Pan förlänger också hittautsäsongen

I adventstid valde Hässleholms OK att i samarbete med det lokala näringslivet göra en adventshittaut med paket att leta upp i skyltfönster. Jag och barnen tog de flesta centrala, och sedan avslutade jag någon dag senare med att ta checkpointsen i periferin själv. Vid jul försvann dessa paket igen, och då hade 320 personer tagit minst en kod, och 209 samtliga 28. Vinnarna har inte presenterats än.

Dagarna före nyår lanserade också Kristianstad en förlängd hittaut-säsong för oss nordostskåningar. Varianten går ut på att man har kvar 2020 års papperskarta, eller hämtar en ny på ett av två utlämningsställen. (Eller får den mejlad till sig, som jag fick idag. 14 MB stor fil dock).

Tävlingen, som pågår under hela januari och februari går ut på att lokalisera de 25 checkpoints som finns i små utsnitt. Alltså får man jämföra sitt lilla kartutsnitt och se om man kan lokalisera samma på den stora kartan. Observera att det inte är samma placeringar som huvudsäsongens checkpoints. Den slutsatsen drar jag i alla fall efter att ha letat upp var checkpoint 1 är på vintervarianten (som verkar gå under namnet ”Ut o Njut jan-feb 2021) och kommit fram till att det inte stod någon checkpoint där i somras (såvida jag inte identifierat fel plats). Den fullständiga infon, samt pdf-fil att ladda ner och skriva ut med alla kartutsnitten, finns här.

Checkpoint 1-14 finns att hitta på Kristianstadskartan, och 15-25 på Åhuskartan. En bokstav finns på varje checkpoint, och dessa skrivs in på den utskrivna talongen som lämnas i kassan på Sportringen i Härlöv (som också är ett av ställena där kartan tillhandahålls). Helanalogt och utan app denna gång alltså.

Ska roa mig med att knäcka checkpoints under några kvällar när barnen sover, för att sedan kunna klippa alla 25 vid första bästa dag då jag är ledig och barnen är hos sin mamma. Måste dock printa kartan i storformat först för att kunna märka ut de nya kontrollplatserna.

Ut och leta!

Bra start på nya året

Plötsligt plingar det till i mobilen: Din statistik på bloggen blomstrar. Och sedan samma sak några dagar senare. Och ingen av gångerna är det välförtjänt eftersom jag tänkt att skriva inlägg, men sedan inte fått tummen ur.

Sedan är såklart ”din statistik blomstrar” väldigt beroende på vad man jämför med. Men jo, att 18 personer går in en söndag i januari, när det senaste inlägget är från slutet på november, det är någon form av blomstring.

Förmodligen ett tecken på klimatpåverkan.

Jag har faktiskt några inlägg på lut. Ett om Hittaut Kristianstads förlängning av säsongen 2020 med ett nytt koncept, ett om diverse spännande träningsspelappar som driver ut en sådan som mig på vägarna. Ett om min misslyckade ”gå runt Sverige på ett år”, som också ska handla om hur jag nu tänkt att jag ska cykla samma sträcka och se när jag är i mål. Det ska definitivt vara klart långt innan ett år passerat i alla fall.

Ett annat inlägg är tänkt att handla om min nya spinningcykel som står i källaren i mitt hastigt ihopkastade och spartanskt inredde källargym. På denna spinningcykel har jag nu trampat två kvällar i rad medan jag tittat på ett par avsnitt av Queens gambit på Netflix. Eller nästan ett par avsnitt i alla fall. Började titta på serien medan jag tränade i slutet på förra året, och som gammal schackspelare (på en betydligt lägre nivå är personerna i serien) är det roligt att se att de haft med schackkunnigt folk i produktionen. Det hade funnits så många falluckor som man kunde trampat igenom, där det inte var schack utan bilden av schack som förmedlades.

Hur som helst insåg jag ikväll (alltså söndag kväll) hur fast jag är i tablå-tv-formatet, där alla avsnitt gjordes lika långa för att passa in i tv-tablån vecka ut och vecka in. Är det en serie på SVTplay är detta fortfarande fallet eftersom dessa program dessutom är avsedda att gå i själva burken. Men en serie som är producerad för Netflix (eller andra streamingtjänster)… Eftersom jag under lördagskvällen hoppade upp på cykeln direkt efter att jag startat programmet och sedan cyklade i cirka 45 minuter utgick jag kallt från att detta var avsnittens längd. Så när jag kom till 42 minuter idag så valde jag att lägga in en spurt för att ta ut mina sista krafter. Problemet var bara att 45 minuter passerades, och så också 50, utan att avsnittet närmade sig ett naturligt cliffhangerslut. När jag cyklat 55 minuter, och enligt cykeln 34,8 kilometer, och pulsklockan sa att jag gjort av med knappt 590 kalorier, så orkade jag inte längre. Klev av cykeln, pausade avsnittet och såg att det var fem minuter kvar. Och att det avslutade avsnittet sedan är på 67 minuter. Så om jag finner nöje i det har jag 72 minuter cykling att se fram emot i morgon. Eller så delar jag det på två kortade men intensivare turer.

