Det räcker att någon pratar om löss för att det ska börja klia i huvudet. Fästingar har i princip samma egenskaper. Det räcker att du hittar en, så kliar det plötsligt över hela kroppen. Men efter helgens hittaut-äventyr har jag blivit ganska bra på att komma ihåg vad som är leverfläckar och vad som är elaka kryp på min nakna lekamen.

Efter lördagens tur till Hästveda var söndagens att inleda med att tömma Åhus (hade alla kvar, bortsett från försläppet i Horna), och därefter se vad krafterna räckte till. Om jag, efter mammafirande, skulle röja i trädgården eller ge mig ut på en tur till. Det skulle bli det senare.

Parkerade bilen på samma plats som jag och svåger-Daniel ställde oss förra året. Då var det dock en dag med svajigt väder, där vi satt och åt pastasallad i varsitt bagageutrymme medan vi skulade, medan söndagen när det gällde Åhus utlovades sol och konstant temperatur runt 13 grader. Perfekt väder! Annars är det en jättefördel att ha fjolårets säsong att jämföra med. Områden jag besökte förra året har jag åtminstone en grundkoll på, och man kan gå mer på rutin och njuta av upplevelsen istället för att slaviskt känna sig tvungen att närstudera kartan för att inte tappa bort sig.

Betade utan nora större svårigheter av norra Åhus med cykeln, och tog därefter alla stadscheckpoints (trodde jag i alla fall) innan jag begav mig mot Kronoskogen. På stigen där jag tänkt svänga in med cykeln stod det dock en skylt om cykelförbud, så jag tog snabbt beslutet att låsa hojen och lämna den vid ett träd, och istället ta området till fots. Och eftersom det är väldigt kuperat i Kronoskogen är jag glad att jag inte släpade med mig den, även om det funnits vissa vägar som jag kunnat cykla på. Det hade nog gått på ett ut tids- och orkesmässigt.

Gillar svårighetsgraden på checkpointsen i Åhus. De ligger nämligen på en nivå så att jag bara i nödfall måste kolla GPS:n för att se om jag är där jag tror (eller var katten jag annars är, och hur jag ska komma på rätt spår igen), och därmed känner mig tillräckligt kompetent för att släppas ut i en skog utan att behöva lägga ut ett spår bakom mig för att hitta ut igen.

Vissa checkpointsplaceringar hade jag dock gärna sluppit. Som den i Hästveda som tvingade en att vada fram och tillbaka genom högt gräs en rätt bra bit, den vid grillplatsen vid fågeltornet i Hässleholm, eller den vid fågeltornet i Åhus. Båda fågeltornsstolparna var på mer eller mindre samma plats förra året, och jag förstår ju varför man sätter stolpar där, men det är tråkigt att ha några hundra meters vandring rakt ut på en stig, och sedan vända och ta samma stig tillbaka in eftersom det inte finns någon annan möjlighet.

Med ett par checkpoints kvar i Kronoskogen skulle jag bara dubbelkolla så att jag plockat rent (tråkigt att kolla hem och inse att man måste göra en lång biltur till bara för enstaka glömda stolpar) och klickade bort visningen av redan plockade koder. Såg då till min förskräckelse (visserligen av det väldigt milda slaget) att jag hade kvar en i centrum. Nu skulle jag visserligen ändå passera den platsen på väg tillbaka till bilen, så det skulle inte bli någon omväg. Men när jag såg att stolpen fanns vid Nya Conditoriet kändes det ju som att universum (styrt av min mage) fått mig att dabba mig i första letningen. Så jag svängde förbi kondiset, tog koden och beställde räkmacka och kaffe och satt och njöt av det ute i solen. Det är ju viktigt att unna sig också, inte bara plåga sig.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Hemma igen var det bara att göra vid sig för att köra och fika i Knislinge. Och först och främst göra den grundliga fästingkontrollen av kroppen. Efter Hästvedasläppet kom jag hem med fyra nya objudna blodsugande gäster, och Åhus hade gett mig fem.

Stannade ett par timmar i Knislinge, men körde sedan hem för att hinna med ett par områden till. Hade bespetsat mig på Fjälkinge och Bockeboda för att på så vis städa av övriga utanför Kristianstad tätort (cykelkontroller borträknade), och trots genväg som blev en extra senväg (eftersom skogen var ogenomtränglig och jag fick göra helt om och klättra upp för den brant som nyss klättrat ner för) i Fjälkinge kunde jag hoppa in i bilen i Bockeboda (en flykt från blodtörstiga myggor som bjöd in sig själva på kvällsvard så fort jag stod stilla för att kolla kartan) medan det fortfarande fanns dagsljus kvar.

