Varför trodde jag av Karlshamn var platt?

Frågan är i allra högsta grad motiverad. Jag skulle köra till Karlshamn några veckor innan hittautsäsongen var över och kontrollerna plockades ner, och fick av någon ogrundad anledning för mig att jag nog skulle kunna traska igenom en stor del av Karlshamns kontroller under en söndag. Men då hade jag verkligen inte tagit terrängen i beaktande.

Hade dessutom ställt det orimliga målet att ta 80 kontroller på en dag, för att på så vis trilla över 500 denna min premiärsäsong. Eftersom jag tänkte vara på plats mellan 10 och 18 skulle jag behöva ta en kontroll var sjätte minut. Och i teorin lät det inte omöjligt. Men då hade jag ju inte kalkylerat med att jag dessutom måste köra mellan platser, och att det kunde bli en hel del letande.

Värre blev det dessutom eftersom jag sov dåligt och vaknade med huvudvärk. En huvudvärk som sakta men säkert gled över i migrän. Så istället för tidig tur i österled blev det två migräntabletter och tillbaka till sängen. När jag väl kvicknat till och anlände till denna blekingska skärgårdspärla var klockan strax efter 12.

Eftersom det gått några veckor sedan upplevelsen har en del slunkit ur minnet. Men jag minns att jag redan på väg till min tredje kontroll halkade till på en av många blöta stenhällar och endast med besvär höll mig på fötterna. Det kunde ha gått illa. Kunde slagit huvudet i stenarna, eller knasat till knät igen. Men nu blev det bara skrämselskott.

När jag hittautat mig i Hässleholm har det ofta (men inte alltid) varit på någorlunda känd mark. I Kristianstad har det också varit med hjälplig lokalkännedom. Men i Karlshamn hade jag som sagt aldrig varit förut. Och det blev inte bättre av att jag i ytterområdena av kartan – längst ut vid klippor och skär, samt långt inne i skogen – inte fick fullgod hjälp av min gps. Bättre blev det inte av att extrasläppen (?) på orten inte specificerats med beskrivning av kontrollen. Inget ”sänkan”, ”stenen” eller ”skylten”, utan bara kontrollens nummer. Kombinationen, när gps-punkten hoppade så att jag inte var helt säker på var jag var, och att jag inte visste vart jag skulle, kostade många dyra minuter.

Å andra sidan fick jag många fina naturupplevelser. Och en hel del fina bilder med hem.

Hade faktiskt dittills under säsongen aldrig gett upp en kontroll. Visst hade jag ibland fått ta någon emellan (Vedema) eller avvika och ta svårare kontroller när det ljusnat (Tyringe), men då hade jag ändå alltid återvänt och klarat uppgiften. Men efter att jag nu tagit mina första kontroller begav jag mig in till centralare delar av Karlshamn. Parkerade vid fotbollsplanen, (där IFK Karlshamn just då höll på att säkra kontraktet i division 2 efter en starkt avslutning som följde på en bedrövlig start) och la upp en lång rutt. När jag var nästan längst bort på denna rutt, och det faktiskt började dra snabbt mot skymning, var jag tvungen att ta ett beslut. Köra vidare på den ursprungliga planen, eller kapa den tänkta extrasvängen runt en mindre sjö/damm/pöl? Jag valde det senare. Men sedan passerade jag en stig som gick in mot den svarta kontroll som jag skulle hoppa över, och tänkte att jag ändå kunde ta den. Tio minuter senare var jag tillbaka på vägen jag nyss gått, men ett par, trehundra meter längre bak. Och utan registrerad kontroll.

I det avtagande ljuset valde jag att stryka alla röda och svarta kontroller och istället bege mig tillbaka västerut. Klokt val. När jag tog min östligaste (som inte skulle varit den östligaste om jag gått runt sjön) hörde jag grymtande av vildsvin. Från öster. Hade jag gått runt sjön hade jag alltså, i ännu svagare ljus, varit tvungen att passera i närheten av platsen för grymtandet.

Och alla som läst denna blogg tidigare vet att jag inte är dunderförtjust i att behöva springa på vildsvin i skogen.

Avslutade rundan utan dagsljus. Däremot hade jag mobilen att lysa med, och eftersom jag var förberedd på en lång dag med ständigt behov av tillgång till appen var dessutom min rejäla powerbank med i fickan. Därför fanns det ingen rädsla för att batteriet skulle gå torrt.

De sista kontrollerna tog jag ändå i stadsmiljö, med gatlampor som visade vägen hjälpligt.

Det enda som på allvar stör mig är att jag, hemma igen, insåg att det skulle finnas ett Utvandrarnamonument hundratalet meter ifrån där jag passerade i slutet. Det hade jag givetvis velat kasta ett öga på. Men det får väl bli nästa år istället.

37 kontroller blev det inalles. Och alltså 457 totalt i år.

Fast det kanske blir fler än 500 i alla fall. För om saker och ting faller på plats som det är tänkt (och inte pandemin sätter käppar i hjulet) ska jag på coronasäkrad kurs i Stockholm i början av december. Och eftersom kontrollerna sitter kvar där till och med årsskiftet så finns det en hel del att göra åt totalen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s