Karma – rädda maten

Jag erkänner att jag är en dålig människa. Går jag och köper bröd vill jag ha ett som är bakat samma dag. Får jag välja mellan två yoggiförpackningar med olika utgångsdatum tar jag självklart den som håller längre. Ett agerande som ju gör att risken är att den tidigare producerande varan blir stående så länge att den till slut kastas.

Eftersom jag själv jobbat i butik vet jag hur noga man försöker gå och ställa allt i rätt ordning så att de äldsta varorna säljs först. Och visst knöts det näve i fickan när jag såg kunder som flyttade på de yttersta förpackningarna för att ta någon som höll lite längre.

Vad är då grundproblemet? Tja, som före detta butiksanställd kan jag tänka mig att det ligger en stor del i att man från affärens sida inte vill att varorna ska ta slut. I stället för att låta utbudet möta efterfrågan i underkant skulle kunder som kommer ”för sent” tvingas tänka om och välja ett annat alternativ. Men då är risken att det andra alternativet varit att byta till en butik.

Samtidigt vill butikerna inte behöva kasta varor som passerar utgångsdatum utan att ha köpts. För det blir ju också en ekonomiskt ohållbar affär.

De flesta livsmedelsbutiker sätter ner priset på varor som närmar sig bäst före-datumet. Hur procedurerna ser ut för var och en av butikerna är olika. Vissa märker om med ny streckkod, andra sätter en lapp om att si eller så många procent på priset dras av i kassan. Det senare gäller till exempel på Citygross där jag brukar handla. Men det gör också att jag inte brukar köpa nedsatta varor här. Det förtar nämligen hela vitsen av självscanningen att framme vid betalningen behöva påkalla uppmärksamheten från någon i personalen (som ofta redan är upptagen med annan kund). Då hade jag ju lika gärna kunnat ställa mig i kö och inte scannat alla varor själv.

Hur som helst, för att komma till det som inlägget skulle handla om: Jag hittade häromveckan en app som heter Karma. I den kan anslutna butiker lägga upp de produkter man har som håller på att gå ut i datum. Här i centrala Hässleholm finns det två Espresso House som är anslutna. Därutöver är Damaskino och OKQ8 anslutna.

Jag gjorde mitt första inköp under julaftonsmorgonen efter att jag tagit mig sovmorgon till 10 (efter att ha suttit och slagit in julklappar till 3-tiden…). Hittade en kycklingwrap till halva priset och slog till.

Det fina med appen Karma är att man kan se vad som finns tillgängligt, välja att lägga det i varukorgen och betala det. Sedan kan man hämta maten när det passar. Redan innan man lägger det i varukorgen syns det mellan vilka tider som maten kan hämtas. Ordern sparas i appen i telefonen, och tas fram när maten ska hämtas. Snabbt och lätt hämtas varan över disk, och varan markeras som hämtad.

Lätt som en plätt, och en liten del i att minska matsvinnet.

Hade gärna sett att något liknande fanns tillgängligt på de stora matkedjorna, men ser också vissa praktiska hinder som måste lösas för det. Det går ju inte att ha någon i personalen som hela tiden ska hålla koll på vilka varor som reserverats och betalats via appen och springa och ta dem ur hyllorna. Dessutom finns ju en risk att en vara klickas hem i en digital kundkorg, samtidigt som den ligger i en fysisk kundkorg på väg mot kassan.

Sweatcoins – nu inomhus

Det är inte så att det saknats saker att skriva om. Det är inspirationen som inte runnit till. Själva grunden till bloggen var mina vandringar, och speciellt mycket vandrat har det inte blivit på sistone. Inte heller speciellt mycket tränat.

Däremot har jag ätit ett antal chokladtomtar. Men detta är ingen chokladtomteblogg.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Sweatcoins, som erbjuder en form av betalning mot att man promenerar. Tidigare har det bara gällt för steg utomhus, men häromveckan släpptes nyheten att det vid nästa uppdatering också skulle gälla steg inomhus. Och den uppdateringen släpptes nu under julafton.

