerbäcks ”Elden”) och pratade för att inga vildsvin eller älgar skulle missa mig. Hoppades samtidigt att det inte skulle vara några människor som hörde mig 😜

      En idé för att träna på nattorientering vore ju att gå och ta några av kontrollerna jag tagit när det varit ljust. På så vis få bättre känsla för avstånd och vad som skiljer.

      Hade jag idag suttit och planerat för ett släpp kommande natt hade jag nog resonerat ungefär enligt följande:
      1) bättre förberedande av lampor, powerbank, energirik mat
      2) vänta in släppet hemifrån. För egen del hade jag knappt en kvarts körning till Tyringe. På så vis hade jag kunnat studera kartan hemma utan stress och lägga en preliminär rutt.
      3) göra mig redo för Hittaut-start runt kl 02. På så vis ge mig tid att beta av alla gröna och blå i mörkret, för att sedan angripa de röda (och svarta) när det börjat ljusna.

      Och dessutom (och detta gjorde jag inte, enbart pga tidsbrist eftersom jag lägger mycket tid på renovering just nu): reka i förväg. Kolla hur skogarna är, kolla miljöer, vandra på de stigar som finns på kartan (även innan kontrollerna markeras ut på den) för att få en uppfattning om var man är och hur olika stigar eller jordvallar ser ut, och hur täta eller genomträngliga skogarna är. På så vis ha bättre underlag när kontrollerna släpps. Rent krasst var det ju den stora fördelen jag hade i Vedema eftersom jag varit där och vandrat ett par gånger. Det var därför jag visste hur jag kunde gena över en höjd fram till min sista kontroll, och därför jag visste hur de stigar som var på kartan såg ut i verkligheten redan innan kontrollerna märktes ut.

      /Lasse

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s