För målet är att cykla en stund varje kväll. Och att på så vis i ett första skede kapa tio kilo av överflödig kroppsvikt, och därefter försöka beta av resterande sju, åtta kilo för att komma ner på de vikter som jag borde ligga på och som är långt ifrån några anorektiska nivåer. När jag (väl) var i mitt livs form 2014, efter att ha tränat för att genomföra Vasaloppet (vilket genomfördes, inte på några bra tid, inte på något imponerande sätt, men jag skidade från start till mål), vägde jag 76 kilo, fördelat på mina 178 centimeter. Ställer jag mig på vågen nu visar den nästan 20 kilo mer. Så det finns att ta av.

Pulsklockan förresten, den hittade jag i en av alla flyttlådor häromdagen. Tillsammans med pulsbandet. När jag bytt batterier i dessa båda såg jag att de slutat fungera under 2015… Lyckades dessutom lokalisera den lilla usb-sticka som skulle överföra pulsdatan till datorn. Tyvärr hade klockföretaget bytt sajt och system 2018, och det fanns inga drivrutiner för Win10 för att få uppladdningen att fungera till den gamla, fortfarande fungerande, sajten. Dessutom var klockmodellen för gammal för att kunna länkas ihop med företagets nya app… Så jag, en väl gammal pulsklocka. Men den gör ändå sitt jobb, och även om jag inte kan föra över några vackra grafer in i datorn så ser jag i alla fall såväl max- som snittpuls (samt givetvis just nu-puls) under mina trampövningar i källaren. Good enough.

En sista reflektion från denna dag, i detta inlägg som skulle blivit betydligt kortare än det till slut blev: åkte ner till Hovdala med barnen idag. Vi packade ryggsäcken med tunnbrödsrullar, festis och en kaffetermos. Parkerade och gick en bit i snålblåsten. Satte oss därefter för att fika, utan någon större njutning. Blev ändå lite bra av att det kom en familj med hund, och dottern skrattade högt åt hur hunden viftade på svansen. Men alla händer blev kalla eftersom vinden ven och ett kallt regn (även om det var förklätt till snö) föll hårt över oss, och det inte går att äta tunnbrödsrullar med tjocka tumvantar. Det hela slutade med att jag tog på dottern vantarna igen, och att jag sedan höll tunnbrödet åt henne, medan hon högg in på det som en busig hund. Kaffet värme oss alla tre gott. För jodå, nu är det inte bara pappa, 34, och dottern, 3.5, som dricker kaffe. Även sonen, 5, började dricka det svarta guldet (eller är det det som olja kallas?) till fika. Inga stora doser, och med mycket mjölk, men ändå.

Hur som helst, vi var långt ifrån ensamma ute denna dag. Vid huvudparkeringen på Hovdala var det gott om bilar, och detsamma gällde vid Boketorp. Ytterligare några fanns vid Trädhuset, där vi ställde oss. Om så många är ute och vandrar en svinkall söndageftermiddag i januari, hur kommer det då inte bli i sommar?

Lunka på! Fler inlägg kommer, jag lovar (dock inte idag).

Släkten hittade ut i advent

Så gick startskottet för Hittautvarianten Hässleholm i advent. Som väntat, i och med att det var i samarbete med Hesslecity, var det enbart i skyltfönster som kontrollerna fanns. Denna gång inte på stolpar, utan på julklappar.

Inväntade kartsläppet klockan 10 för att se hur många, och vilka, jag skulle kunna ta tillsammans med barnen. Som väntat var majoriteten av de 28 kontrollerna i centrum. Vi hade kunnat ta 22, om vi valt att gå in till centrum, men körde istället och nöjde oss då med 20. Inte värt att chansa med att dottern skulle gå hela vägen utan att hävda att hon var trött. Och jag orkade inte bli tjatande och lockande pappan innan första kontrollen var tagen.

Kontrollsamlandet avlöpte utan någon större dramatik. Det var tätt mellan stoppen, och den enda kinkighet som uppstod var därför när lillasyster hittade lapparna före storebror.

Dock ska det sägas att två av butikerna valt att placera sina paket så att man var tvungen att gå in i gallerian för att se dem. Vilket ju innebär att dessa koder bara går att hitta under vissa tider på dygnet (om de inte flyttar dem till skyltfönstren vid stängning).

Allt underlättades givetvis av adventsstämningen på stan. Var knappast någon rusning av folk (och adventssöndagen är ju i morgon), men lite juligt på torget, och dessutom stod Mats Olgert och spelade trumpet i ett hörn. Förra gången han var i stan drabbades jag av en smått religiös upplevelse när jag gick ut i duggregn för att köpa lunch. Denna gång passade jag på att köpa några skivor.

