Är det bara jag som känner lite stress över att det plötsligt finns så många checkpoints i närområdet, och att jag bara har tagit elva av dem?

Allt var så enkelt för två år sedan när jag hittade HittaUt. Då var det Hässleholm och Kristianstad som gällde. Men sedan var jag fast, och förutom att givetvis ha siktet inställt på Hässleholm och Kristianstad tillkom ju såväl Östra Göinge som Eslöv, och dessa var jag ju tvungen att ta. Och det något spretiga Skåneprojektet var jag ju också tvungen att doppa tårna i.

Och eftersom ovanstående fyra inte var igång förrän i mitten av april och framåt fick jag ju roa mig i såväl Kalshamn och Ronneby som Varberg.

Det är lite som att stå vid ett dignande julbord där man vill plocka åt sig från alla möjliga håll, men snabbt inser att det inte är rimligt att man ska orka äta allt och sedan tvingas välja mellan perfekt rullade köttbullar och senapssill.

I fjol slutade det med strax över 1 000 checkpoints för min del, vilket innebar att jag uppfyllde mitt fyrsiffriga mål. Och det trots att jag stukade foten ordentligt i juni och sedan fick halta runt på de rundor jag tog mig an efteråt.

I år har jag inte ett hus att skrapa färg ifrån, och således har jag mer tid att hittaut. Och antalet checkpoints i närområdet är också större då Osby tillkommit med ett projekt, samtidigt som det skånska projektet verkar ha slipat på upplägget från första året och nu är mindre spretigt. Tillkommit har ju också min gamla hemstad (och min alla tiders favoritstad) Halmstad, vilket är ett givet mål för sommaren.

Så hur det ska bli med tanken att dra ner lite på HittaUt-tempot i år får jag väl se.

För egen del började emellertid säsongen under fredagseftermiddagen. Jag jobbade lite mer än halvdag eftersom fritids höll utbildningsstängt, och tog sedan emot barnen i huset framåt eftermiddagen. Eftersom båda barnen tycker om att leta kontroller (och jag dessutom börjat muta dem i år, en krona per hittad kontroll – givetvis för att få dem att vilja ut och leta, så att jag får anledning att sticka ut och leta) ställde vi kursen mot Osby. Jag hade på förhand stakat ut en runda som kändes lämplig för vår lilla trio.

Elva checkpoints blev det, och även om det både bjöds på pappatjat (om att gå från den stora lekplatsen eftersom vi bara hittat två kontroller och faktiskt åkte hit för att leta kontroller, och ni har lekt här i snart tio minuter och ny fryser jag snart…) och barnbråk (på grund av rättviseaspekten i hur man turas om att leta upp kontroller – och hur man som 5- och 6,5-åringar kan tycka att det är mycket roligare att reta sitt syskon än att försöka hålla sig till det vi bestämt), men på det stora hela var det ändå trevligt att komma ut. Och ser vi ur frisklufts- och -vårdssynvinkel blev det tre vandrade kilometer och lite mer än en timme som tillbringades i naturen, långt från andra skärmar än den mobil där kartan granskades. För barnens del blev det också en del intervaller eftersom det är viktigt att springa ruskigt fort för att hinna före sitt syskon.

Förhoppningen var att lördagen skulle bjuda på ytterligare en runda, men eftersom förmiddagen gick åt till kalasförberedelser och eftermiddagen åt kalasutförande så fick vi skjuta det till söndagen. Då bär det av till Vinslöv för att norpa några Skånecheckpoints.

Men jo, även om det är bra att jag kan få med mig barnen ut i skogen för att leta, så längtar jag nog efter att få bege mig ut på egen hand. Lägga timme efter timme på att tömma område efter område på checkpoints.

För nog ska jag rensa Hässleholm och Kristianstad (kanske bortsett från cykelkontroller i båda kommunerna), och såväl Osby som Östra Göinge ska tömmas. Dessutom Halmstad, och förhoppningsvis delar av Varberg. Och eftersom Karlshamn blivit en favorit de två senaste åren måste åtminstone en stor del av dessa checkpoints håvas in i säcken. Och ja, sedan vill jag ju ha åtminstone de Skånekontroller som finns i nordostskåne. Och hittills räknar jag lite slarvigt till att det är åtminstone 150 sådana som känns intressanta.

Det kommer bli en lång sommar…