Sådana är spelets regler

Gjorde vad jag kunde för att återta förstaplatsen i Hittaut Hässleholm. Det räckte inte riktigt. Men har andraplatsen intakt, och fick en riktigt härlig cykeltur på köpet.

Men för det första: Under lördagen passerade Hittaut Hässleholm 100 000 registrerade checkpoints. Starkt jobbat av oss alla! Tänk så mycket motion som vi fått, som annars kanske inte blivit av (eller som åtminstone inte varit lika rolig).

Första vinstdragningen är också gjord. Alla vinnare ska redan vara kontaktade via mejl, och eftersom undertecknad scannat av mejlboxen flera gånger utan framgång är det bara att bita i det sura äpplet och hoppas på slutdragningen i november. Vilka de 49 olika vinnarna var ska presenteras nästa vecka.

Bättre förberedd

Mina förberedelser för släppet av cykelkontroller runt Skyrup var bättre än förberedelserna runt Tyringesläppet. Dessutom var vädret betydligt bättre. Efter den tryckande värmen under fredagen väntade det runt 16 grader vid midnatt, i princip vindstilla, samt mer eller mindre stjärnklart. Jag hade laddat pannlampan som jag lånat av min svåger, rotat fram cykellysena och bytt batterier i dessa. Med i packningen åkte sedan en hel burk AAA-batterier, för att inte behöva känna någon fruktan för att vara lamplös.

Efter att ha lämnat barnen till deras mamma på kvällen gick jag bort till affären och köpte snacks att ha med. Hade redan russin, solroskärnor och pumpakärnor hemma, och kompletterade med en påse salta nötter samt lite ölkorv i småbitar. Eftersom jag bara hade plats för en halvlitersflaska vatten i midjeväskan hade jag dessutom gått och druckit stora mängder vatten under hela dagen för att inte drabbas av vätskebrist under natten.

Dubbla knäskydd – och knäna höll

Mitt stora orosmoln var knät. Jag skadade ju det några veckor efter att jag tog cykelkontrollerna på Hovdala, och den enda tur på cykel jag gjort efter skadan var då det knäppte till så illa att jag knappt kunde gå på två dagar.

Nu hade jag tagit på nya knäskydd på båda knäna, och även om det inte var speciellt snyggt med cykelbyxor och knäskydd, så var det välbehövligt. Körde i kortärmad träningströja och shorts, och även om händer och armar blev lite kalla under vissa delar av

Och snyggt och snyggt förresten. Om man ger sig ut och cyklar mitt i natten är det inte så många som ser om det ser fult ut.

Redan vid 22 var jag rastlös och ville ut. Planen var att befinna mig vid Mjölkalånga badplats vid midnatt, och hinna kolla upp några potentiella checkpointställen före det. Jag stod ut till 22.50, sedan gick jag ner och började rulla ut cykeln.

Så länge jag var inne i stan och hade gatlamporna till hjälp var det inga problem att köra på enbart cykellamporna. Men när den lamplösa raksträckan bredde ut sig mellan Hässleholm och Finja var det skönt att ha pannlampan att knäppa igång. Försökte dock hushålla med uppladdningen i denna för att de skulle hålla längre, så när det kom gatlampor igen så släcktes pannlampan.

Två träff före kartsläpp

Första platsen som jag fann värd att kontrollera var Finja kyrka. Svängde in på parkeringen, och höll på att cykla rakt in på kyrkogården. Någon checkpoint hittade jag dock inte, och begav mig därför vidare till närbelägna Finja fågeltorn. Lyckan och euforin var stor när jag letade mig längst ut dit i mörkret och såg att där satt en rosa klisterlapp. Då återstod en halvtimme till att appen skulle visa checkpointsen på kartan.

Färden fortsatte mot Tyringe för att sedan svänga söderut mot Skyrup. När jag var i full färd med att cykla förbi Mjölkalångastenen insåg jag att detta kunde (nej, borde) vara en plats med checkpoint. Efter lite letande hittade jag den på sidan av skylten bredvid stenen. Två i påsen och tretton kvar, utan att kartan var släppt.

Fler galningar ute i natten

Jag hann dock inte till Mjölkalånga badplats till midnatt. Där jag tänkt svänga in såg jag en cyklist stå med starka lampor. Misstänkte givetvis att det var en hittautare, och stannade för att prata. Det var Patrik Lindqvist, som jag visste skulle ut och leta, men som jag också visste inte var en kombattant när det gällde förstaplatsen. Åtminstone inte denna gång, eftersom han saknar kontroll 100. Detsamma gäller Daniel Pedersen, som också skulle till Skyrup efter att han tagit Tyringekontrollerna tidigare på kvällen.

Jag och Patrik stod och diskuterade i några minuter, och sedan kändes det inte lönt att chansa på att köra till badplatsen, eftersom det bara var någon minut kvar till att platserna skulle bli officiella. Så vi fortsatte prata och uppdatera kartan.

När checkpointsen trillade in valde vi två olika vägar, och körde åt varsitt håll. Jag satte kurs mot badplatsen, som precis som jag misstänkt, skulle innehålla en checkpoint. Planen var sedan att ta de tolv återstående platserna medurs, och avsluta i Finja. Medursplanen hade uppstått redan under kvällen när en tidigare kollega hörde av sig med information om var det fanns en checkpoint som han hittat. Och den var på en av broarna strax söder om Mjölkalånga badplats.

Tävlingsdjävulen kickade in

Det var nog tur att jag bestämt mig för att cykla till släppet. Eftersom jag gjorde det och var generös mot mig själv när det gällde växlarna, så var jag och knäna uppvärmda. När kontrolljakten sedan började på allvar slog nämligen tävlingsdjävulen till, och jag trampade på för allt vad tygen höll ner mot badplatsen.

Tidigare i veckan gjorde jag ett funktionstest av pannlampan. Satte den på maxkräm, och lät den ligga i det mörka badrummet. Då och då gick jag in för att kolla till ljusflödet. Efter fem timmar lyste det fortfarande, om än betydligt mindre än i starten. Vad jag inte räknat med var att denna minskning skedde ganska snabbt. Efter badplatsen och bron ledde jag cykeln uppför den branta skogsstigen som ledde in i Skyrups villakvarter. Detta var faktiskt enda gången då vänsterknät gjorde ont.