Och väl hemma kunde jag plocka bort ytterligare fyra fästingar. Dessutom har vet jag inte hur många fantomkliande stunder jag varit tvungen att dubbelkolla.

• 

• 

• 

Gick in i gårdagen en bra bit ner i resultatlistan för Hässleholm. Avslutade samma dag utanför topp 50. Och nu ligger jag fyra.

Visst är det roligt att ligga högt upp på topplistan. Helst bland de fem översta så att man alltid syns. Men eftersom jag lagt tid på annat än att plocka checkpoints hade jag 33 kvar – varav runt 20 cykelcheckpoints – i Hässleholm när Hässleholms OK meddelade (eller snarare påminde) om att det var dags för första extrasläppet. De 25 nya checkpointsen skulle finnas i Hästveda, och den enda chansen för mig att stå på maxantalet inför släppet var att plocka mina kvarvarande under fredagskvällen, efter jobbet.

Så 17.30, efter en halvtimmes överjobb, cyklade jag hem. 35 minuter senare hade jag svidat om, käkat kvällsmat och fyllt vattenflaskan.

Planen var enkel. Inleda med de två checkpoints som låg utåt Röinge, sedan ta cykelcheckpoints på rundan Ignaberga, Vinslöv, Sörby, Gumlösa, Norra Sandby, Kvistalånga, Stoby, och därefter plocka de vanliga i Stoby och Olahus, och avsluta med de fyra i skogen bakom industriområdet. Efter en stunds cyklande i det härliga vädret insåg jag dock att det skulle bli svårt att hinna allt i dagsljus – men eftersom jag precis innan avfärd fått info om att släppet i Hästveda inte skulle ske vid midnatt utan klockan 8, så visste jag att det fanns lite morgonljus att spela med ifall det behövdes.

Hade lite problem med någon cykelcheckpoint som höll på att bli övervuxen i dikeskanten, och meddelade arrangören. Hade åter problem när jag skulle ta den näst sista cykelcheckpointen, placerad i Kvistalånga. Normalt sett går det ju att se stolparna (och koderna) från cykelsadeln, men denna visade sig stå en bra bit upp på en kulle, så fick klättra uppför en brant och över ett stengäre för att komma tillräckligt nära för att se koden.

Då hade solen sjunkit såpass lågt att jag kunnat ta en ”solnedgång över rapsfält”-bild, vilket var väldigt vackert. Men inte så bra sett till tiden jag hade på mig.

I den sjunkande solen blev jag därför lagom glad när jag insåg att den stig jag skulle svänga in på gick genom tät skog, som dessutom gick rätt tajt inpå stigen. En stig som inte var speciellt lättcyklad. Så jag gick och pratade högt, samt plingade med jämna mellanrum på ringklockan för att hålla eventuella vildsvin på avstånd.

Om det berodde på mig, eller om vildsvinen helt enkelt var någon annanstans kan kvitta, jag slapp i alla fall möta dem.

När jag väl var inne i Hässleholms igen så var det mörkt. Kunde ta den gröna checkpoint som var vid nya handelsområdet, men fick nöja mig med ett halvhjärtat försök på de tre i skogen, alla röda. Var hemma klockan 23, och hade då på fem timmar plockat 30 checkpoints och rört mig sju mil.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Hade lite svårt att komma upp på lördagsmorgonen när klockan ringde, och behövde sedan 38 minuter för att ta de tre checkpointsen. Lite störd av att inte kunnat ta dem under fredagen, för de stod inte jättesvårt när det var dagsljus, och den stora delen av tiden gick åt till att cykla till området där stolparna stod. Totalt blev det nästan nio kilometer på morgonen.

Väl hemma var klockan 7.30, och eftersom jag varken ätit frukost, spänt fast cykeln på bilen eller packat midjeväskan så visste jag redan då att jag inte skulle vara på plats i Hästveda när checkpointsen släpptes (körväg: 23 minuter). Försökte att inte stressa upp mig, och av den anledningen kollade jag inte heller resultatlistan förrän jag var klar för dagen.