Passade på att kolla skyltfönster med barnen också. Försöka få fram några saker som de kan önska sig i julklapp. Dottern önskade sig bland annat en dockglassbil, avsedd för stora dockor, med full inredning. Köper jag den så har jag fyllt presentkvoten för ett antal jular och födelsedagar framöver…

Kontrolletandet blev en släktangelägenhet som FHM skulle tittat snett på, eftersom vi var nio som drev runt på gatorna. Men alla hade vantar och inga kramar utdelades. Däremot blev det förmiddagsgymnastik då Olgert trumpetade igång ”Huvud, axlar, knä och tå” när vi slog oss ner i närheten för att dricka saft och kaffe medan vi njöt av musiken. Vid det laget var vi bara åtta kvar, och tre och en halv som gjorde rörelser. Sonen gjorde lite, dottern hade fullt upp med saften, och de tre kusinerna skämdes för de tre vuxna.

Men det är nästan ändå ingen som vet vem jag är i Hässleholm.

Under söndagen är det dags att lämna barnen hos sin mamma. Sedan ger jag mig ut på en lagom promenad för att hämta in resterande åtta kontroller. Det blir betydligt fler steg än idag, men inte nödvändigtvis speciellt mycket längre tid i friska luften eftersom jag kan sätta min egen takt.

Tre röster från evig ära

Man kan se det som att jag snubblade på mållinjen i såväl checkpointjakten som bildtävlingen. Men då ser man det på fel vis.

Som ni vet låg jag länge etta eller tvåa i Hittaut Hlm när det gällde att jaga checkpoints. Men under sista helgen, när checkpointsen inte släpptes mitt i natten, utan frampå morgonen, kasade jag ner till en sjätteplats.

När tävlingen om bästa bild sedan skulle avgöras var en av mina bilder en av tre finalister. Alla fick sedan rösta på sin favorit, och även om jag kampanjade i mina sociala medier för att min bild skulle få rösten så kan jag, med handen på hjärtat, säga att jag tycker att det var den bästa bilden som vann. Alltså fridalinas bild, som finns länkad i detta inlägg.

Det skilde trots allt bara tre röster mellan vinnarbilden och min som placerade sig på andraplats. Hur många som röstade vet jag dock inte, så det kan ju likagärna ha slutat 1000-997 som 10-7 – och den procentuella skillnaden är ju ganska ordentlig.

När det gäller priserna som lottats ut, baserat på antal checkpoints som registrerats, vann jag inte någonting i Hässleholm, och i Kristianstad är det (om jag är rätt informerad) bara cykeldragningen kvar. I Karlshamn registrerade jag ett fåtal kontroller i sent skede, och även om vinstdragning skulle ske den 1 november så har jag inte sett någon information om vinnare därifrån än.

Så tittar man enbart på vinster som kan översättas till någon form av monetärt värde har jag gått lottlös från året.

Men man skulle också kunna se vinsterna som följande:
• Jag har fått en rad underbara naturupplevelser helt på egen hand, med allt från cykel- och vandringsnätter, till tidiga morgnar och heldagar på vandring.
• Jag har upptäckt delar av Hässleholm som jag inte kände till, eller som jag glömt bort sedan jag bodde här för 15 år sedan. Dessutom har jag besökt Ivö, Åhus och Bockeboda för första gången på många herrans år, samt gjort mina första besök i Karlshamn, Norra Åsum, Yngsjö och på Kjugekull.
• Jag har fått dela många timmar med mina små barn ute i naturen, och förhoppningsvis väckt ett intresse hos dem.
• Jag har stiftat nya bekantskaper, både inom Hässleholms OK och inom den nationella hittaut-rörelsen i stort. För dessa är jag evigt tacksam, och förhoppningsvis går det att under nästa år åka till fler orter och träffa andra hittautare.
• Jag har fått skriva en krönika i orienteringsmagasinet Skogssport. Hade någon sagt det till mig för ett år sedan hade jag avfärdat denne som en komplett tok utan någon förankring i verkligheten. Jag fick dessutom ta över Hittaut Hlm:s instagramkonto under cykelcheckpointsläppet den 8 augusti (vilket finns att beskåda via deras profilsida). Båda dessa saker har givetvis i viss mån bidragit till att jag fått ytterligare några visningar här på bloggen – vilket i sin tur gör det roligare att blogga (och nu när inte all vaken tid måste läggas på renovering kommer det att bli fler inlägg igen).

Jag kan knappt bärga mig tills den nya säsongen drar igång i vår, när ljuset kommit tillbaka och naturen vaknar igen.

Fram till dess har jag adventskontrollerna att ta hand om. Dessa släpps på lördag klockan 10 (välj ”Hässleholm i advent” i appen), så jag och barnen ska bege oss in till Hässleholms centrum och se hur många vi hittar. Resten får jag ta ensam under söndagseftermiddagen. Så här kommer jag inte toppa några resultatlistor.

Men så är det ju inte heller en tävling utan bara på skoj. Jag lovar.

Hittaut vinner friskvårdspris

Inte nog med att jag själv varit ute och tagit samtliga checkpoints i Hässleholms kommun. Jag lyckades dessutom lura ut barnen på en del kontroller, och pappa hängde med till såväl Vinslöv och Vittsjö den dag dessa områden släpptes.

