När jag och barnen förra året plockade checkpoints runt vattentornet i Hässleholm hade jag inte full kännedom om terrängen. Vi började på flacken, och avslutade så småningom i de branta backarna vid vattentornet. På grund av att barnen då var ett år yngre, och benen redan trötta, fick jag bära dottern såväl uppför som nerför branten.

Så i år blev upplägget annorlunda. Jag hade rundan klar för mig, och trodde nog att vi skulle klara av sex checkpoints om planeringen var god. Så vi tog den allra värsta checkpointen från början. Rakt upp mot vattentornet. Tog också dagens enda hjälp av GPS:en för att vi inte skulle gå fel. Nöjdhet hos barn är en färskvara. Det kan snabbt bli surt om jag konstaterar att vi måste gå ner en bit i backen igen, och sedan åter gå upp.

Samtidigt som vi gick från vår första checkpoint så mötte vi en man som var på väg för att ta den. Dottern berättade stolt för honom att vi hade hittat en kontroll och vilket nummer den hade. Barn alltså. Tänk om man själv hade haft mindre social skräck.

Men resten av checkpointsen gick egentligen alldeles strålande. Betydligt bättre än om jag gått själv. Nu stannade vi flera gånger och kollade kartan. Jämförde stigar, kullar och stenar. När vi tittade kartan uppe vid vattentornet så passerade mannen oss. Framme vid checkpointen var vi dock strax före honom ändå. Han lämnade också den andra checkpointen före, men blev slagen av oss till den tredje. Därefter hade vi nog andra rutter, för såg honom inte därefter.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det är svårt att veta när energinivåerna hos barnen helt sjunker genom marken. Ena stunden springer de och hoppar (idag var det många hästhinder i skogen att hoppa över), och i nästa är benen för trötta för att gå. Det blir en del ”titta där borta är svängen som jag pratade om, och sedan är kontrollen bakom en sten”, och ”hur många steg tror du att det är till trädet där borta?”, men ofta räcker det att hålla i handen så går de små benen av sig själva.

Och så försöker jag smyga in annan kunskap under rundorna också. Som träning av höger och vänster, och att man aldrig ska dricka vatten ur stillastående källor. Vi hade nämligen en del sådana gröna vattensamlingar jämte vår väg, så det kändes som en bra lärdom att dela med sig av.

Så nu har vi betat av elva checkpoints på två dagar, och kanske kör några till på onsdag eftersom det är lite tidigare hämtning på förskolan då.

I resultatlistan kasade jag ner några placeringar till, och är inte längre topp tio i Hässleholm. Men tar det hela med mycket stor ro. De flesta som är före mig är kända HittaUt-galningar från andra topplistor runtom i sydsverige 😉