8.40 parkerade jag vid Luhrsjön och cyklade ner för att ta den första checkpointen som skulle vara vid en sten vid högra sidan av restaurangens fasad. Som istället visade sig sitta på ett fönster på vänstra sidan av restaurangen…

Hästvedasläppet hade en del förbjudna områden som spärrade av delar av kartan så att man tvingades planera och ta vissa längre vägar. Dessutom fanns det i östra delen av kartan någon blå checkpoint som snarare kändes som en blandning mellan röd och svart.

Gjorde dessutom missen att cykla på motionsslingan runt Lillasjö (vilket man inte fick, men kom in från en väg där det inte stod att det var gångväg). Först efter en stund såg jag texten på kartan ”Tänk på att inte cykla på motionsspåret runt Lilla sjö”. Insåg inte hur jag kunde ha missat den, och ledde cykeln resten av varvet. Fick i efterhand reda på att texten inte stått där från början av dagen, utan skrivits dit efter att boende hört av sig om cyklister.

Sorry alla Hästvedabor, det var inte meningen.

Träffade en hel del härliga hittautare i skog och mark. Alltid lika trevligt!

Drattade omkull med cykeln en gång (i låg fart) när jag körde över en gren, men klarade mig utan blessyrer. Då hade jag fyra checkpoints kvar att plocka.

Halkade på ett fallet träd en checkpoint senare, men lyckades hålla mig på fötter.

Förmodligen trötthetsmissar båda två. Och jag kan personligen tycka att 25 checkpoints i ett extrasläpp är på gränsen till för många. Man vill ju ändå ha chansen att beta av alla under en och samma dag, och en tur på fyra timmar med cykel och till fots (2,2 mil) är gränsfall.

Efter att ha tagit den sista checkpointen tog det en halvtimme att cykla tillbaka till Luhrsjön eftersom jag var tvungen att undvika två förbjudna områden. Hade hoppats att restaurangen vid campingen skulle vara öppen så att jag kunde klämma en pizza, men den skulle slå upp portarna först fyra timmar senare. Så tog istället och hällde i mig allt kaffe som jag hade i termosen.

Först då tittade jag också på resultatlistan och såg att jag låg fyra. Då hade de tre första blivit klara (grattis Martin Ringdahl som fortsätter toppa), medan jag hade tre kvar från senaste uppdateringen av listan. Näst i tur bakom mig hade ett par tre ytterligare att plocka. När mina sista checkpoints registrerats på listan låg jag fortfarande fyra.

• 

• 

• 

Och nu, sent på lördagskvällen, kan jag konstatera att 19 personer står på maxantalet 175. Kan också konstatera att 1202 har tagit minst en checkpoint i Hittaut Hässleholm. Härligt!

Nu laddar jag batterierna för att resa österut i morgon. Planerar att inleda med Åhus i morgon, och sedan se hur mycket jag orkar. Ska ha lite kraft kvar till att fira mamma och röja lite i trädgården också.

Måndag och tisdag var två lediga dagar för mig. Så jag tänkte lägga mer eller mindre all vaken tid på att leta checkpoints. Nu blev det visserligen inte riktigt så, men nu när jag sitter och skriver under tisdagskvällen känner jag hur det drar i ögonlocken och att hela kroppen är mör, så nog rörde jag mig ändå tillräckligt.

Avslutade Östra Göinge under måndagsförmiddagen. Hade bara Knislinge kvar, och tänkte att jag borde kunna beta av de 10 kontrollerna på runt en timme, men det tog nästan det dubbla. Visserligen var det mer cykelvänlig terräng än Glimåkra och Immeln, men vad gör det när man sedan måste åla sig fram genom tät granskog för att nå sin checkpoint? Kände inte att jag riktigt fick till någon bra och logisk bana mellan checkpointsen, men översiktsbilden efteråt talar ändå inte om några uppenbart knasiga (om)vägval. Blev givetvis inte bättre när appen vägrade visa någon karta alls när jag hade fyra, fem stolpar kvar att leta upp. Det hjälpte inte att jag 1) laddade om kartan, 2) startade om appen, och till slut också 3) startade om telefonen. Jag hade helt enkelt för dålig täckning för att få fram tillräckligt mycket bandbredd. Som tur var hade jag med mig en papperskarta, så fick nyttja den. Det kändes dock lite nervöst, för även om gps-pluppen trilskats med mig så har det ju bara varit att ladda om kartan för att få en definitiv positionering om jag varit vilse. Det är svårt att starta om en papperskarta… Men eftersom jag var i (eller precis utanför) byn jag växt upp hade jag ändå koll på vart jag skulle gå för att i värsta fall kunna ta mig hem.