När jag hörde att Norra Skånes Bedrupsstiftelse skulle instifta ett nytt pris, där någon som främjade folkhälsan skulle prisas, var min gissning att Hässleholms OK och Hittaut Hlm skulle tilldelas detta pris. Jag har dock varit långt från alla styrelsebeslut, men fick tidigare i veckan reda på att min gissning var korrekt.

Och jag har svårt att se någon annan satsning i Hässleholm under 2020 som ens kunde komma i närheten av att mäta sig med Hittaut Hlm. Eftersom detta pris ska delas ut under fem års tid blir det mycket spännande att se om någon kan följa upp HOK:s satsning i år.

20 000 kronor ur Bedrupsfonden tillfaller HOK, och som för alla andra föreningar är ett sådant tillskott välkommet i tider som dessa. Redan nu är det utlovat att Hittaut Hlm får en fortsättning nästa år, och redan nästa lördag blir det en adventsupplaga av Hittaut Hlm. Bytte några ord med Ludvig Hallabro innan han skulle iväg på Hässleholms galakväll, och eftersom allt gått väldigt fort i svängarna från idé till genomförande (till skillnad från ordinarie Hittaut Hlm som började planeras i god tid under 2019), är allt inte riktigt fastslaget än.

En repris från sändningen kan du se via denna länk. Ludvigs insats sker från 37:45. Och du kan givetvis läsa om Norra Skånes artikel om priset och Hittaut Hlm (betalvägg).

Men det lutar åt att alla checkpoints släpps under lördagsförmiddagen. Eftersom koderna ska finnas i olika skyltfönster måste ju handlarna ha hunnit öppna och placera koderna. Alla koder ska dock vara tillgängliga utifrån, även om alla handlare som är med givetvis har förhoppningen att den som letar kontroller i skyltfönstren kanske samtidigt hittar något annat spännande i nämnda skyltfönster, och då samtidigt väljer att gå in.

Exakt på vilket sätt koderna kommer att presenteras är också en fråga som ska avgöras under de kommande sju dagarna. Men unge Hallabro lovade att jag inte skulle behöva ställa om mina rosamålsökande ögon efter någon annan färg.

Någon mer än jag som tänkt försöka klippa alla kontroller nästa lördag?

All hittills officiell info (och mer info när den blir officiell) finns här!

En helt annan sak. Fast på samma tema. På söndagseftermiddagen är det färdigröstat i Hittaut Hlm:s bildtävling. En jury har vaskat fram tre finalister, och jag råkar ha ett av dessa bidrag. Logga gärna in och rösta. Av högst egoistiska skäl har jag lagt min röst på mig själv (valfusk?), men får väl samtidigt erkänna att jag är väldigt svag för fridalinas bild från Klinten under sista släppet från Tormestorp. Familjen Johnsson tog sig in som nummer 14 av alla. Väldigt strongt jobbat! Första bilden nedan är tävlingsbidrag A.

Tävlingsbidrag B, som alltså är mitt. Fotot togs när jag och barnen var ute för andra gången i centrala Hässleholm (tredje gången för undertecknad) eftersom dottern ville ut och leta fler kontroller. Sista bilden i inlägget nedan.

Lyckas tyvärr inte leta upp originalinlägget med bidrag C, men det finns ju också att betrakta via omröstningslänken.

Röstar gör du här. Rösta på den bästa bilden. Särskilt om du tycker att jag tagit den bästa bilden…

Varför trodde jag av Karlshamn var platt?

Frågan är i allra högsta grad motiverad. Jag skulle köra till Karlshamn några veckor innan hittautsäsongen var över och kontrollerna plockades ner, och fick av någon ogrundad anledning för mig att jag nog skulle kunna traska igenom en stor del av Karlshamns kontroller under en söndag. Men då hade jag verkligen inte tagit terrängen i beaktande.

Hade dessutom ställt det orimliga målet att ta 80 kontroller på en dag, för att på så vis trilla över 500 denna min premiärsäsong. Eftersom jag tänkte vara på plats mellan 10 och 18 skulle jag behöva ta en kontroll var sjätte minut. Och i teorin lät det inte omöjligt. Men då hade jag ju inte kalkylerat med att jag dessutom måste köra mellan platser, och att det kunde bli en hel del letande.

Värre blev det dessutom eftersom jag sov dåligt och vaknade med huvudvärk. En huvudvärk som sakta men säkert gled över i migrän. Så istället för tidig tur i österled blev det två migräntabletter och tillbaka till sängen. När jag väl kvicknat till och anlände till denna blekingska skärgårdspärla var klockan strax efter 12.

Eftersom det gått några veckor sedan upplevelsen har en del slunkit ur minnet. Men jag minns att jag redan på väg till min tredje kontroll halkade till på en av många blöta stenhällar och endast med besvär höll mig på fötterna. Det kunde ha gått illa. Kunde slagit huvudet i stenarna, eller knasat till knät igen. Men nu blev det bara skrämselskott.

