Så gick startskottet för Hittautvarianten Hässleholm i advent. Som väntat, i och med att det var i samarbete med Hesslecity, var det enbart i skyltfönster som kontrollerna fanns. Denna gång inte på stolpar, utan på julklappar.

Inväntade kartsläppet klockan 10 för att se hur många, och vilka, jag skulle kunna ta tillsammans med barnen. Som väntat var majoriteten av de 28 kontrollerna i centrum. Vi hade kunnat ta 22, om vi valt att gå in till centrum, men körde istället och nöjde oss då med 20. Inte värt att chansa med att dottern skulle gå hela vägen utan att hävda att hon var trött. Och jag orkade inte bli tjatande och lockande pappan innan första kontrollen var tagen.

Kontrollsamlandet avlöpte utan någon större dramatik. Det var tätt mellan stoppen, och den enda kinkighet som uppstod var därför när lillasyster hittade lapparna före storebror.

Dock ska det sägas att två av butikerna valt att placera sina paket så att man var tvungen att gå in i gallerian för att se dem. Vilket ju innebär att dessa koder bara går att hitta under vissa tider på dygnet (om de inte flyttar dem till skyltfönstren vid stängning).

Allt underlättades givetvis av adventsstämningen på stan. Var knappast någon rusning av folk (och adventssöndagen är ju i morgon), men lite juligt på torget, och dessutom stod Mats Olgert och spelade trumpet i ett hörn. Förra gången han var i stan drabbades jag av en smått religiös upplevelse när jag gick ut i duggregn för att köpa lunch. Denna gång passade jag på att köpa några skivor.

Passade på att kolla skyltfönster med barnen också. Försöka få fram några saker som de kan önska sig i julklapp. Dottern önskade sig bland annat en dockglassbil, avsedd för stora dockor, med full inredning. Köper jag den så har jag fyllt presentkvoten för ett antal jular och födelsedagar framöver…

Kontrolletandet blev en släktangelägenhet som FHM skulle tittat snett på, eftersom vi var nio som drev runt på gatorna. Men alla hade vantar och inga kramar utdelades. Däremot blev det förmiddagsgymnastik då Olgert trumpetade igång ”Huvud, axlar, knä och tå” när vi slog oss ner i närheten för att dricka saft och kaffe medan vi njöt av musiken. Vid det laget var vi bara åtta kvar, och tre och en halv som gjorde rörelser. Sonen gjorde lite, dottern hade fullt upp med saften, och de tre kusinerna skämdes för de tre vuxna.

Men det är nästan ändå ingen som vet vem jag är i Hässleholm.

Under söndagen är det dags att lämna barnen hos sin mamma. Sedan ger jag mig ut på en lagom promenad för att hämta in resterande åtta kontroller. Det blir betydligt fler steg än idag, men inte nödvändigtvis speciellt mycket längre tid i friska luften eftersom jag kan sätta min egen takt.