Jag kan inte påstå att jag har sprungit runt speciellt mycket idag, vare sig inne eller ute, men det är likväl en uppdatering som kommer att påverka totalen när det gäller inpromenerade sweatcoins. Om jag förstått det rätt så kommer jag att få längre till kaffemaskinen på jobbet när tidningen byter lokaler kommande helg. Så det kan bli ganska många steg inomhus…

Tidningens flytt innebär samtidigt att jag kommer att röra mig betydligt mer utomhus än nu. Minns ni kanske inlägget där jag hade fixat cykeln och tänkte cykla till och från jobbet under de veckor som jag inte hade barnen. Något kom i vägen. Hösten. Och det är svårt att starta nya goda vanor utomhus när vädret visar sig från sin allra tråkigaste sida. Men med flytten får jag tre minuters gångväg hemifrån till jobbet. Så vandringen till och från jobbet (samt en vända hem på lunchen) ger tolv minuters raska steg och friskluft.

Jag känner mig redan väldigt mycket hälsosammare.

I alla fall om man bortser från att jag åt upp en medelstor chokladtomte under tiden som jag skrev detta inlägg. (Eller för att vara ärlig: under tiden som jag skrev den första halvan av inlägget).

God jul!

White Monday

Den senaste veckan har det trillat in reklammejl om att det snart är dags för Black Friday. Vissa butiker har utökat det till Black Week istället. Fenomenet verkar inte fått fäste i Sverige förrän för runt fem år sedan, även om det i USA varit en stor shoppingdag betydligt längre än så.

Black Friday infaller dagen efter Thanksgiving, det vill säga den fjärde fredagen i november. Tillsammans med Cyber Monday, som är tre dagar senare, räknas detta som starten på julhandeln.

Som motreaktion placerades Buy Nothing Day (En köpfri dag) dagen efter Black Friday. På denna dag ska man enligt instiftarna inte handla något under 24 timmar – som en protest mot konsumtionssamhället.

Kanske är det så att många som shoppar loss på såväl Black Friday som Cyber Monday inte har något emot en köpfri dag mittemellan, så att man hinner andas i köphetsen?

Bland alla dessa dagar finns sedan något år tillbaka ytterligare en: White Monday. Här kommer företag istället med ”cirkulära erbjudanden” så att man inte behöver välja mellan att shoppa och tänka på hållbarheten. Här finns hyrkläder, reparationer, second hand-varor och tågresor – alla erbjudanden har givetvis rabatterade priser. Vissa gäller bara under måndagen den 25 november, andra under hela veckan.

Och om du inte skulle hitta något erbjudande som passar just dig så kanske det finns något företag anslutet till White Monday som faller dig i smaken. Det var så jag hittade klädbutiken 2Use som jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Billigt, blandat och svinnbra

Som en liten överraskningslåda. Bara omslagspapper och röda snören som saknas.
Foto: Lars-Åke Englund

Jag är en smörgåsperson. Och då blir man helt naturligt också en påläggsperson. Och nu kanske någon tycker att det bästa bara vore att stryka alla animaliska pålägg. Och det kanske jag också tycker. I alla fall rent logiskt. Och etiskt. Och känslomässigt.

Men samtidigt har min hjärna svårt att från en dag till nästa göra det skiftet. Så som ett steg mot något lite bättre försöker jag göra andra skiften.

När jag jobbade på Coop för många år sedan hade vi manuell chark. Det var inte många gånger jag behövde stå i den och skiva pålägg, vilket jag var tacksam för. Släpade hellre runt kartonger inne i mjölkkylen, även om jag allra helst satt i kassan. Där kom fingerfärdighet och sifferminne bäst till sin rätt. Men med manuell chark blir det alltid lite svinn (det blir det gissningsvis också när allt skivas på annan plats, men då syns det ju inte). Och jag personligen tycker att skivspillet är en guldgruva.

Rör det sig om lite större bitar – framför allt ändar från diverse korvar och skinkor – går det alldeles utmärkt att strimla till dessa för att lägga på den hembakta pizzan, eller för att lägga i omeletten eller risotton. Och hittar du en låda med lite skivor är det ju rena guldgruvan för smörgåsen.