Jakten gick vidare till Trästället och sedan ut mot Tostarpsgården. På väg dit stötte jag först ihop med Patrik igen, och medan jag irrade runt och letade efter checkpointen som skulle finnas vid bangolfen (jag hittade inte ens bangolfen) kom också Daniel Pedersen dit.

Instagrammade för HittautHlm

Strax före Tostarpsgården hade jag passerat två mil på cykeln. Vilket jag inte hade någon aning om då eftersom jag prioriterat bort att mäta rundan med mobilen för att ha batteri till annat. Det var ju trots allt så att jag blivit tillfrågad om, och tackat jag till, att lägga lite händelser under letandets gång på Hittaut Hässleholms instagram. Ungefär samtidigt började jag klart märka av lyskraftstappet från pannlampan, vilket gjorde att jag var tvungen att sänka tempot något för att hinna upptäcka eventuella ojämnheter på grusvägarna.

Jag minns inte exakt var, men någonstans mellan Glada Geten (där en av de tidigare cykelkontrollerna finns – för övrigt smart av Hässleholms OK att lägga två cykelområden intill varandra så att det går att cykla och ta båda områdena samma dag, såtillvida att man har kräm i benen för det) och Matteröd övergick grusvägen i asfaltsväg, och därefter var det asfalt hela vägen. Vilket gjorde att jag åter kunde skruva upp tempot lite.

CP167 – välj rätt hus

Susade in till Matteröds kyrka via de härliga nerförsbackarna, och kunde där konstatera att jag plockat två tre femtedelar av släppet. Nästa stopp skulle dock vålla (lätta) problem. CP167 skulle finnas på södra sidan av Loppishuset (där den också fanns). Problemet var att den på kartan var satt på norrsidan av ett annat hus, som jag misstänker tillhör privatbostaden på andra sidan vägen. Var inne på gårdsplanen och virrade – såg säkert misstänkt ut, klockan 01:30 med pannlampa på huvudet – innan jag lyckades leta mig rätt. Förhoppningsvis kan projektledarna justera placeringen på kartan.

I samband med letandet efter CP167 tog jag mobillampan till hjälp. Hade inte slösat på batteriet, och insåg att jag kunde behöva extraljuset. Så större delen av jakten på de fem återstående kontrollerna skedde med mobilen i ena näven, med ljuset riktat framåt. Stundtals hade jag kartan framme så att jag samtidigt såg den för att inte köra förbi kontrollerna. CP168 hade annars lätt kunnat varit en sådan som susades förbi, där den stod gömd vid sidan och utan tydliga landmärken i närheten (åtminstone inte som var tydliga i mörkret).

Efter en sväng söderöver för att ta CP169 bar det av mot Finja igen. Skulle passera en checkpoint strax utanför Tyringe, sedan ta en på en gatunamnsstolpe och avsluta vid en transformatorstation. Mötte ytterligare hittautare på vägen. Skoj!

Avslutade i uppförsbacke

Insåg, på väg till min sista checkpoint, att mitt val gjort att jag fått avsluta med en lång uppförsbacke. Väl framme kunde jag konstatera att jag klarat av min uppgift. Jag hade (vet jag nu) kört 39,3 kilometer och gjort det på totalt 3:14. Det är verkligen ingen monsterhastighet, men så kör man knappast breda upplysta asfaltsvägar hela tiden heller.

Gjorde ett nytt videoklipp till instagram, och kunde sedan konstatera att såväl Patrik som Daniel var klara (där Patrik varit den som cyklat snabbast av de båda). Patriks runda går att se på hans Insta:

Min förhoppning om att ta över förstaplatsen igen gick dock i stöpet eftersom Martin Ringdahl behöll greppet. Han hade inte krigat lika mycket under natten, utan hade lagt tid i förväg på att reka kontrollplatser innan kartan fanns. Enligt hans instagraminlägg verkar nio ha letats upp under ljusan dag, för att sedan bara behöva ta de återstående sex när kartan släpptes. Och nej, jag är inte bitter över det. Sådana är spelets regler. Det är tillåtet att hitta kontroller i förväg. Det som framför allt sker är ju att Martin troligtvis behövde köra en längre runda på förhand för att kontrollera potentiella platser, och sedan kanske köra en bra bit ändå under natten för att ta de utspridda som fanns kvar. Om jag tolkar det rätt hade han några av ytterområdeskontrollerna kvar i varje hörna (transformatorstationen och fågeltornet i norr, Loppishuset i sydväst, Tostarpsgården i öst, plus ett par till). Men det är klart att man vinner tid under natten där checkpointsen blir officiella om man letat upp tre femtedelar av dem på förhand.

Och i ärlighetens namn letade jag ju upp två checkpoints innan de blev officiella. Så vem är jag att klaga?

Får se om jag ska försöka använda mig av samma taktik fullt ut vid säsongens sista släpp. Det är ju efter det som den slutliga topplistan skrivs.

Hur som helst är jag fortsatt tvåa i listan, och i skrivande stund (strax efter lunch på lördagen) är det 30 deltagare som hittat samtliga kontroller. Lägg då sedan till de som saknar CP100 (till exempel Patrik och Daniel). Snacka om att Hittaut Hässleholm har blivit en succé!

Full fart hemåt

Men jag då. Jag kunde ju inte gärna runda av natten vid en transformatorstation utanför vid Öraholmavägen. Åt någon bit ölkorv och några nötter, och tänkte sedan trampa hemåt i lugn takt. Men eftersom jag var uppvärmd och igång blev det ett bra tryck i tramptagen under de avslutande kilometerna. När jag slutligen parkerade i garaget igen hade jag cyklat 46,2 kilometer på 3:45. (För tydlighetens skull så tog det nog en kvart innan jag lämnade transformatorstationen, så vägen hem gick på ungefär en kvart).

På en helt annan not. I senaste upplagan av Skogssport har jag en krönika om Hittautsläppet i Tyringe. Dessutom finns intervjuer med Ludvig Hallabro och Simon Engel, projektledare för Hittaut Hässleholm. Så om du får tag i ett nummer finns där intressant lokalt material i den.

Lördag: Tyringe och Finjasjön

Så kom beskedet om åt vilket håll cykellampan ska riktas på lördag. Och tack och lov blev det inte den 7,5-milarunda som jag spekulerade kring.