När jag hittautat mig i Hässleholm har det ofta (men inte alltid) varit på någorlunda känd mark. I Kristianstad har det också varit med hjälplig lokalkännedom. Men i Karlshamn hade jag som sagt aldrig varit förut. Och det blev inte bättre av att jag i ytterområdena av kartan – längst ut vid klippor och skär, samt långt inne i skogen – inte fick fullgod hjälp av min gps. Bättre blev det inte av att extrasläppen (?) på orten inte specificerats med beskrivning av kontrollen. Inget ”sänkan”, ”stenen” eller ”skylten”, utan bara kontrollens nummer. Kombinationen, när gps-punkten hoppade så att jag inte var helt säker på var jag var, och att jag inte visste vart jag skulle, kostade många dyra minuter.

Å andra sidan fick jag många fina naturupplevelser. Och en hel del fina bilder med hem.

Hade faktiskt dittills under säsongen aldrig gett upp en kontroll. Visst hade jag ibland fått ta någon emellan (Vedema) eller avvika och ta svårare kontroller när det ljusnat (Tyringe), men då hade jag ändå alltid återvänt och klarat uppgiften. Men efter att jag nu tagit mina första kontroller begav jag mig in till centralare delar av Karlshamn. Parkerade vid fotbollsplanen, (där IFK Karlshamn just då höll på att säkra kontraktet i division 2 efter en starkt avslutning som följde på en bedrövlig start) och la upp en lång rutt. När jag var nästan längst bort på denna rutt, och det faktiskt började dra snabbt mot skymning, var jag tvungen att ta ett beslut. Köra vidare på den ursprungliga planen, eller kapa den tänkta extrasvängen runt en mindre sjö/damm/pöl? Jag valde det senare. Men sedan passerade jag en stig som gick in mot den svarta kontroll som jag skulle hoppa över, och tänkte att jag ändå kunde ta den. Tio minuter senare var jag tillbaka på vägen jag nyss gått, men ett par, trehundra meter längre bak. Och utan registrerad kontroll.

I det avtagande ljuset valde jag att stryka alla röda och svarta kontroller och istället bege mig tillbaka västerut. Klokt val. När jag tog min östligaste (som inte skulle varit den östligaste om jag gått runt sjön) hörde jag grymtande av vildsvin. Från öster. Hade jag gått runt sjön hade jag alltså, i ännu svagare ljus, varit tvungen att passera i närheten av platsen för grymtandet.

Och alla som läst denna blogg tidigare vet att jag inte är dunderförtjust i att behöva springa på vildsvin i skogen.

Avslutade rundan utan dagsljus. Däremot hade jag mobilen att lysa med, och eftersom jag var förberedd på en lång dag med ständigt behov av tillgång till appen var dessutom min rejäla powerbank med i fickan. Därför fanns det ingen rädsla för att batteriet skulle gå torrt.

De sista kontrollerna tog jag ändå i stadsmiljö, med gatlampor som visade vägen hjälpligt.

Det enda som på allvar stör mig är att jag, hemma igen, insåg att det skulle finnas ett Utvandrarnamonument hundratalet meter ifrån där jag passerade i slutet. Det hade jag givetvis velat kasta ett öga på. Men det får väl bli nästa år istället.

37 kontroller blev det inalles. Och alltså 457 totalt i år.

Fast det kanske blir fler än 500 i alla fall. För om saker och ting faller på plats som det är tänkt (och inte pandemin sätter käppar i hjulet) ska jag på coronasäkrad kurs i Stockholm i början av december. Och eftersom kontrollerna sitter kvar där till och med årsskiftet så finns det en hel del att göra åt totalen.

Hitta ut, adventsupplagan

Jo, det var ett tag sedan sist jag skrev. Skyller på att jag 1) har haft fullt upp med inflyttningen i huset, med tillhörande arbete med att försöka komma i ordning och fått packat upp alla lådor, och 2) att datorn inte varit inkopplad. Det senare var ett större problem, eftersom den stod innanför en mängd lådor, varför jag först var tvungen att packa upp eller om dessa, för att sedan leta upp sladdar och ansluta till omvärlden.

Anslutningen skedde i måndags, och samma kväll firade jag med att sitta och skriva 4000 tecken krönika som publiceras i lördagens Norra Skåne. Men det är inte den krönikan som detta inlägg handlar om, även om Norra Skåne i högsta grad berörs.

Efter avslutad hittaut-säsong i Hässleholm (och på de flesta andra orter) lyckades jag på skickligt vis undvika att ta hem ett enda av priserna som lottades ut. Nåväl, det var ju inte för priserna som jag letade kontroller, även om det var en kittlande bonus i fjärran. Men även om kontrollerna är inplockade så finns det mer hittaut på gång före årsskiftet.

Den 28 november släpps nämligen hitta ut, adventsupplagan, i Hässleholms centrum. Bakgrunden är givetvis den pågående pandemin, och flera olika aktörer samarbetar. Eftersom det inte blir traditionell julskyltning (eller traditionellt av någonting detta år) så ska vi göingar lockas till butikerna genom att det på 24 platser finns checkpoints i olika skyltfönster. Och på samma sätt som i riktiga hittaut så ger varje registrerad checkpoint en lott i vinstdragningen, som sker när perioden är över.