Häromdagen sprang jag på en skivspillslåda av den senare typen på Citygross här i Hässleholm. I den fanns ett par, tre skivor av sex, sju olika sorters korv och skinka. Det blev en spännande smakresa på flera olika mackor. Eftersom varannan vecka innebär ensamhushåll är det annars en sorts korv eller skinka åt gången som gäller i kylen, eftersom det annars ligger och blir dåligt i väntan på att ätas upp.

Dessutom är spillet alltid (åtminstone av vad jag sett) billigare än förpackningarna som härbärgerar en och samma sort. Förpackningen på bilden ovan kostade 80 kr/kg. För att komma till de prisnivåerna måste du annars söka dig till lågprismärkenas storpacker av kött från andra länder. Varken ”lågprismärken”, ”storpack” eller ”andra länder” får det att vattnas speciellt mycket i min mun.

(För tydlighetens skull skall sägas att skivspillet jag köpte inte hade någon ursprungsmärkning, vilket jag inte tänkte på förrän jag nyss tittade på bilden.)

Klimatdebatt i Kulturhuset

Svårt att veta vad du ska göra den tidiga söndagskvällen nu till helgen (17/11)? Befinner du dig i närheten av Hässleholm? Har du någon form av tankar eller intresse kring klimatet? Då är mitt anspråkslösa förslag att du pallrar dig till Blå salongen i Hässleholms kulturhus.

Det började med att Norra Skånes politiske redaktör Lars J Eriksson skrev en ledarartikel med rubriken Varning för klimatpaniken i början av augusti i år. Det tog inte många dagar förrän Mats Gunnarsson, i trakten kanske mest känd som en av förgrundsgestalterna till festivalen Torsjö Live (som går hårt ut med att försöka vara klimatneutral) kom med ett svar på debattsidan. Hans inlägg hade rubriken Varning för klimatpassivitet. Därefter studsade bollen fram och tillbaka mellan herrarna i några dagar.

Det var tillräckligt för att det skulle sammankallas till en klimatdebatt i Kulturhuset. Lars J Eriksson har lundaprofessorn Gunnar Juliusson vid sin sida, medan Mats Gunnarssons vapendragare är miljökonsulten Maria Larsson. Moderator för tillställningen är kommunens miljöchef Sven-Inge Svensson.

Teodor Dimblad, en av kollegorna på Norra Skåne, var på torsdagens uppjabbning inför debatten, under rubriken Hett debattklimat inför klimatdebatt.

Tidsschemat är som följer:

  • 17.00 Välkomsthälsning och kort presentation av panelen
  • 17.05 Mats Gunnarsson ger sin syn på klimatläget
  • 17.20 Reflektioner från panelen
  • 17.25 Lars J Eriksson ger sin syn på klimatläget
  • 17.40 Reflektioner från panelen
  • 17.45 Gunnar Juliusson ger sin syn på klimatet
  • 17.50 Reflektioner från panelen
  • 17.55 Maria Larsson ger sin syn på klimatet
  • 18.00 Reflektioner från panelen
  • 18.05 Bensträckare
  • 18.15 Moderatorn ställer några inledande ja eller nej frågor
  • 18.20 Publikens frågestund
  • 18.50 Panelen resonerar om var samsyn finns och resonerar om hur vi som individer och samhälle går vidare för att möta klimatutmaningarna.

Arrangemanget är gratis och bakom står Hållbara Hässleholm i samarbete med Studiefrämjandet.

Hemmagjord lera som ”håller ett bra tag” – vad det nu betyder

Har ofta dragit mig från att plocka fram leran till barnen. Huvudsakligen för att denna lera, som köpts och fåtts från tre olika tillverkare, alltid behöver knådas igång av en vuxen tills den är varm och lekbar. Men att den ändå är på tog för hård för att barnen ska kunna pressa spagetti av den, eller ens kavla ut den på vettigt vis.

När jag var hemma hos mamma och pappa för en tid sedan hade mamma gjort egen lera. Den var betydligt mjukare och därför mer barnvänlig. Fick en länk till receptet, men den föll sedan i glömska.

