Var kanske lite för tidig ut med att slå fast att det bara är nordostskåne som arrangerar HittaUt detta år. Efter att ha publicerat det förra inlägget kom det nämligen till min kännedom att ytterligare en orienteringsklubb i Skåne är i startgroparna.
Så vi säger väl välkomna till HittaUt till…, ja vilka kan det nu vara? Bara att hålla korpgluggarna öppna!
#semesternfullbokad
Letade bland orterna efter ”Hässleholm i advent”, men insåg att listan uppdaterats för att gälla 2021. Vilket också snart fick mig att inse att det blir tre kommuner istället för två som kör hittaut i nordostskåne under säsongen som startar den 1 maj.
Skickade tipset till kollegorna på sporten på Norra Skåne, och de fick göra det egentliga avslöjandet. För på FK Göingarnas hemsida kunde man visserligen läsa ”HittaUt-möte” på måndagen den 18 januari, men det var också det enda tecknet på att Hässleholm och Kristianstad skulle kompletteras med Östra Göinge under 2021.
Artikeln, eller avslöjandet om man så vill, går att läsa här (betalvägg).
För er som inte känner till Östra Göinge (jag har väl ett någorlunda hem eftersom jag är uppväxt i Knislinge i Östra Göinge) så har vi inte här en klart uttalad centralort utan flera mindre orter (Knislinge och Broby har runt 3 000 invånare var och är med detta de största orterna). Kommunen är indelad i sju distrikt med sju olika centralorter – där de två minsta centralorterna har 300 respektive drygt 200 invånare.
Kollegan Peter Paulsson frågade givetvis hur tankarna då var med placeringen av kontroller. Ordförande Henrik Larsson ger svar på tal:
– Vi försöker vara ganska heltäckande och vara i hela kommunen. Och det blir både i byarna och ute i skogarna. Vi har ju rätt så rejäl vildmark här, så vi kan noga bjuda på ordentliga utmaningar, säger han till Norra Skåne.
Göingarna har de senaste åren anordnat en friskvårdsaktivitet under namnet Naturliga Göinge med liknande upplägg som hittaut: stolpar med koder att fylla i. I juni 2020 valde man att koppla på sig på Naturpasset, och är just nu mitt uppe i avslutningen med kartor över Broby, Knislinge, Sibbhult, Glimåkra, Hanaskog och Immeln. Brobykartan gäller januari ut, övriga fem mars ut. Men nu tar man alltså nästa steg också, vilket givetvis vi hittautare i nordostskåne är glada över.
När det nu finns tre grannkommuner här där alla har hittaut – och där det således lär gå att samla ihop runt 600 kontroller bara här, är det guldläge för de hotell/vandrarhem som kan vända sig mot en grupp besökare som i år lär bli ännu större, och potentiellt mer långvarig på orterna. Vilka hotell ger hittautrabatt och ser till att bli partner med kartutdelning? Vilka fik gör en satsning för att bli vattenhålen för hittautare som i sommar förhoppningsvis får träffas och utbyta erfarenheter?
2022 då? Dels hoppas vi väl att Osby också hoppar på hittauttåget. Och sedan att det blir fler skånska orter i resten av länet, för det är tyvärr fortfarande bara nordosthörnet som hakat på än.
I adventstid valde Hässleholms OK att i samarbete med det lokala näringslivet göra en adventshittaut med paket att leta upp i skyltfönster. Jag och barnen tog de flesta centrala, och sedan avslutade jag någon dag senare med att ta checkpointsen i periferin själv. Vid jul försvann dessa paket igen, och då hade 320 personer tagit minst en kod, och 209 samtliga 28. Vinnarna har inte presenterats än.
Dagarna före nyår lanserade också Kristianstad en förlängd hittaut-säsong för oss nordostskåningar. Varianten går ut på att man har kvar 2020 års papperskarta, eller hämtar en ny på ett av två utlämningsställen. (Eller får den mejlad till sig, som jag fick idag. 14 MB stor fil dock).
Tävlingen, som pågår under hela januari och februari går ut på att lokalisera de 25 checkpoints som finns i små utsnitt. Alltså får man jämföra sitt lilla kartutsnitt och se om man kan lokalisera samma på den stora kartan. Observera att det inte är samma placeringar som huvudsäsongens checkpoints. Den slutsatsen drar jag i alla fall efter att ha letat upp var checkpoint 1 är på vintervarianten (som verkar gå under namnet ”Ut o Njut jan-feb 2021) och kommit fram till att det inte stod någon checkpoint där i somras (såvida jag inte identifierat fel plats). Den fullständiga infon, samt pdf-fil att ladda ner och skriva ut med alla kartutsnitten, finns här.
Checkpoint 1-14 finns att hitta på Kristianstadskartan, och 15-25 på Åhuskartan. En bokstav finns på varje checkpoint, och dessa skrivs in på den utskrivna talongen som lämnas i kassan på Sportringen i Härlöv (som också är ett av ställena där kartan tillhandahålls). Helanalogt och utan app denna gång alltså.
Ska roa mig med att knäcka checkpoints under några kvällar när barnen sover, för att sedan kunna klippa alla 25 vid första bästa dag då jag är ledig och barnen är hos sin mamma. Måste dock printa kartan i storformat först för att kunna märka ut de nya kontrollplatserna.
Ut och leta!
Plötsligt plingar det till i mobilen: Din statistik på bloggen blomstrar. Och sedan samma sak några dagar senare. Och ingen av gångerna är det välförtjänt eftersom jag tänkt att skriva inlägg, men sedan inte fått tummen ur.
Sedan är såklart ”din statistik blomstrar” väldigt beroende på vad man jämför med. Men jo, att 18 personer går in en söndag i januari, när det senaste inlägget är från slutet på november, det är någon form av blomstring.