Eftersom sonen skulle på sitt första skolbesök inför höstens skolstart hade jag satt att jag måste vara hemma 13.30. Tanken var därför att komma iväg tidigt, snabbt ta Knislinge och sedan fortsätta till Kristianstad för att ta några av checkpointsen där, för att klockan 13 bege mig hemåt – och sedan fortsätta när sonen tittat färdigt på skolan.

Men jag kom iväg för sent, och Knislinge tog för lång tid. Så när jag bara hade en checkpoint kvar ringde jag istället pappa och frågade om han kunde tänka sig att bjuda på en flabb kaffe. Det kunde han, så det blev lite spontanfirande av mina 80 checkpoints, och av att han fått sin första vaccinspruta mot covid-19.

• 

• 

• 

Istället för att stressa med några stolpar i Kristianstad åkte jag hem och började städa undan leksaker från tomten. Jag hade nämligen under måndagen fått besked att trädfällarna som skulle rensa upp min tomt, skulle komma tisdag morgon. Och då kunde det inte gärna stå vare sig gungställningar, fotbollsmål eller studsmattor huller om buller.

(Hade tänkt trycka upp studsmattan på högkant och rulla iväg den till bredvid garaget. Hade dock underskattat hur stor den var, och fick aldrig upp den på högkant. Istället lyckades jag nätt och jämt släpa den till den tänkta preliminära platsen, men det var inte med mycket marginal den passerade mellan ett träd och huset.)

Precis som på morgonen drog allt ut på tiden, och när jag väl var redo att ge mig ut på stolpjakt på kvällen var det knappt lönt. Men hade ju redan cykeln uppslängd på bilens cykelställ, så satte av österut. Förhoppningen är att jag ska kunna köra till Kristianstad och plocka en del checkpoints efter jobbet vissa dagar, och då är det ju lämpligt att ha de längst i väster för detta ändamål. Därför körde jag tvärs genom Kristianstad kommun, och ut på andra sidan, till Valje i Bromölla kommun (som är med i HittaUt Kristianstad i år).

I Valje satt stolparna relativt lätt (i alla fall i jämförelse med Östra Göinge) och hela området var strösslat med mountainbikestigar. Och eftersom min cykel tror att den är en mountainbike (jag har inte hjärta att berätta för den hur det egentligen ligger till) så cyklade jag runt på nämnda stigar. Eftersom ljuset var på upphällningen och jag ändå inte skulle hinna köra till ytterligare något område, så tog jag det lugnt. Fincyklade. Njöt. När jag var klar satte jag mig på bryggan vid Valje havsbad och mediterade.

• 

• 

• 

• 

• 

Tisdagen började tidigt eftersom jag skulle stämma av med trädfällarna innan de satte igång. Min tanke var sedan att jag skulle ta mig till Eslöv rätt tidigt och avverka hela grundsläppet på en dag. Patrik Lindqvist hade klarat det under måndagen och meddelat att stolparna satt lätt, så det kändes genomförbart. Men eftersom det var så spännande att se på när träden fälldes så var jag nog ändå inte iväg förrän efter klockan var närmare 11.

Redan innan jag var framme i Löberöd hade det börjat regna, och prognosen talade om att det var det vädret jag hade att vänta mig under hela eftermiddagen. Men det är spännande med hur jag reagerar på regn. Skulle jag varit på väg till jobbet hade jag tyckt att det var jättebesvärligt. Nu tog det inte lång tid innan jag var blöt och kall om både jacka, byxor och skor, men eftersom det var träningskläder som alla skulle tvättas efteråt spelade det ingen roll. Och när man redan är genomblöt så är det ju svårt att bli blötare.

• 

• 

Checkpointsen satt lätt, och även de röda kändes som gröna eller blå. Det kämpigaste var istället motvinden och regnet på väg från Löberöd till Harlösa. Trodde knappt att jag skulle komma fram! Nästa krux var sedan att checkpointen vid Löberöds slott inte alls satt där den skulle sitta enligt kartan. Fick ta hjälp av Patrik som ju hittat den dagen före (var inne i den butik där den skulle stå utanför, men de visste inte heller var den skulle vara.