10.03 på onsdagsförmiddagen damp nyhetsbrevet ner i mejlkorgen. Skummade snabbt fram till det väsentliga: Natten till lördag släpps 15 cykelkontroller från Tyringe i väster till Finjasjön i öster. Så om jag lite löst räknar på avstånd att cykla hemifrån till Tyringe, och sedan runda Finjasjön via Skyrup och Tormestorp så är det en sväng på drygt tre mil. Och eftersom kontrollerna inte lär ligga precis vid min väg kanske jag kan räkna med en runda på drygt fyra mil. Vilket ju är lösbart, till och med för mig och min gamla cykel.

Och med utgångspunkt i att kontrollerna ska ligga mellan Tyringe och Finjasjön är rundan för kontrollerna sannolikt inte så lång. Men jag måste ju ta mig dit och tillbaka också.

Mjölkalånga och Matteröd

Det hintas om att det ska passeras en kyrka med anor från 1200-talet samt en ”mysig liten badplats”. Mina snabba efterforskningar talar för att kyrkan som det pratas om är Matteröds kyrka och badplatsen är (helt baserat på vilda gissningar) Mjölkalånga badplats.

Vad kan det mer finnas för sevärdheter i området? Kan det sitta en checkpoint vid Skyrups golfbana? Finns det någon eller några i Finja? Tostarpsgården? Fredholms vingård?

Planera hemma eller starta på plats?

Så var ska jag befinna mig vid midnatt mot lördag? Ska jag vara hemma och studera kartan? Eller kanske redan befinna mig vid Matteröds kyrka för att försöka ge mig själv en så bra start som möjligt? Visst kan det leda till att jag cyklat förbi några checkpoints på väg dit och därmed får en längre totalrunda. Ska jag istället köra till Finja och hoppas att någon kontroll är där, och annars åtminstone befinna mig inom någon kilometer från närmsta kontrollen, men då också få en kortare runda totalt?

Det som skrämmer lite är hur knät ska reagera på långcykling. Jag tog Hovdalakontrollerna på andra sidan av min senaste knäskada, och den enda gång jag cyklat sedan knäskadan (förutom en gång på träningscykel) så knäppte det till på ett sätt så att jag knappt kunde gå på två dagar.

Blir till att vara extra noga med sjukgymnastiken kommande dagar för att åtminstone inte försämra mina chanser.

Snart 100 000 checkpoints

Och så glömmer vi inte vinstdragningen i morgon torsdag! I skrivande stund är det 97 050 registrerade checkpoints, och deadline för att registrera kontroller som ska ingå i dragningen är torsdag kl 18. Jag vinner gärna något redan i denna dragning, men skulle helst av allt ta hem cykeln efter säsongen. Då skulle ju nästa års hittaut till och med kunna bli en angenäm upplevelse!

Hinner vi passera 100 000 checkpoints före lördag? Drygt 3 000 har registrerats sedan den 1 augusti, så helt omöjligt är det inte. Annars passeras nog den gränsen under helgen.

Lördag: Tyringe och Finjasjön

Så kom beskedet om åt vilket håll cykellampan ska riktas på lördag. Och tack och lov blev det inte den 7,5-milarunda som jag spekulerade kring.

10.03 på onsdagsförmiddagen damp nyhetsbrevet ner i mejlkorgen. Skummade snabbt fram till det väsentliga: Natten till lördag släpps 15 cykelkontroller från Tyringe i väster till Finjasjön i öster. Så om jag lite löst räknar på avstånd att cykla hemifrån till Tyringe, och sedan runda Finjasjön via Skyrup och Tormestorp så är det en sväng på drygt tre mil. Och eftersom kontrollerna inte lär ligga precis vid min väg kanske jag kan räkna med en runda på drygt fyra mil. Vilket ju är lösbart, till och med för mig och min gamla cykel.

Och med utgångspunkt i att kontrollerna ska ligga mellan Tyringe och Finjasjön är rundan för kontrollerna sannolikt inte så lång. Men jag måste ju ta mig dit och tillbaka också.

Mjölkalånga och Matteröd

Det hintas om att det ska passeras en kyrka med anor från 1200-talet samt en ”mysig liten badplats”. Mina snabba efterforskningar talar för att kyrkan som det pratas om är Matteröds kyrka och badplatsen är (helt baserat på vilda gissningar) Mjölkalånga badplats.

Vad kan det mer finnas för sevärdheter i området? Kan det sitta en checkpoint vid Skyrups golfbana? Finns det någon eller några i Finja? Tostarpsgården? Fredholms vingård?

Planera hemma eller starta på plats?

Så var ska jag befinna mig vid midnatt mot lördag? Ska jag vara hemma och studera kartan? Eller kanske redan befinna mig vid Matteröds kyrka för att försöka ge mig själv en så bra start som möjligt? Visst kan det leda till att jag cyklat förbi några checkpoints på väg dit och därmed får en längre totalrunda. Ska jag istället köra till Finja och hoppas att någon kontroll är där, och annars åtminstone befinna mig inom någon kilometer från närmsta kontrollen, men då också få en kortare runda totalt?

Det som skrämmer lite är hur knät ska reagera på långcykling. Jag tog Hovdalakontrollerna på andra sidan av min senaste knäskada, och den enda gång jag cyklat sedan knäskadan (förutom en gång på träningscykel) så knäppte det till på ett sätt så att jag knappt kunde gå på två dagar.

Blir till att vara extra noga med sjukgymnastiken kommande dagar för att åtminstone inte försämra mina chanser.

Snart 100 000 checkpoints

Och så glömmer vi inte vinstdragningen i morgon torsdag! I skrivande stund är det 97 050 registrerade checkpoints, och deadline för att registrera kontroller som ska ingå i dragningen är torsdag kl 18. Jag vinner gärna något redan i denna dragning, men skulle helst av allt ta hem cykeln efter säsongen. Då skulle ju nästa års hittaut till och med kunna bli en angenäm upplevelse!

Hinner vi passera 100 000 checkpoints före lördag? Drygt 3 000 har registrerats sedan den 1 augusti, så helt omöjligt är det inte. Annars passeras nog den gränsen under helgen.