I dag, på min lediga tisdag efter att ha jobbat helg, bestämde jag mig för att äntligen göra slag i saken. Kollade upp vad som behövdes, och medan dottern vilade middag stod jag och tillverkade lera under överinseende av sonen. Vi hade köpt tre sorters karamellfärg och tanken var att göra tre färger. Men eftersom sonen sedan också ville ha grön fick jag blanda gul och blå. Det hade ändå varit en tanke från början när jag köpte röd, blå och gul färg.

2,5 dl vatten
1,5 msk olja
några droppar karamellfärg
2 dl vetemjöl
1 dl salt
1 msk citronsyra

• Koka upp vattnet.
• Blanda i olja och karamellfärg i vattnet.
• Blanda de torra ingredienserna i en skål, och häll sedan vattenblandningen över.
• Rör runt tills det blir en bra konsistens.
• Blir det för kladdigt, lägg till lite mer mjöl.

Förvaras efteråt i burk med lock, eller i försluten plastpåse. Ska då hålla ”ett bra tag” – vad det nu innebär.

Förutom att leran blev mjuk och båda barnen kunde göra spagetti och kavla bäst de ville så är ju den stora fördelen med att tillverka något själv att man vet vad som finns i. Dessutom gissar jag att det blir fruktansvärt mycket billigare att tillverka leran själv än att köpa den i små svindyra plastburkar.

Med det i åtanke var det inte heller lika frustrerande när barnen fick hälften var av de fyra färgerna och genast la dem på varandra och tryckte ihop till en regnbågsblaffa. Jag hade ju tänkt att de kunde skapa mäktiga mästerverk i fyrfärg. De tyckte att det var roligast att blanda alla färger.

Men när allt bara blivit brunt, eller när leran till slut stelnat och inte går att återanvända, är det snabbt och lätt att göra ny. Men då blir det nog hälften, eller kanske till och med en fjärdedel, av varje färg i stället. Fick en liten chock när jag samlade ihop all lera i en tvåliterspåse och stuvade undan i garderoben.

Bacon hasn’t left the building

Bacon, producerat i Halmstad.
Foto: Lars-Åke Englund

Uppföljningar är underskattat i nyhetsbranschen. Det är lätt att fastna i vad som den ene eller andre säger att hen ska göra. Berättar om sina storslagna planer. Blåser och blåser och blåser tills ballongen är så stor att den nästan spricker.

Då bör man komma tillbaka efter lagom tidsrymd och kolla hur det gick. Vad som blev av planerna. (Särskilt om det är så att de storvulna planerna som man skrev om fått personer att satsa pengar, tid och engagemang i idén).

Läs mer: Ljuset i bacontunneln

Jag skrev och gnällde om det svenska baconet som skivas och packas i Nederländerna respektive Polen. Hittade sedan info om att Ica planerade att flytta den delen av sin produktion till Halmstad. Och fick i slutet av augusti svar från Charkuterifabriken att produktionen skulle börja inom de kommande veckorna och att detta Halmstadsbacon skulle börja dyka upp i butikshyllorna under vecka 37.

Jag kollade under vecka 37. Kollade under vecka 38. Då var det inget Halmstadsbacon. Men det förklaras väl enklast med att det förmodligen finns en del tidigare producerat bacon som man först vill få sålt.

Läs mer: Bring back bacon – 19 dagar kvar

För några veckor sedan, när jag återigen botaniserade bland skivor och tärningar hade förändringen slagit igenom. Häromveckan gjorde jag fläskpannkaka med det tärnade baconet, och tyckte kanske att tärningarna var lite mindre tärningar än vad de varit i tidigare produktion – men det är ju en bagatell i sammanhanget.

I kväll blev det makaroner och köttfärssås, där skivat bacon (som sedan klippts av undertecknad) fanns i såsen. Vad det smakade? Bacon. Som vilket bacon som helst. Men utan den fadda eftersmaken från att grisarna som fötts upp, levt och slaktats i Sverige – för att i slutändan bli bacon för den svenska marknaden – farit ut i Europa för att skivas och packas.