Checkpointsen sitter uppe 28/11 till 23/12, så den som känner för det kan ju göra sin egen adventskalender och besöka en om dagen (inkluderat två vilodagar). En annan lär nog försöka klippa alla 24 på en och samma gång…

”Huvudattraktionen”

Ibland behöver man en paus från betalt journalistjobb och obetald renovering av huset (som förhoppningsvis är inflyttningsklart om en vecka). I måndags var en sådan dag. Och vad finns då för bättre sysselsättning än en hittautflykt?

Avverkade ju de sista kontrollerna i Hässleholm under hetsmorgonen i Tormestorp, men hade de två avslutande släppen i Kristianstad kvar, plus en lång rad cykelkontroller. Planen var att ta både Yngsjö Gropahålet och Norra Åsum, och dessutom några lämpliga kontroller på vägen.

Första stoppet blev således Viby. Parkerade vid kyrkan och travade ut i den underbara morgonluften.

Nu var det ju cykelkontroller som det handlade om, så även om den första kontrollen låg inom hundra meter från den parkerade bilen så var det desto längre till nästa. Gick i fem minuter åt ett håll, och insåg att jag säkert hade 15-20 minuter till för att nå kontrollen, och sedan det dubbla till nästa där jag skulle tillbaka i mina egna fotspår. Så tog ett vist beslut, vände om, och rationaliserade bort den av kontrollerna som var längst bort och nöjde mig med tre. Skulle visserligen köra förbi den fjärde kontrollen på väg mot Åhus, men tyckte det var för fuskigt att stanna intill när jag var bilburen.

Det tog en timme i Viby, och jag fick bekantat mig med ett gäng kor och kalvar vid en av kontrollerna. Tänk så mycket mer folk än vanligt dessa kreatur måste ha sett jämfört med ett vanligt år. Undrar vad de tänkt om rusningen.

Tillbaka i bilen hade jag precis klickat fram vägbeskrivningen till nästa parkeringsplats, vid en kyrkogård i Åhus, när det hördes en duns på taket.

Jag hoppade högt av förskräckelse och insåg sedan att det är smällar man får ta om man parkerar under ett kastanjeträd.

Väl framme i Åhus låg faktiskt kastanjen kvar på taket.

Kontrollerna var lätta att ta, men det fick bli lite omvägar på grund av ett staket. Gick också en lång lov runt repslageriet för att inte passera skylten med ”privat område”. Insåg dock när jag kom från andra hållet att det stod ”privat område” där också och att kontroller stod på detta område. Faktiskt bara runt tio meter bakom den första skylten…

Första huvudmålet för dagen var dock Gropahålet, som jag bara hört om i Smen’s Baglommas låtar. Själva orienterandet var inte speciellt svårt. Lärde mig dock karttecknet för sand… och eftersom Pan Kristianstad roat sig med att placera en del kontroller i sanddyner och jag sjönk ner sisådär 15 kilo för långt i sanden, blev det bitvis rätt ansträngande ändå.

Märkte i början på året att ögonen rätt snabbt ställde in sig på att hitta de rosa klisterlapparna. Detsamma gällde fortfarande. Eller vad sägs om följande bild där ögonen fixerade det rosa på långt håll? Vadå, ser du inte det?

Allt sandtrampande gjorde att jag fick styra om dagsplanerna. Ja kanske inte enbart sandtrampandet. Redan när jag körde till Yngsjö tänkte jag stanna till på Ica för att ta mig ett mellanmål. Bara för att mötas av en butik som var igenbommad på grund av en kombination av corona och att sommarsäsongen var över.

Vågade inte chansa på att det fanns mat i Norra Åsum, så körde till Kristianstad och åt först. Därefter ut till Wendes artilleriregemente för att leta kontroller (att det var detta område visste jag dock inte förrän jag var på plats).

Hade lite problem i början. Först hann jag ett par hundra meter från bilen innan jag insåg att jag hade fel skor på mig, och sedan gick jag på pumpen när det gällde att ta kontrollerna i den ordning jag tänkt eftersom det inte gick att ta sig in i kohagen från det håll jag kom. Och i nämnda gigantiska hage skulle det finnas inte mindre än tre kontroller.

Dessa kontroller fick jag istället avsluta med. Men nu, några dagar senare, kom en uppdatering om att de flyttats ut ur hagen med betande djur. Tydligen var hagen tom på djur när kontrollerna sattes dit.

Det jag främst tar med mig är att jag kan så lite om militärhistoria, och inte alltid förstår vad det är jag springer på. Som den här muren. Någon som kan förklara?

Inledde dagen med 190 kontroller tagna i Hässleholm och 189 i Kristianstad. Tog 41 kontroller, och slutar således året på 420, för fler lär det inte bli om jag inte får ett ryck och kör till Blekinge. För cykelkontrollerna som är kvar i Kristianstad är för utspridda för min smak.