I själva verket stod den vid postlådorna betydligt längre västerut. Se kartan nedan. Felet är påpekat, så förhoppningsvis flyttas stolpen eller markeringen i appen å det snaraste.

Även om det var motvind till Harlösa och att checkpointen vid Löberöd inte stod där den påstods stå, så gillar jag upplägget med ett fåtal cykelcheckpoints i anslutning till alla de vanliga checkpointsen. Åtminstone när man redan har cykeln med sig.

For vidare till Eslöv. Vädret växlade mellan att stundtals faktiskt erbjuda uppehållsväder, och stundtals regna mer än det gjort tidigare. Det senare framkallade problem med telefonen eftersom regndropparna dels gjorde det svårt att slå in koden för att låsa upp telefonen, dels registrera stolparnas kod. Åtskilliga gånger valdes en bokstav intill den jag tryckt på.

• 

• 

• 

• 

• 

Ett annat aber var att mina handskar vid detta laget blivit väldigt blöta, och vid varje stopp var jag tvungen att ta av en handske för att få igång mobilen, och sedan få på den blöta handsken igen. Och eftersom stolparna stod det blev det ett väldigt av- och påtagande av blöt handske.

Hade dock ett par handskar till i bilen, så det blev att ta på dem när jag skulle avsluta dagen i Stehag. Förutom att jag höll på att leta mig tokig över checkpointen vid den lilla bron nära järnvägsstationen (appen visade mitt på bron, men lappen satt lågt på utsidan i en hörna) så gick det snabbt och bra. Vilket var tacksamt, för när jag höll på att fästa cykeln på bilen igen så tilltog regnet, men nästan hela vägen hem öste det ner.

• 

• 

• 

Kollade statistiken efter avslutad dag, och de 73 plockade checkpointsen gör att jag nu är uppe i 545 hittills i år, från sju olika orter (där jag har stolpar kvar på fyra av projekten). Och därmed har jag slagit fjolårsnoteringen på 485, och det bara en månad in i säsongen. Men då har jag ju dels betydligt fler checkpoints i närområdet, dels måste jag inte lägga mer eller mindre all ledig tid på renovering.

Nog har jag väl gjort mig förtjänt av en vilodag under onsdagen? Det ska ändå bara fortsätta regna.

Tack för responsen jag fått på mitt förra inlägg, om social fobi (eller social ångest). Ska försöka utmana alla dessa rädslor tills jag inte alls tycker att situationerna är jobbiga. Tänkte dock att detta skulle vara ett mer vanligt inlägg, med fokus på Hittaut-premiären i Östra Göinge. Den sammanföll ju med en av mina jobbhelger, och således fick jag nöja mig med letande efter arbetstid. Men det gick ju rätt bra ändå.

Östra Göinges 80 släppta kontroller fördelas som följer: Sibbhult (20), Immeln (20), Knislinge (10), Tågaröd (10), Breanäs (10), Broby (10). I Sibbhult och Immeln är checkpointsen tydligt fördelade på 10 i söder och 10 i norr. Alltså potentiellt åtta stycken varv med tio checkpoints åt gången.

Och ja, det finns en anledning till varför jag skrivit orterna i den ordning jag gjort.

När jag gjorde min HittaUt-entré i Hässleholm i fjol visste jag inte hur pass mycket svårighetsgraden varierade mellan de olika projekten. Jag visste inte heller då att Hässleholms checkpoints var relativt lätta. Men såhär i efterhand är jag glad för det.

Mina första checkpoints i Östra Göinge tog jag tillsammans med svåger Fredrik under lördagseftermiddagen. Då hade han och familjen redan tagit Tågaröds tio på förmiddagen. Eftersom Fredrik känner till Broby väl, och hade mobilhållare på styret, kändes det mest som att jag lallade med och plockade koder. Kollade på kartan i mobilen och lade sedan ner den i fickan, men sedan tappade jag fokus på vad det egentligen var jag skulle titta efter. Tror inte det tog mycket mer än 35 minuter från att vi lämnade torget i Broby på varsin cykel tills vi var tillbaka igen.

Och att Broby står sist i listan ovan beror på att det varit den klart lättaste orten, med bara gröna och blå checkpoints där nästan alla var nåbara från cykelsadeln.