Tre lampor är bättre än en

I Tyringenatten gjorde jag missen att ta med en pannlampa med dåligt batteri, och i övrigt bara ha mobilen att lysa med. Ett misstag som inte ska upprepas på lördag när nästa checkpointsläpp sker i Hässleholm.

Det är inte bara så att jag nu bytt batteri i min gamla pannlampa och därför ska slänga med den som extra reserv på lördag. Inte heller att jag ju, eftersom det är cykelkontroller kommer att ha cykellampan igång (ska se till att byta batterier i den under fredagskvällen, för att vara på den säkra sidan). Dessutom fick jag låna svågerns gamla pannlampa. Det var visserligen inte lampan som man inte fick använda med full kräm på allmän väg, och som han med gott ljus körde på 25 procent under sina mörkerturer, men en som med tre lägen ska vara fullt tillräcklig för min utflykt.

Växla upp nära kontrollerna

Hade jag gett mig ut i gryningen på lördag (soluppgång 05.22, men har i skrivande stund försökt sätta mig in i såväl astronomisk gryning, nautisk gryning och borgerlig gryning, utan att bli riktigt klar över när det verkligen börjar ljusna) hade givetvis pannlampeproblemet varit begränsat. Men eftersom det rör sig om cykelkontroller, som därför bör vara relativt lätt placerade, finns det nu en chans (eller risk, beroende på hur man ser det) att jag ger mig ut redan vid midnatt när kontrollerna släpps. Och då måste jag ju veta hur långt det uppladdningsbara batteriet räcker. Så laddade det fullt och lät det lysa på starkaste läget nu under dagen. Efter fem timmar lyste det fortfarande, om än med starkt reducerat ljus. Om jag då inte kör på full styrka under transporten mellan kontrollerna, utan bara växlar upp om det behövs för att hitta stolparna, borde det artificiella ljuset räcka tills solens strålar tagit vid.

Väntar med spänning

Om det nu behövs cyklas i så många timmar. Väntar med spänning på onsdagens nyhetsbrev där det (åtminstone delvis) ska avslöjas vad som väntar i helgen.

Men med extralampor och powerbank ska åtminstone fadäserna från Tyringe inte upprepas.

Glöm inte lyse och reflexer

Det blir en Hittaut-rik vecka som stundar, även om det för egen del inte blir mer än lördagen ute i fält. Frågan är mest var. Och hur.

Eftersom flera Hittaut-orter släpper nya kontroller månadens första dag så trillade det under lördagen in ett antal nya möjligheter att förbättra sin statistik. För egen del kommer jag dock inte ta del av dessa släpp. Huvudanledningen är givetvis att jag har ett hus att renovera. Min prio när det gäller Hittaut är i år att 1) ta alla checkpoints i Hässleholm, och försöka göra det så fort som möjligt, 2) ta extrasläppen i Kristianstad (där jag ännu inte hunnit besöka Ivö som var första extrasläppet, och 3) ta cykelkontrollerna i Kristianstad. Den första punkten kommer jag att slutföra. Förhoppningsvis fixar jag också den andra, men sannolikt först framme i oktober. Den tredje hoppas jag kunna påbörja, men inte mycket mer än så.

Cykeltur att vänta – men vart?

Men även för oss hässleholmare är det spänning som drar in på radarn. Under lördagen började HittautHlm hinta om vad som väntar på lördag när det tredje extrasläppet görs om en vecka.

Ja, ni kan ju läsa själv i inlägget ovan. Först på onsdag får de som prenumererar på nyhetsbrevet info om var släppet sker, och dagen därpå kommer det i sociala medier.

Men den sista meningen i inlägget tyder ju på att det blir väldigt annorlunda mot tidigare släpp i kuperade Vedema och Tyringetrakten. Jag tolkar formuleringen som att det enbart är cykelcheckpoints i kommande släpp, och det är ju i sig kontroller som ska kunna nås från cyklingsbara vägar. Alltså handlar det i så fall om relativt enkel orientering, och mer om uthållighet.

Men sedan hopar sig frågorna. Rör det sig om något jämförbart med Hovdalas cykelcheckpoints (29 till antalet, där det framför allt rörde sig om skogsvägar), eller pratar vi ett upplägg mer likt det i Kristianstad med större avstånd mellan kontrollerna, men också med bättre vägar? Kommer någon checkpoint att vara i anslutning till Hässleholm, eller måste jag försöka lasta cykeln i/på bilen först för att ta mig till lämplig startplats? Kommunen är ju stor, och att börja cykla en mil för att nå första kontrollen känns lagom inspirerande. Bortsett från sextimmarscyklingen i samband med Hovdalakontrollerna har jag inte suttit mer än max tio minuter i stöten på en cykelsadel sedan gymnasiet då jag och pappa tandemcyklade till Tyskland och Danmark.

Och den kanske viktigaste frågan: Håller cykeln? Min cykel är en standardcykel, med lagom fungerade växlar (där jag alltid glömmer åt vilket håll jag ska växla eftersom växling framåt gör det lättare på ena handtaget, men trögare på andra, och vice versa), som håller lagom mycket luft. Senast fredag gäller det alltså att kolla över så att batterierna till lamporna fungerar, att det är luft i däcken, samt lokalisera mina vadderade cykelbyxor.

Snillen (?) spekulerar

Försökte få lite vägledning till åt vilket håll resan kan gå genom att googla på cykelleder i Hässleholm, men det gav inte mycket hjälp. Finns en cykelledskarta reviderad 2017 här, men det är ju inte direkt så att jag hittar en självklar plats för cykelcheckpoints. Men ska man se rent krasst på det så har vi varit i centrala Hässleholm, samt söder, väster och nordväst om stan. Så vågar man gissa på att det antingen blir österut, mot Vinslöv, eller norrut mot Stoby, Ballingslöv, Hästveda, Verum, Vittsjö, Bjärnum, Mala och Vankiva? Nja, hela den rundan kan det väl knappast bli eftersom det enligt google maps är en nätt runda på 7,5 mil. Eller? Kan det trots allt vara en rutt i den stilen som planeras? En sak är i alla fall säker: Jag måste förbereda mig mycket bättre än vid Tyringesläppet. Ha packat en matsäck att ta med eftersom jag definitivt inte vill köra slut på energidepåerna någonstans utanför Verum (om det nu blir ditåt), samt laddat min powerbank så att jag inte ens behöver oroa mig minsta lilla för att batteriet i mobilen ska ta slut.

