Kryptempo

Jag försöker tänka positivt. Försöker tänka att ”det får bli så många eller få checkpoints det blir nu, alternativet skulle vara att sitta hemma med barnen istället, och då hade det inte blivit några checkpoints alls”. Försöker intala mig att tanken ”tänk vad många kontroller jag kunnat plocka om jag gått själv” bara är destruktiv och ändå inte leder någonvart.

Men visst, när dottern efter 700 meter säger sitt första ”jag orkar inte gå längre”, då vet jag att jag kommer behöva ta många djupa andetag denna runda.

Osby och Skåne rullar sedan 1 april. Hässleholm sedan i tisdags. Eslöv drog igång idag, och inom kort är också Kristianstad (23/4) och Östra Göinge (1/5) igång. Klart att man blir lite lätt stressad över alla checkpoints som bara väntar, medan jag inte kan sätta full fart.

Försöker få med barnen ut för att leta kontroller. Inte bara för att det är det enda sätt jag kan ta mig ut för att leta, utan också för att det är betydligt bättre att vi är ute och går än att vi fastnar framför Netflix. Och barnen är också intresserade av att leta kontroller. I alla fall i teorin. Inte minst eftersom de är lovade en krona per checkpoint de är med och hittar…

Satt och la upp planerna vid köksbordet. Funderade ut var vi skulle parkera, hur vi sedan skulle gå. Satte ett ambitiöst mål om att orka ta tio kontroller, och sedan gav vi oss iväg.

Det kanske säger sig självt, men för egen del är det inte någon större utmaning att hittauta med barnen. På förhand väljer jag ut miljöer som ska vara lämpliga att ta sig fram i, och när vi väl är ute är tempot så lågt att jag hinner läsa kartan flera gånger om och hitta nya bäckar och höjder att navigera efter. Utmaningen ligger i att 1) få barnen att fortsätta gå, och 2) inte bli ovänner över vem som läser koderna.

Idag hade vi (läs: jag) bestämt att de skulle läsa varannan kod. Den, vars tur det inte var, skulle inte säga vare sig siffror eller bokstäver innan den, vars tur det var, hunnit meddela mig vad rätt kod var. Fick upprepa detta flera gånger rundan, framför allt för sonen så att han skulle låta lillasyster ta ”sina” checkpoints.

Dottern fick jag istället mana på gång på gång på gång. Redan efter 700 meter (jag kollade klockan, vi hade inte kommit längre än så) och två plockade checkpoints, klagade hon över att hon var trött och inte orkade gå mer. Samma visa upprepade sig sedan gång på gång. Ibland kompletterat av att hon började ta ministeg, någon gång att hon bara stannade eller satte sig ner på knä. En gång av att hon tänkte lägga sig ner och rulla nerför en (lerig) backe för att spara energi… Och sedan, lika plötsligt, får båda barnen för sig att de ska tokrusa och sätter full fart i 100 meter.

Till slut var vi tillbaka vid bilen. Det blev inte tio checkpoints, utan sex. Promenaden var på sammanlagt 3.92 kilometer, och tog 1 timme och 39 minuter att gå. Alltså 25 minuter per kilometer. Och jag som föredrar rask takt, och beroende på längd på runda snittar 8-10 minuter per kilometer (utan checkpoints) känner riktigt hur det kryper i hela kroppen av att jag i princip måste dra benen efter mig.

Får försöka kompensera med några rundor såväl före som efter jobbet nästa vecka när jag kan styra mitt eget tempo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s