Nu hade jag faktiskt ett annat bra skäl till att hittaut, mer än att det är skoj. På kvällen skulle jag nämligen till Hässleholms OK:s höstmöte och prata om mina hittautäventyr. För att ge en icke-orienterares syn på saken. Och nu fick jag ju dels inspiration att komma i rätt stämning, dels tid att öva in vad jag skulle berätta.

Mötet höll sedan på att gå snett från början. Först hade jag fått för mig att mötet skulle vara på Hässleholmsgården. Sedan insåg jag att det skulle vara i en klubbstuga som jag inte hade full koll på var den låg. Så tio minuter innan mötets start fick jag ringa klubbordföranden och be om vägbeskrivning. Snyggt om han som benämndes som ”kvällens huvudattraktion” (obs, inte i själva inbjudan, men i mejlet till undertecknad där inbjudan bifogats) inte hittade till lokalen.

Mitt snack gick bra, men inte minst var det spännande att höra på vilka idéer som fanns i övrigt för hittaut lokalt och regionalt. Och om jag inte feltolkade information som gavs så skulle ett av nästa års släpp ske på den nyritade kartan i… nej, det får ni se nästa år.

När jag tackade ja till att prata gjorde jag det som en rolig och inspirerande grej. Dagen före mötet kom jag att tänka på att man som talare ibland får en blomma eller en chokladask. Tänkte att det i så fall var bra tar jag bodde hos mamma och pappa eftersom blommorna eller chokladen då skulle få beskådas/ätas av mer än bara mig.

Men sedan blev jag överöst med saker, som i sin tur gjorde att jag blev glad att jag tagit mitt anförande på allvar. För dela fick jag blommor, dels en gottepåse med kakor, praliner och te, dela två hittautbuffar. Men framför allt fick jag en orienteringströja från klubben. Så nu känner jag mig snudd på tvungen att ta det här intresset ett steg längre nästa år!

Simon Engel, jag och Ludvig Hallabro. Foto: Sven-Inge Svensson

Nöjd sexa

Efter 190 checkpoints. Hittauthlm2020, avklarat.

Hade någon sagt till mig inför året att jag skulle ligga i toppen under hela Hittaut-säsongen och sedan avsluta av sjätteplats, då hade jag givetvis skrattat den personen upp i ansiktet och ifrågasatt dennes mentala hälsa. När det nu ändå blev en sjätteplats försöker jag att bara vara nöjd och glad, för jag har ingen anledning till något annat.

Det har varit ett omtumlande Hittaut-år, som också varit mitt första. En effektiv avslutning på grundsläppets förstavecka placerade mig som femma i listan. En tidig morgon i Vedema tog mig upp i topp, och nattliga utflykter i Tyringe och runt Skyrup gjorde att jag höll en andraplats. Visserligen var det bitvis läskigt att vara ute mitt i natten, och frågan är om jag inte väntar till gryningen nästa år, men det var i alla fall en upplevelse!

Under finalhelgens första dag kasade jag visserligen ner till en 56:e plats, vilket väl framför allt säger något om hur många som hittat glädje i Hittaut. Men de kontrollerna togs som konstaterar med pappa och barnen, och enda målet med lördagen var att beta av de åtta kontrollerna för att ge slagläge till söndagen.

När jag skulle lägga mig på lördagskvällen kände jag hur adrenalinet pumpade. Jag har aldrig varit någon större idrottsman, men under min långa schackkarriär i unga år kände jag ibland den pirrande nervositeten. Framför allt när jag försökte lura in motståndaren i en fälla. Men eftersom jag är en person som tycker om när vardagen flyter på utan större svängningar åt något håll är ett antal checkpointsläpp om året tillräckligt för att mätta mitt adrenalinsug flera gånger om.

Eftersom jag inte kollat kartan ordentligt innan jag körde (nybörjarmisstag 1A för en icke-orienterare) blev jag hänvisad in på en grusväg de sista kilometrarna fram till Tormestorp. Samtidigt gjorde det att jag kom fram precis vid Tormestorps IFs klubbstuga, där jag hade planer på att parkera. Där var redan Hittaut-ledningen och den cykel som är förstapriset i höstens utlottning, men även om jag hade klubbstugan som en ganska säker checkpointpunkt på förhand så hittade jag ingen där, utan begav mig istället till min andra förhandsgissning: Klinten. Klockan 7.55, alltså fem minuter före de 13 checkpointsen skulle bli synliga i appen, nådde jag Klinten och fann mycket riktigt att där stod en kontroll. Senare visade det sig dock att jag på vägen gått förbi ytterligare en kontroll, men medan jag granskade den stora stenen till vänster så stod kontrollen i gropen några meter till höger. Med lite tur där hade jag annars kunnat spara in några minuter på sluttiden.

Klinten, Tormestorp. Fem minuter före checkpointsläppet i appen.

Själva orienteringen satt ganska bra. Gick rätt rakt på ett stenröse tidigt och kände att jag var på gång. Dessutom har jag gått genom Tormestorp ett antal gånger förut och hade bitvis hyfsad koll på terrängen. Tidigt stötte jag dock på andra deltagare som både såg betydligt mer vältränade ut, och också kunde hålla bättre tempo än mig.