På onsdag kan planeringen förhoppningsvis bli lite mer klar.

Första vinstdragningen på torsdag

På torsdag väntar sedan den första vinstdragningen i HittautHlm. Varje hittad checkpoint ger ju en lott, och i skrivande stund har nästan 94 000 (!) checkpoints registrerats. Det ger oss som samlat alla 154 hela 1,6 promilles chans att vinna. Det kan ju med fördel jämföras med dem som bara tagit de första 121 som bara har 1,3 promilles chans. Tillsammans är vi faktiskt hela 103 som tagit 154 eller 153 kontroller (dvs som tog eller inte tog kontroll 100 på torget under de timmar den var där). Starkt jobbat av oss! Och av alla 2 255 som tagit minst en kontroll.

Tillägg: har med rätta fått backning gällande mina mattekunskaper. Den gällde om det bara varit ett pris. Nu är det knappt 50 i första dragningen. Så gånga siffran med 50 för en mer korrekt sannolikhet.

De centrala checkpointsen är fortsatt (såklart) de mest registrerade. Madrix är mest registrerad (1078), före Sparbanken Skåne (1047), Norra Skåne (1042), Länsförsäkringar Göinge-Kristianstad (1014) och lyktstolpen vid kyrkan (1006). Snapphanen i hembygdsparken är näst på tur att trilla upp i fyrsiffrigt. Under lördagskvällen har den 999 registreringar.

Minst antal registreringar har (fullt logiskt) de svåraste kontrollerna vid det senaste släppet. Ändå är det 170 som tagit den med minst antal registreringar.

Kommer ett inlägg senare i veckan när mer har blivit officiellt. Tills dess, se till att ni har batterier i cykellysena och reflexer överallt där man ska ha reflexer. I alla fall om ni också tänker vara knäppa nog att ge er ut innan det ljusnat ordentligt. Och se upp för bilar!

Bunkrar med snus

Energi under vandringen är viktigt, och med alla logiska resonemang kräver längre vandringar också mer energi. Här kommer några recept som kan vara till nytta i sammanhanget.

Nog för att det finns mycket ätbart i naturen vid den här årstiden. Har varit ute och sett hur blåbären växer, och vid min favoritrunda ute på Hovdala är det tjockt med blåbärsris. Också när jag hittautade i Tyringe vadade jag genom blåbärsrisen. Saken är ju bara den att en långvandring riskerar att bli extra lång om man var femtionde meter sitter på huk och mumsar bär, och i hittautsammanhang är jag ju intresserad av att vara snabbast.

Studentenfutter och jägarsnus

För ganska precis halva livet sedan (det vill säga något år in på millenniet) var jag i Schweiz och ställdes då inför företeelsen ”studentenfutter” – alltså studentfoder. Det var påsar med blandningar av olika nötter och torkade bär. När jag började vandra blev det naturligt att försöka göra små sådana påsar av vad som jag hade hemma i köksskåpet och som inte slunkit ner i müslin. Företrädesvis blev det blandningar av russin, solrosfrön och pumpakärnor.

Nu i morse när jag låg och slösurfade på mobilen sprang jag in i vad som förmodligen är den svenska motsvarigheten till studentenfutter, nämligen jägarsnus. Kände att det fanns en del goda tillägg till mitt ganska spartanska recept, och bjuder på en länk till Utemagasinets artikel här.

Torka de egna äpplena

Spontant känns deras första variant, med ölkorv och rostad majs som en stadig påse att ha med sig på de långa vandringarna, där det efter några timmar kanske behövs något lite mer än bara russin och mandlar.

Men kommer nog att köra lite lättare påsar också, men stor del torkad frukt samt hackad choklad. När nu nästa långtur blir. Har fortfarande mycket med husrenoveringen som ligger som högre prio än att lägga en heldag på stigarna, tyvärr.

Kanske till och med att jag kan få ordning på att torka några av äpplena som växer i trädgården, och därmed köra ännu mer hemvävd påse? Försökte lite förra året i lägenheten, men det blev aldrig riktigt bra (eller alls bra). Kanske värt att investera i en frukttork trots allt?

Traska på, och smaska på!

Hatten av efter en blöt natt

Så var jag nerpetad till andraplatsen i Hittaut Hässleholms topplista. Det går inte att säga annat än att Martin Ringdahls övertagande är välförtjänt. I Vedema var jag ute tidigare och hade ett tillräckligt försprång för att hinna plocka alla först. Men i natt var det utklassning.

Hade medvetet försökt mörka att jag skulle ut och leta kontroller redan vid midnatt. Det var mitt lilla hopp för att behålla förstaplatsen. Om någon annan var knasig nog att ge sig ut vid den tiden skulle det förmodligen vara en riktig orienterare, och då skulle loppet vara kört. Jag lever inte på mina orienteringskunskaper, utan på tjurskallighet.

Kändes också som att vädret skulle vara på min sida. Regnskurar. Vem vid sina sinnens fulla bruk ger sig ut mitt i natten, i skogen, i regnskurar?

Plan A och B

Planen var att efter jobbet på fredagen komma hem och sova några timmar. Den planen sprack. Trots att jag vaknat redan klockan 4 på fredagsmorgonen kunde jag inte komma ner i varv på kvällen. För mycket adrenalin. Så var istället vid huset och sågade ner grenar på tomten. Handlade. Hängde upp tvätt. Bäddade om sängen. Och sedan fanns inte någon tid för att vila ändå.

Hade två alternativa planer. Antingen försöka ta alla kontroller i mörkret. Vilket givetvis var mitt huvudspår. Eller ta alla lätta i mörkret, köra hem och vila, och sedan ta de svårare så fort de första solstrålarna nått Tyringe.

För att inte spilla någon tid parkerade jag vid 23.55 utanför Tyrs hov. Visste ju inte var kontrollerna fanns, men tyckte det var rimligt att en åtminstone placerades där. Med pannlampan i ena näven (eftersom remmen lossnade precis innan jag skulle köra hemifrån, och jag för mitt liv inte lyckades lista ut hur den skulle sitta fast) och mobilen i andra klev jag ut i Tyringenatten.

Nattens första checkpoint.