Förmodligen ett tecken på klimatpåverkan.
Jag har faktiskt några inlägg på lut. Ett om Hittaut Kristianstads förlängning av säsongen 2020 med ett nytt koncept, ett om diverse spännande träningsspelappar som driver ut en sådan som mig på vägarna. Ett om min misslyckade ”gå runt Sverige på ett år”, som också ska handla om hur jag nu tänkt att jag ska cykla samma sträcka och se när jag är i mål. Det ska definitivt vara klart långt innan ett år passerat i alla fall.
Ett annat inlägg är tänkt att handla om min nya spinningcykel som står i källaren i mitt hastigt ihopkastade och spartanskt inredde källargym. På denna spinningcykel har jag nu trampat två kvällar i rad medan jag tittat på ett par avsnitt av Queens gambit på Netflix. Eller nästan ett par avsnitt i alla fall. Började titta på serien medan jag tränade i slutet på förra året, och som gammal schackspelare (på en betydligt lägre nivå är personerna i serien) är det roligt att se att de haft med schackkunnigt folk i produktionen. Det hade funnits så många falluckor som man kunde trampat igenom, där det inte var schack utan bilden av schack som förmedlades.
Hur som helst insåg jag ikväll (alltså söndag kväll) hur fast jag är i tablå-tv-formatet, där alla avsnitt gjordes lika långa för att passa in i tv-tablån vecka ut och vecka in. Är det en serie på SVTplay är detta fortfarande fallet eftersom dessa program dessutom är avsedda att gå i själva burken. Men en serie som är producerad för Netflix (eller andra streamingtjänster)… Eftersom jag under lördagskvällen hoppade upp på cykeln direkt efter att jag startat programmet och sedan cyklade i cirka 45 minuter utgick jag kallt från att detta var avsnittens längd. Så när jag kom till 42 minuter idag så valde jag att lägga in en spurt för att ta ut mina sista krafter. Problemet var bara att 45 minuter passerades, och så också 50, utan att avsnittet närmade sig ett naturligt cliffhangerslut. När jag cyklat 55 minuter, och enligt cykeln 34,8 kilometer, och pulsklockan sa att jag gjort av med knappt 590 kalorier, så orkade jag inte längre. Klev av cykeln, pausade avsnittet och såg att det var fem minuter kvar. Och att det avslutade avsnittet sedan är på 67 minuter. Så om jag finner nöje i det har jag 72 minuter cykling att se fram emot i morgon. Eller så delar jag det på två kortade men intensivare turer.
För målet är att cykla en stund varje kväll. Och att på så vis i ett första skede kapa tio kilo av överflödig kroppsvikt, och därefter försöka beta av resterande sju, åtta kilo för att komma ner på de vikter som jag borde ligga på och som är långt ifrån några anorektiska nivåer. När jag (väl) var i mitt livs form 2014, efter att ha tränat för att genomföra Vasaloppet (vilket genomfördes, inte på några bra tid, inte på något imponerande sätt, men jag skidade från start till mål), vägde jag 76 kilo, fördelat på mina 178 centimeter. Ställer jag mig på vågen nu visar den nästan 20 kilo mer. Så det finns att ta av.
Pulsklockan förresten, den hittade jag i en av alla flyttlådor häromdagen. Tillsammans med pulsbandet. När jag bytt batterier i dessa båda såg jag att de slutat fungera under 2015… Lyckades dessutom lokalisera den lilla usb-sticka som skulle överföra pulsdatan till datorn. Tyvärr hade klockföretaget bytt sajt och system 2018, och det fanns inga drivrutiner för Win10 för att få uppladdningen att fungera till den gamla, fortfarande fungerande, sajten. Dessutom var klockmodellen för gammal för att kunna länkas ihop med företagets nya app… Så jag, en väl gammal pulsklocka. Men den gör ändå sitt jobb, och även om jag inte kan föra över några vackra grafer in i datorn så ser jag i alla fall såväl max- som snittpuls (samt givetvis just nu-puls) under mina trampövningar i källaren. Good enough.
En sista reflektion från denna dag, i detta inlägg som skulle blivit betydligt kortare än det till slut blev: åkte ner till Hovdala med barnen idag. Vi packade ryggsäcken med tunnbrödsrullar, festis och en kaffetermos. Parkerade och gick en bit i snålblåsten. Satte oss därefter för att fika, utan någon större njutning. Blev ändå lite bra av att det kom en familj med hund, och dottern skrattade högt åt hur hunden viftade på svansen. Men alla händer blev kalla eftersom vinden ven och ett kallt regn (även om det var förklätt till snö) föll hårt över oss, och det inte går att äta tunnbrödsrullar med tjocka tumvantar. Det hela slutade med att jag tog på dottern vantarna igen, och att jag sedan höll tunnbrödet åt henne, medan hon högg in på det som en busig hund. Kaffet värme oss alla tre gott. För jodå, nu är det inte bara pappa, 34, och dottern, 3.5, som dricker kaffe. Även sonen, 5, började dricka det svarta guldet (eller är det det som olja kallas?) till fika. Inga stora doser, och med mycket mjölk, men ändå.
Hur som helst, vi var långt ifrån ensamma ute denna dag. Vid huvudparkeringen på Hovdala var det gott om bilar, och detsamma gällde vid Boketorp. Ytterligare några fanns vid Trädhuset, där vi ställde oss. Om så många är ute och vandrar en svinkall söndageftermiddag i januari, hur kommer det då inte bli i sommar?
Lunka på! Fler inlägg kommer, jag lovar (dock inte idag).
Den smala stigen 