Dagens goda gärning (som gav mig så mycket mindre huvudbry)

Ett par centimeter för lång för att få plats i rummet.
Foto: Lars-Åke Englund

När jag flyttade in i min lägenhet i maj placerade jag säng och skrivbord i det största av sovrummen. Eftersom barnen bara skulle bo här varannan vecka fick de sina sängar i det mindre. Leksakerna fick vara i vardagsrummet. Det fanns en rent praktisk funktion för detta eftersom det inte är bra om den ena (det vill säga sonen) vaknar tidigt och börjar leka med en massa leksaker på rummet så att den andra (alltså dottern) vaknar.

Men som lägenheten är upplagd är det egentligen större vits att jag har det mindre rummet eftersom det ligger vägg i vägg med köket och precis intill toaletten. Sover barnen i stora rummet längst bort blir det alltså mindre oväsen som riskerar att störa sömnen.

Jag mätte och kontrollerade. Kontrollerade och mätte. Sängstommen var runt 216 centimeter på längden och 176 på bredden. Det skulle fungera, med ett fåtal centimeters marginal. Men sängen skulle vara tvungen att stå på bredden för att datorbordet skulle kunna få plats i samma rum. Och datorn har jag väldigt gärna i samma rum som jag sover, ifall barnen skulle vakna tidigt och besluta sig för att det kan vara roligt att leka med pappas dator. Det ger mig åtminstone större chanser att upptäcka leken innan något går sönder.

Så barnens sängar lyftes ut i vardagsrummet. Resårbottnarna som låg i min sängstomme ställdes på högkant i samma rum. Lämpliga verktyg togs fram för att kunna montera ner ramverket och ta detta till dess nya viloplats. Allt gick som på räls – fram tills det skulle monteras ihop igen.

Monteringen i sig var inget problem. Det var däremot det stora tv-uttag som satt mitt på ena väggen. Och det nätuttag som satt på väggen mittemot. När jag mätte mellan väggarna glömde jag helt enkelt att ta med dessa objekt i planen. Och plötsligt var det inte alls speciellt bra marginaler. Det var faktiskt inga marginaler kvar alls.

Minusmarginaler, om man ska vara helt ärlig.

Nu försökte jag ändå pressa in bitarna på plats. Det var så klart dömt att misslyckas. Jag hade knappast kunnat pressa samman sängen med ett par centimeter. Så det enda som kunnat hända hade varit att vägguttagen gick sönder. Vilket lät som en dålig idé.

Samtidigt hade jag sagt till barnen att vi skulle byta rum med varandra. Och barnens sängar stod mer eller mindre redan på plats i det nya rummet, tillsammans med flertalet leksaker (utan ljud).

Det fick bli ett snabbt beslut. Jag skulle inte ha någon användning för sängstommen i lägenheten, och platsen i förrådet är ytterst begränsad (eftersom jag redan ställt in för mycket saker där). Och att ramen stod i lägenheten skulle bara funka till och med söndag kväll, för sedan kommer barnen igen. Lösningen: skänka bort den mot bortforsling.

Så jag la ut en annons på facebook och förklarade mig. Konstaterade att stommen hade lite skönhetsfläckar efter att ha hängt med ett tag, men att den fungerade som den skulle. Att lägga ut och hoppas få några hundralappar för den kändes inte aktuellt. Ju girigare jag skulle vara, desto större chans att jag inte blev av med den snabbt.

Redan under onsdagskvällen, mindre än ett dygn efter att jag lagt upp annonsen (och då hade jag sovit och jobbat större delen av tiden däremellan) var stommen ute ur lägenheten. Jag blev glad för att ha blivit av med den, och kvinnan som hämtade den blev glad för att hennes dotter ville ha en 160-säng (och nui alla fall har stommen). Återbruk i sin finaste form, eller hur?