Stod och uppdaterade kartan i mobilen när den slog 00.01, utan att få några checkpoints utplacerade. Först vid 00.02 kom dem. Detta lätta avvikande från vad som var tänkt fortsatte sedan min telefon med under natten…

Första nattorienteringen i skogen…

De inledande stoppen var inte svåra. Lite luriga placeringar av klisterlapparna på vissa lyktstolpar, men eftersom det var tydligt att checkpointsen skulle vara vid dessa lyktstolpar var det bara att spärra upp ögonen.

Värre blev det när jag lämnade gatlampornas sken och begav mig ut i skogen. Först hittade jag inte ens den stig jag skulle gå av vägen från, utan fick lita på gps-punkten att det verkligen var en stig. Efter några minuter gav pannlampans batteri upp, och jag fick övergå till att lysa med mobilen. Och sedan gick jag rejält på pumpen. Skulle till chpt147, en röd sådan, som skulle vara i en grop. Jag hittade gropen. Gps-punkten placerade mig exakt vid kontrollen när jag stod i gropen. Jag finkammade gropen och kanten av den. Kändes som att jag var där åtminstone i tio minuter, utan att hitta.

Och då kände jag att det var läge att gå över till alternativplanen. Alltså att lämna de svåraste till det ljusnat. Gav upp såväl chpt147 som de tre andra röda i närheten.

Topplistornas statistik över hittade kontroller släpar efter i uppdateringarna på Hittaut:s hemsida. Så när jag efter drygt en timme gick in där för att se om det fanns fler galningar i skogen, så stod det att jag bara tagit en kontroll (i själva verket hade jag tagit 12 av 25). Värre var att Martin Ringdahl, som jag sprang på i skogarna i Vedema, stod på åtta insamlade checkpoints. Vilket borde betyda att han i själva verket bara hade en handfull kvar. (Han påstår själv att han inte är någon orienterare, men om han inte är det så borde han bli det.)

Blev lite nedslagen. Visste att Martin skulle peta ner mig till andraplatsen om vi startade samtidigt, och eftersom ingen annan verkade vara ute så skulle jag kunnat vänta till det ljusnat något innan jag gav mig ut. Men sedan var det ju bara att leta vidare.

Förutom de fyra röda kontrollerna i kartans södra delar fanns ytterligare två på andra platser. Bestämde mig för att i alla fall göra försök att ta dessa för att bara ha ett mindre avgränsat område kvar när det ljusnade. Den första gick bra att hitta. Den andra skulle visa sig betydligt svårare. Åtminstone att hitta tillbaka från…

… blev sista nattorienteringen i skogen

Jag hade varit ute i ganska exakt två timmar när jag tog chpt150 vid Stenberget (?). Passade på att knäppa en bild med blixt för att försöka få med lite av utsikten. Medan jag tittade på bilden kom en blixt till. Mullret dånade uppskattningsvis 15 sekunder senare (alltså var blixten runt fem kilometer bort).

Där och då avbröt jag alla planer för vidare letning. (Vid samma tid hade Martin Ringdahl redan plockat alla.) Började söka mig tillbaka mot bilen och tänkte att jag åtminstone kunde ta de lätta som var på väg dit. Men eftersom det inte blev mer åska morsknade jag till. Gav mig ut på jakt efter chpt144 som skulle stå i en sänka. Kom snett på kontrollen, men hade hjälp av att det var lätt nertrampat i det höga gräset (gissningsvis nedtrampat av Martin), och hittade kontrollen. Sedan blev det värre. Jag tänkte att jag skulle ta raka vägen tillbaka till stigen jag kommit på, istället för att gå i den stora felnavigerade sväng jag tagit.

Det höll på att gå käpprätt åt helvete.

På något sätt kom jag ur kurs. Sedan började det regna. Jag hade 50 procent batteri kvar på telefonen och behövde den som ficklampa, samtidigt som den inte tål vatten. Dessutom bestämde sig gps-punkten för att den inte heller visste riktigt var den var. Jag provade att gå lite åt ena hållet, lite åt andra, lite åt ett tredje, utan att punkten mer än dansade lite fram och tillbaka utan logik. Skorna, som uppenbart måste impregneras igen, var dyngsura, och vandrarbyxorna var blöta en bra bit över knäna.

Då steg pulsen. Jag visste ju ungefär var jag befann mig, men hade ändå ingen aning. Vad skulle hända om mobilen slocknade på grund av regn eller batteribrist? Då skulle jag inte ha någon karta alls att ta hjälp av utan tvingas vänta på att det ljusnade och att någon annan kanske närmade sig.

Omgruppering och batteriladdning

Vad göra? Jag försökte lugna ner mig. Stod still en stund och lät gps-punkten få försöka bestämma sig. Plockade fram kompassen i telefonen och tog ut åt vilken riktning stigen borde vara. Gick lite prövande ditåt, och hittade så småningom ett vägskäl jag passerat tidigare. Gissa om jag var lättad. Och förbannad på mig själv. Det gäller att respektera naturen och sina egna kunskaper kring den. Jag hade överskattat mina förmågor och underskattat svårighetsgraden. Det blev en läxa.

Regnet kom och gick, men inte värre än att det var hanterbart. Skurarna varade knappast längre än en minut. Vid klockan 3 var jag tillbaka på Tyrs hov, då med 27 procent batteri kvar, och med de nämnda fyra röda kontrollerna kvar att plocka.

Slog igång tändningen och kopplade in mobilen för att ladda den. Åt det sportlunch som jag tänkt ha som segertilltugg. Det fick istället bli tröstgodis. Chattade med Martin via instagram och fick veta om hans vildsvinsmöte vid chpt149, och kände då verkligen att jag ville vänta till det ljusnat.

Gropen – igen

Vid 04.15 hade jag parkerat om bilen närmare de återstående kontrollerna. Då var det jämförelsevis ljust och fint i skogen. Jag satte av mot chpt147 som drivit mig till vansinne under natten. Stod åter i samma grop och letade mig fördärvad. Gps-punkten sa än en gång att jag var rätt. Började leta efter gropar i närheten och fann en tiotalet meter bort, gömd under en stor gran. Där, under en gren stod kontrollen.

Stressade inte kring de sista tre kontrollerna. Eftersom dessutom gps-punkten kivades med mig var det hopplöst att försöka skynda sig. Hittade till slut alla de återstående kontrollerna, och dessutom lite blåbär på vägen.