Glimåkra har jag av samma skäl skrivit först i listan.

Det var upp och ner, smala stenfulla stigar, och allt annat än anpassat för min icke-mountainbike. Det var gröna checkpoints som var svårare än blåa i Hässleholm, blåa som var svårare än röda i Hässleholm. Och de röda svårare än Hässleholms svarta. Och de svarta då? Mer eller mindre hopplösa för mig när jag inte använde gps. Det var så pass långt från stigar och andra kartpunkter som jag kunde läsa ut.

Hade förhoppningen att hinna ta Broby, Glimåkra och Knislinge under lördagen, men underskattade svårigheterna i Glimåkra. Inte förrän klockan var runt 20.15 kunde jag lasta cykeln i bilen. De 30 checkpoints som jag tagit under lördagen gav ändå en förstaplats i Östra Göinge.

Söndagseftermiddagen inleddes i Immeln. Då hade jag dessutom lyckats montera cykelstället på bilen så att jag inte behövde trycka in den i bakluckan (vilket under lördagen gjorde att jag knäckt fästet till cykellampan och därmed inte kunde använda den under söndagen).

Nu är jag visserligen från Knislinge och inte från Glimåkra eller Immeln (eller något av alla andra stenrika (alltså rika på sten) platser i nordostskåne, men jag blir förvånad över hur mycket sten och kullar det kan finnas i denna länsända. Det är som att Runé Andreasson tog inspiration till Bamses ”hemby” kullarna härifrån. Fast att han plockade bort tre fjärdedelar av alla stenar i serien, eftersom det inte vore realistiskt med så mycket sten på en och samma plats.

Immelns 20 checkpoints tog strax över två timmar att plocka, och även om de inte var riktigt lika svåra som de i Glimåkra så var det ändå en rejäl fysisk utmaning. Dessutom kunde en grön checkpoint ligga lika långt in i skogen som en röd, men vara lättare att orientera till, men i princip erbjuda samma fysiska utmaning.

När jag var klar med Immeln var jag osäker på om jag skulle hinna både Tågaröd och Breanäs innan det blev mörkt. Och eftersom jag inte hade något fungerande fäste till cykellampan visste jag att mörkret på allvar skulle vara i faktor. Eftersom Breanäs bara innehöll gröna och blå checkpoints, medan Tågaröd innehöll enstaka svårare, blev det det senare först. Att traska runt och leta svarta checkpoints mitt i mörkaste skogen är nämligen lagom roligt.

Kunde stå på med rätt bra tempo i Tågaröd, och var i valet och kvalet kring om jag skulle försöka hinna Breanäs också. Men körde dit och tänkte att i värsta fall skulle jag i alla fall hinna ta några checkpoints. Placeringarna var dock snälla och inte speciellt långt från stigen. Flera stigar var snälla, andra inte alls, och vissa backar var omöjliga att cykla i. Men jag tog mig runt (även om kedjan hoppade av med fyra checkpoints kvar), och kunde hänga upp cykeln på hållaren innan det hunnit bli helt mörkt.

Nu har jag plockat 70 av 80 checkpoints i Östra Göinge, och det är bara mina hemmakvarter kvar. Ska försöka hinna med dem under måndagen, innan någon drar till med en långspurt och kör om mig i toppen. Och baserat på min uppfattning kring svårighetsgraden på Knislingecheckpointsen verkar det vara det svåraste av släppen med bara tio checkpoints. Men (om jag inte minns helt fel) är Knislinge långt mindre kuperat än Immeln och Glimåkra.

Trots att jag tittat på Eslövs karta (klockan är i skrivande stund 01.15, så den har legat ute i drygt en timme) så kan jag inte riktigt bestämma mig för hur jag ska lägga upp morgondagen. Ska jag åka ner till Eslöv under premiärdagen, eller skjuta på det till tisdagen? Jag måste nämligen vara i Hässleholm från 14-tiden och ett par timmar framåt. Ska jag då ta Knislinge, samt börja städa av Kristianstad? Eller ska jag ta kvarvarande i Hässleholm (som jag egentligen tänkt spara till någon kväll efter jobbet). Eller ska jag stå och skrapa huset hela dagen? (Nej, det sista ska jag inte göra. Inte hela dagen i alla fall).

Får sova på saken.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•