Jag sprang så mycket jag orkade, men passade på att vila och akta knäna i för branta upp- eller nerförsbackar.

Har redan nämnt en sak som kunde kapat tid, men eftersom det handlade om slumpen var det inget som jag egentligen kunnat påverka. Men det fanns två ytterligare saker: en taktisk och en teknisk.

Den taktiska missen var att jag bestämde mig för att ta klubbstugan sist eftersom jag hade bilen där. Den låg annars i stort sett i spåret mellan två kontroller. Hade jag tagit den då så hade visserligen min runda blivit längre eftersom jag ändå måste tillbaka till klubbstugan, men jag hade samtidigt tagit mina 13 kontroller snabbare eftersom jag nu fick en halvlång spurt från näst sista till sista checkpointen.

Den tekniska missen var desto mer försmädlig. Jag genade genom skogen mellan två röda kontroller och kom fram till en stig. Av någon anledning fick jag för mig att GPS-punkten inte stämde med verkligheten, och satte därför av springande till vänster nerför en backe. Det tog ett par, trehundra meter och en start av såväl Google maps som kompassappen för att inse att jag sprungit åt fel håll. Bara att bita i det sura äpplet och bege sig upp i den backe jag precis sprungit nerför. Uppskattningsvis gick det åtminstone fem minuter på denna fadäs, för att inte tala om det onödiga slöseriet av energi som jag inte hade.

Genom att spara klubbstugan till sist fick jag ändå en härlig målspurt att genomföra. Stormade (nåväl) upp mot klubbstugan som ett (skadskjutet) jehu, bara för att flåsande fråga tävlingsledningen var de ställt sista kontrollen. Det kunde ju gälla sekunder!

Eftersom det tar ett tag innan resultatlistan uppdateras fick jag vänta för att kunna se min slutplacering. När den väl tickade in hade jag hamnat på en sjätteplats. Slagen av bland andra Martin som genom säsongen varit den värsta förstaplatskombattanten, men precis före Patrik som smög i vassen eftersom han länge inte hade checkpoint 100 (men med all önskvärd tydlighet visade sin klass på cykelkontrollerna runt Skyrup). Patrik hade också klubbstugan som sista checkpoint, och jag hade nätt och jämt fått ner pulsen från maxslag till pratbar nivå när han anlöpte TC.

Nu återstår bara tre Hittaut-åtagande för i år. Dels Kristianstads båda släpp i Yngsjö och Norra Åsum, dels att prata om mina äventyr på Hässleholms OKs höstmöte nästa måndag. Inspirerande på olika sätt, men ser fram emot alla inslagen!

Och nästa år ses vi åter i skogarna. För det här är en friskvårdssatsning värd att gå all in på!

För att bra initiativ ska premieras! Satte själv in en krona per plockad checkpoint.

The final countdown

Blir ett kort inlägg, och utan den sedvanliga formateringen.

Är mitt uppe i husrenovering och flytt. Därför har bloggandet blivit lidande. Precis som hittautandet. Har visserligen hunnit med Ivö-kontrollerna, med en del fin utsikt som belöning, men i övrigt har det inte hittats ut alls. Fram till idag.

Hade planerat för det avslutande släppet i Hässleholm. Det skulle ske lördagen den 26/9. Första extrasläppet som sammanföll med att jag hade barnen, men hade snackat med mina föräldrar och fått okej att ge mig ut mitt i natten ändå.

Sedan kom första bakslaget. Att sista släppen skulle delas på två dagar: 26 och 27/9. Men det skulle ändå gå.

Därefter kom andra bakslaget. Att släppen skulle ske klockan 8 istället för vid midnatt… och eftersom det väntar dop av systerdotter strax efter lunch på söndagen var det bara att ställa in letandet och förbereda sig på att rasa i listan.

Men sedan ljusnade det lite. Fick reda på att det bara var åtta kontroller på lördagen, och 13 på söndagen. Planer började smidas.

Så idag var jag, barnen och farfar ute i Vinslöv och tog de fyra kontrollerna där. Vi parkerade vid Västergårda, gick och tog de fyra kontrollerna, och fikade lite innan vi körde hem. Efter lunch åkte vi till Vittsjö. Vi körde visserligen till parkeringar i närheten av varje kontroll, men det innebar ändå åtminstone några hundra meter till kontrollen och lika långt tillbaka. Sonen gick allt det själv, dottern fick rida en del på mina axlar för att orka. (Farfar gick också själv)

Visserligen åkte jag rutschkana ner i resultatlistan. Min resultatrad är nu 5-1-2-2-56, men jag har nu gett mig förutsättningar för att ändå ta en bra placering. För när jakten drar igång i Tormestorp imorgon är jag där. Visserligen under tidspress, eftersom jag har ett dop att hinna till. Men lika mycket på grund av alla andra hittautare som kommer härja i trakten.

Nu kör vi!

#skojpåblodigtallvar