Letade mig tillbaka till bilen och körde hem. Väl tillbaka i Hässleholm slog tröttheten till. När jag parkerade i garaget klockan 06.05 hade jag varit vaken i 26 timmar i rad.

Återvänder med barnen – i dagsljus

Efter att nu ha sovit ett knippe timmar (snart börjar arbetsdagen) har jag kommit fram till några värdefulla insikter. Som att jag vid kommande släpp inte kommer att vara ute vid midnatt. Det är mycket möjligt att jag beger mig ut i det första gryningsljuset, men inte i mörkret. Dels för att jag inte är tillräckligt bra orienterare för det, dels för att jag nu i natt missade hela naturupplevelsen som jag tyckt varit en stor del av Hittaut-konceptet. Nu gick jag bara runt i mörker och tävlade.

Så fort semestern tar vid får det bli en sväng till Tyringe med barnen så att de får plocka alla lätta kontroller. Och då får jag passa på att njuta av naturen.

Planerar semestern för 2021

Extrasläppen rasslar in. Och jag känner hur rolig min semester kommer att bli. Nästa års semester alltså. För i år blir det inte mycket mer utflykter än det i närområdet.

Eftersom jag på mitt ena instagramkonto (densmalastigen) följer diverse hittaut-områden så rasslade det till under förra veckan. Efter att Hittaut Hässleholm lanserat sitt bonussläpp i Tyringe trillade det in 1/7-släpp på flera områden. I Kristianstad, som faktiskt är det enda jag kommer att ge mig på förutom Hässleholm, så blev det Ivö som står på tur. Eftersom jag inte tagit de tre cykelkontroller som är på ön blir det till att knäppa också dessa vid tillfälle. Frågan är bara när detta tillfälle uppstår, för i skrivande stund pågår ett hektiskt arbete med husrenoveringen. Huset har redan varit i min ägo i drygt en månad, och om ytterligare två kommer snickaren för att byta tak och badrum. Och därefter sker inflytt. Och fram till dess är det en hel del som jag har att ta mig an.

Har visserligen målat väggar och tak i mitt rum, dotterns rum, och hallen. Även heltäckningsmattorna som låg där är uppslitna (tillsammans med frenetiskt spikat masonit i ett av rummen. Lyckades slita ut klykan på hammaren…). Min första tanke var att slipa dessa golv, men det blir nog snarare att lägga någon snygg klicklaminat ovanpå. Plankgolvet under verkar rätt mjukt, och på så vis skyddas det från törnar och slag. Kanske väljer jag att ta fram det när barnen flyttat hemifrån istället.

Fas 1, 2, 3 och bonusfix

Återstår i fas 1 gör att koppla om el i vardagsrummet (har pratat snabbt med en elektriker som kanske hinner göra det i veckan, innan de går på semester) för att sedan kunna smälla upp en mellanvägg så att ett stort vardagsrum istället blir ett mindre vardagsrum och ett rum till sonen. I dessa rum ska sedan väggar och tak målas, men golvet som är parkett får ligga kvar som det är. Slutligen ska väggar och tak målas i köket.

I fas 2 blir det tvättning, skrapning och målning av husfasaden. Den första delen kan väl bli helt okej rolig, precis som den sista. Men skrapandet ser jag inte fram emot.

I fas 3 väntar mer fixande i köket. Bänkskivorna ska få ny beläggning, och kaklet ska få ny dekor. Dessutom ska alla skåpsluckor ner för att slipas, målas om och få nya handtag så att det åtminstone ser ut som att underskåpen från 50-talet och de överskåp som kanske är ett par decennier nyare får samma stil.

Men mitt i allt detta har jag dessutom gett mig på trädgården. Hade trädfällare på plats i förra veckan för ta ner grenar så att snickaren kan komma åt taket med kranbil. Blev så inspirerad att jag under söndagen (när barnen gick och botaniserade bland vinbär och hallon på tomten) tog fram en grensåg och själv började kapa. Tog mig an den unga (30 år?) lönn som hade flera grenar ut över (och på) garagetaket. Slängde upp stegen och gick lös. Blev sedan ytterligare några grenar på andra träd, innan två förvuxna syrénbuskar sågades ner längs fotknölarna. Innan vi körde hem till lägenheten så sågade och puttade jag omkull ett mindre träd.

Bara de åtgärder jag tog mig för gjorde att det släpptes in betydligt mer solljus ner till marken. Tror att jag ska kunna fälla ytterligare tre eller fyra halvstora träd på egen hand, samtidigt som jag har fler förvuxna syrénhistorier att ta hand om.

Får se när jag kan köra bort allt från tomten också.

Minst 1 000 kontroller – nästa år

Men nästa år, när jag har färre akuta saker att ta tag i kring huset, så planerar jag att göra flera hittaut-utflykter. Blir väldigt inspirerad av att titta på andra bilder i hittaut-grupper på facebook. Tänker mig att det väl inte borde vara några problem att komma upp i åtminstone 1 000 kontroller under 2021. I år lär det stanna vid 400, och det är väl inte så bara det heller.

Knädom/dumknä

Åldern kommer sakta smygande. En dag står man där och inser att alla chanser att bli något stort idrottsligt sedan länge är över. Det kan vara när man inser att alla i ens favoritfotbollslag faktiskt är yngre än en själv. Eller när man kommer in till sjukgymnasten på ortopeden och hans första fråga är ”har inte vi setts förut?”.

När jag som korpfotbollsmålvakt vred knät i höstas var det bara att boka tid. Vridningen gjorde ont, men kontroller visade att det bara var uttänjda ledband. Lösningen var sjukgymnastik. Och jag skötte mig bra i flera veckor. Ungefär så lång tid som behövdes för att det skulle kännas bra. Sedan började jag slarva. Underhöll inte de muskelgrupper som sjukgymnastiken skulle hjälpa mig med.

När jag i början av maj spelade padel och knät så vek sig i sidled så kändes det betydligt lindrigare. Den akuta smärtan var inte lika stor, och redan efter några dagar så hade det blivit mycket bättre. Men det blev aldrig riktigt bra. Framför allt var det uppför trappor som det gjorde ont, och när jag försökte ge mig på mina gamla sjukgymnastiska övningar så smärtade det för mycket för att fullfölja. Dessutom låste sig knät titt som tätt, vilket gjorde att jag tvingades skaka loss det igen.

