Ibland behöver man en paus från betalt journalistjobb och obetald renovering av huset (som förhoppningsvis är inflyttningsklart om en vecka). I måndags var en sådan dag. Och vad finns då för bättre sysselsättning än en hittautflykt?
Avverkade ju de sista kontrollerna i Hässleholm under hetsmorgonen i Tormestorp, men hade de två avslutande släppen i Kristianstad kvar, plus en lång rad cykelkontroller. Planen var att ta både Yngsjö Gropahålet och Norra Åsum, och dessutom några lämpliga kontroller på vägen.
Första stoppet blev således Viby. Parkerade vid kyrkan och travade ut i den underbara morgonluften.
Nu var det ju cykelkontroller som det handlade om, så även om den första kontrollen låg inom hundra meter från den parkerade bilen så var det desto längre till nästa. Gick i fem minuter åt ett håll, och insåg att jag säkert hade 15-20 minuter till för att nå kontrollen, och sedan det dubbla till nästa där jag skulle tillbaka i mina egna fotspår. Så tog ett vist beslut, vände om, och rationaliserade bort den av kontrollerna som var längst bort och nöjde mig med tre. Skulle visserligen köra förbi den fjärde kontrollen på väg mot Åhus, men tyckte det var för fuskigt att stanna intill när jag var bilburen.
Det tog en timme i Viby, och jag fick bekantat mig med ett gäng kor och kalvar vid en av kontrollerna. Tänk så mycket mer folk än vanligt dessa kreatur måste ha sett jämfört med ett vanligt år. Undrar vad de tänkt om rusningen.
Tillbaka i bilen hade jag precis klickat fram vägbeskrivningen till nästa parkeringsplats, vid en kyrkogård i Åhus, när det hördes en duns på taket.
Jag hoppade högt av förskräckelse och insåg sedan att det är smällar man får ta om man parkerar under ett kastanjeträd.
Väl framme i Åhus låg faktiskt kastanjen kvar på taket.
Kontrollerna var lätta att ta, men det fick bli lite omvägar på grund av ett staket. Gick också en lång lov runt repslageriet för att inte passera skylten med ”privat område”. Insåg dock när jag kom från andra hållet att det stod ”privat område” där också och att kontroller stod på detta område. Faktiskt bara runt tio meter bakom den första skylten…
Första huvudmålet för dagen var dock Gropahålet, som jag bara hört om i Smen’s Baglommas låtar. Själva orienterandet var inte speciellt svårt. Lärde mig dock karttecknet för sand… och eftersom Pan Kristianstad roat sig med att placera en del kontroller i sanddyner och jag sjönk ner sisådär 15 kilo för långt i sanden, blev det bitvis rätt ansträngande ändå.
Märkte i början på året att ögonen rätt snabbt ställde in sig på att hitta de rosa klisterlapparna. Detsamma gällde fortfarande. Eller vad sägs om följande bild där ögonen fixerade det rosa på långt håll? Vadå, ser du inte det?
Allt sandtrampande gjorde att jag fick styra om dagsplanerna. Ja kanske inte enbart sandtrampandet. Redan när jag körde till Yngsjö tänkte jag stanna till på Ica för att ta mig ett mellanmål. Bara för att mötas av en butik som var igenbommad på grund av en kombination av corona och att sommarsäsongen var över.
Vågade inte chansa på att det fanns mat i Norra Åsum, så körde till Kristianstad och åt först. Därefter ut till Wendes artilleriregemente för att leta kontroller (att det var detta område visste jag dock inte förrän jag var på plats).
Hade lite problem i början. Först hann jag ett par hundra meter från bilen innan jag insåg att jag hade fel skor på mig, och sedan gick jag på pumpen när det gällde att ta kontrollerna i den ordning jag tänkt eftersom det inte gick att ta sig in i kohagen från det håll jag kom. Och i nämnda gigantiska hage skulle det finnas inte mindre än tre kontroller.
Dessa kontroller fick jag istället avsluta med. Men nu, några dagar senare, kom en uppdatering om att de flyttats ut ur hagen med betande djur. Tydligen var hagen tom på djur när kontrollerna sattes dit.
Det jag främst tar med mig är att jag kan så lite om militärhistoria, och inte alltid förstår vad det är jag springer på. Som den här muren. Någon som kan förklara?
Inledde dagen med 190 kontroller tagna i Hässleholm och 189 i Kristianstad. Tog 41 kontroller, och slutar således året på 420, för fler lär det inte bli om jag inte får ett ryck och kör till Blekinge. För cykelkontrollerna som är kvar i Kristianstad är för utspridda för min smak.
Nu hade jag faktiskt ett annat bra skäl till att hittaut, mer än att det är skoj. På kvällen skulle jag nämligen till Hässleholms OK:s höstmöte och prata om mina hittautäventyr. För att ge en icke-orienterares syn på saken. Och nu fick jag ju dels inspiration att komma i rätt stämning, dels tid att öva in vad jag skulle berätta.
Mötet höll sedan på att gå snett från början. Först hade jag fått för mig att mötet skulle vara på Hässleholmsgården. Sedan insåg jag att det skulle vara i en klubbstuga som jag inte hade full koll på var den låg. Så tio minuter innan mötets start fick jag ringa klubbordföranden och be om vägbeskrivning. Snyggt om han som benämndes som ”kvällens huvudattraktion” (obs, inte i själva inbjudan, men i mejlet till undertecknad där inbjudan bifogats) inte hittade till lokalen.
Mitt snack gick bra, men inte minst var det spännande att höra på vilka idéer som fanns i övrigt för hittaut lokalt och regionalt. Och om jag inte feltolkade information som gavs så skulle ett av nästa års släpp ske på den nyritade kartan i… nej, det får ni se nästa år.
När jag tackade ja till att prata gjorde jag det som en rolig och inspirerande grej. Dagen före mötet kom jag att tänka på att man som talare ibland får en blomma eller en chokladask. Tänkte att det i så fall var bra tar jag bodde hos mamma och pappa eftersom blommorna eller chokladen då skulle få beskådas/ätas av mer än bara mig.
Men sedan blev jag överöst med saker, som i sin tur gjorde att jag blev glad att jag tagit mitt anförande på allvar. För dela fick jag blommor, dels en gottepåse med kakor, praliner och te, dela två hittautbuffar. Men framför allt fick jag en orienteringströja från klubben. Så nu känner jag mig snudd på tvungen att ta det här intresset ett steg längre nästa år!
Den smala stigen 