Mitt enda problem i sänghistorian är att jag nu har madrasserna liggande direkt på golvet. Och de lådor som skulle puttas in under sängen står nu staplade bredvid. De sängben som jag tänkte köpa var nämligen slut, inte bara i Hässleholm utan också på huvudlagret. Detsamma gällde alternativet (samma ben, annan färg). Inte förrän under mitten av november skulle det komma nya. Men eftersom jag ska ner till Malmö på föreläsning på fredag löser det nog sig ändå med ben innan barnen kommer hit.

Medial kollateralligamentdistorsion

Foto: Wolfgang Claussen/Pixabay

Kastade i mig lunchen och jäktade iväg till sjukhuset för att hinna till min bokade tid med ortoped och sjukgymnast. Trots att det kändes som att jag var ute i sista minuten satt jag i soffan och väntade tio minuter innan det var min tur (och en kvart innan jag fick komma in). Det är en ytterst ovan känsla. Jag är ju en sådan som stressar och ändå kommer några minuter sent. Trodde jag i alla fall. Det kanske var mer i min ungdoms dagar…

Läs mer: Akillesknän

Blev förvisso lite konfunderad där jag satt i soffan och väntade på att få komma in. En vänlig lapp på väggen intill klargjorde att besökarna gärna fick ta av fikan. Var denna fika fanns var mindre klart. Den var åtminstone inte i anslutning till lappen. Men så var det ju ändå onsdag, och som jag skrev i går, undantaget får inte bli regel. Nu tryckte jag i mig en hel bakelse i går (en och en halv om man ska vara petig, eftersom sonen tröttnade och hellre ville öppna paket).

Har bara gott att säga om bemötandet på sjukhuset (kanske bortsett från det där med den mystiska fikalappen). Det var god stämning och kunnig laguppställning. Ortopeden inledde med ett ”det står att du har spelat fotboll, och du är född -86. Du är för gammal”. Varpå jag fick konstatera att jag faktiskt inte spelade fotboll, och inte hade gjort det på sju år (och att det kanske var en del av problemet).

Läs mer: Domens dag

Sedan skulle det dras, tänjas, böjas, tryckas och vridas. Men det var bara en liten del av momenten som gjorde ont, och vid alla dessa kom smärtan från ett och samma ställe. Bortsett från när ortopeden höll i foten för att vrida knät och det började knaka i foten i stället.

Fick höra att det är bra att jämföra med rörligheten och funktionen i det friska knät. Nu har jag visserligen inget friskt knä, men efter att ha dragit, tänjt, böjt, tryckt och vridit också på högerbenet konstaterades att detta nog åtminstone var tillräckligt friskt.

Efter alla tester kom ortopeden och sjukgymnasten fram till att det rörde sig om medial kollateralligamentsdistorsion i knäled. Åtminstone står det så i papperna jag fick med mig. På mer begriplig svenska handlar det om en smäll mot inre ledbandet, som var ömt men inte trasigt. Graderat från grad ett till tre var detta en etta, alltså den lindrigaste varianten. Några veckors sjukgymnastik, så ska knät vara lika friskt som mitt (någorlunda) friska högerknä.

– Om man ska önska sig någon form av knäskada så är det en sådan man ska önska sig, sammanfattade ortopeden.

Inga regler utan undantag

Tårta på en tisdag? Vad hände med gottisbegränsningen då?
Foto: Lars-Åke Englund

Tisdag 29/10 2019. Det är första barnfödelsedagen sedan separationen. Sonen fyllde 4. Och jag är oerhört glad och tacksam att jag och barnens mamma kan ha en bra vänskapsrelation även efter att vi valt att gå skilda vägar. För barnens skull, men givetvis också för varandras.

Firade sonen med min släkt i lördags eftersom det var pappavecka då. Till helgen firar han med mammans släkt. I kväll träffades vi – jag, barnen och deras mamma – i all enkelhet över kvällsmat, prinsessbakelse och presentöppning. Och vid sådana tillfällen struntar man helt enkelt i de satta begränsningarna om sötsaker enbart under fredag och lördag. Det är bättre att jag skippar onyttigheterna såväl fredag som lördag denna vecka.

Inga regler utan undantag. Så långe inte undantaget blir regeln.