Kunde knappt gå

Tanken att det så småningom skulle släppa höll i sig tills jag cyklade mellan jobbet och huset för att prata med snickaren. På väg till huset knäckte det till en gång, och på väg tillbaka ytterligare två. Det gjorde svinont. Och det var samtidigt inget emot vad jag kände dagen därpå. Efter att haltandet nästan slutat helt så kunde jag nu knappt gå.

Det var bara att ta tag i saken, skicka en egenremiss till ortopeden, och invänta svar.

Efter några dagar låg två brev från Region Skåne i postlådan. Öppnade det första som konstaterade att jag skulle bli kallad ”inom två månader”. Trodde att jag skulle krevera. Öppnade sedan det andra, där brevet daterats en dag senare. Där stod min bokade tid. Som inte var två månader bort, utan knappt två veckor.

Sjukgymnastik eller operation

Under dagarna som sedan gick fram till i tisdags (som var dagen för detta besök) blev knät sakta men säkert bättre. Det slutade låsa sig, och haltandet försvann. Men fortfarande gör det ont när jag går uppför.

Ortopedens sjukgymnast hälsade på ovannämnda vis och undersökte sedan eländet. Domen denna gång var att det sannolikt var menisken som tagit smällen. Han rekommenderade mig att uppsöka samma sjukgymnast som senast och försöka träna och bygga upp. Om två månader ringer han upp och kollar om det blivit bättre. Är det fortfarande samma problem väntar sannolikt magnetröntgen och eventuellt operation. Något jag verkligen hoppas slippa. Är det något jag tror mig förstått från tidigare knäskador är det att varje ingrepp i knäna drastiskt ökar risken för artros när man blir äldre.

Och eftersom jag vet hur grinig jag blir när jag har ont någonstans ser jag för min inre bild hur jag framlever mina sista år som en vresig surgubbe där smärtan i knäna står i vägen för allt glatt, roligt och ljust.

Ambitionerna hyvlas ner

Så i veckan som kommer blir det att försöka boka en första sjukgymnasttid, och sedan ska jag verkligen försöka hålla i träningen, oavsett hur tråkig och trälig den är. Körde mitt gamla sjukgymnastikpass nu i eftermiddag, utan att det gjorde ont, så förhoppningsvis kan jag få ordning på knät.

Det märks att man blir äldre. Inte minst vid tanken på mina förhoppningar efter livets fjärde knäskada. Vid de två första, under gymnasiet, var målet givetvis att bli lika bra i knät som före vridningarna. I höstas, efter fotbollen, ville jag kunna leka och springa med barnen, fortsätta träna, samt gärna idrotta på hobbynivå.

Nu vill jag kunna leka med barnen, ut och vandra, och slippa bil en surgubbe. Får hoppas att jag klarar mig ifrån en femte knäskada, för det finns inte mycket mer att skala av på ambitionstrappan.

Tyringe blir extra extrasläpp – ny bagarväckning i juli?

Stolt som en tupp över att ha placerat mig överst i Hittaut Hässleholms resultatlista. Och nöjd med att utan vidare ansträngning få behålla denna placering ändå fram till nästa släpp i augusti. Det var i alla fall vad jag trodde fram till i torsdags.

Det var nämligen i torsdags som jag satt på redaktionen och hörde illavarslande kommentarer från sportredaktionen några meter från min webbredaktörsstol på Norra Skåne. Något om att inte berätta för galningen, i kombination med Ludvig Hallabros namn.

Nämns Hallabros namn så rör det sig om orientering, och på sistone i hög utsträckning Hittaut Hässleholm. Och pratar man på jobbet om ”galningen” i kombination med Hittaut Hässleholm, ja då känner jag mig genast träffad.

Fick snart infon om att det rörde sig om ett nytt släpp av kontroller, den 11 juli. Via ett telefonsamtal stod det sedan klart att det var Tyringe som var destinationen. Och efter att ha förhandsläst Peter Paulssons artikel under fredagen kunde jag få ytterligare lite information som jag inte hade velat ha.

25 nya kontroller

Jag har inget emot fler kontroller. Men måste de verkligen komma när jag med bagarväckning och soluppgångsbesök i Vedema lyckats ta mig upp i topp i resultatlistan? Dessutom sker släppet på en dag då det i arbetsschemat står 7-15. Detta i kombination med att Hässleholms OK och OK Tyringe ställer ut hela 25 kontroller… Jag gjorde ett snabbt överslag och kom fram till att jag med största sannolikhet skulle behöva ge mig ut en bra stund före soluppgången för att vara tillbaka på redaktionen före 7. För skulle jag börja leta efter 15 kan jag garantera att jag inte ens är i närheten av en topp 10-placering.

Mina kunskaper om Tyringe är väldigt begränsade, och jag har därför inte en susning om över hur stort område kontrollerna kommer att spridas. När det gällde Vedema är det ändå ett område där jag gått tidigare, och där jag därför hade någorlunda hum. Men i Tyringe är jag helt lost på förhand.

Kommer jag kunna gå mellan alla kontrollerna, eller borde jag ha cykel med mig? Kommer det att placeras vissa enklare kontroller i centrala Tyringe, på platser där det går att hitta dessa före soluppgången, och där det då blir lite förre kontroller att ta efter densamma?

För löjligt för att byta schema – egentligen

En sak löste sig dock redan under fredagen. Slängde iväg en fråga på vinst och förlust till den kollega som skulle ta hand om tidningens webb på kvällen aktuell dag. Otippad nog gick hon med på att byta.

”Superlöjlig grej du vill byta för, men härligt att du nördat in dig på kontrollerna, haha”, svarade hon i den gemensamma chattråden, efter att jag först konstaterat att det var en tramsig anledning för att byta schema.

Så nu är väl bara frågan hur tidigt jag vill gå upp, och hur angelägna andra hittautare är om att vara färdiga först. När nu inte jobbet tvingar mig att vara klar och tillbaka i Hässleholm redan klockan 7 är frågan om jag ändå måste upp så tidigt för att hålla alla konkurrenter stången?

Vi ses i Tyringe! (Men förhoppningsvis först när jag har hunnit avsluta min runda)