En latmasks bekännelser

Länge sedan senaste inlägget. Inte för att jag inte gått, utan bara för att jag inte orkat skriva om det också. Vet att ett inlägg gärna rinner iväg i antal tecken – och därmed också i tidsåtgång för att skriva. Och dessutom har jag skämmiga besked.

De skämmiga beskeden gäller 2020-rundan, som nu får ta och byta namn.

Coronapandemin har fått otaliga evenemang och arrangemang att ställa in. Jag kan dock (med stolthet?) konstatera att jag ställde in 2020-rundan redan innan världshälsoorganisationen WHO klassificerade covid-19 som en pandemi.

Missriktade belöningar

Eller, jag ställde inte in 2020-rundan. Den välvillige skulle benämna det som att jag istället låter mig njuta av vandringen under längre tid.

Den elake skulle bara kalla mig slö.

Januari gick rätt bra, februari började raskt med flera långpromenader. Dessa långpromenader gjorde sedan att jag kunde dra ner på tempot andra dagar. Jag hade ju en hel del steg tillgodo.

Det var bara det att jag till slut insåg att jag inte alls hade några steg tillgodo, utan tvärtemot låg efter.

Ungefär som när man (läs: jag) först har varit duktig och tränat, och sedan belönar mig själv med glass. Glassar. Kanske två, tre dagar i rad. Och kanske också med en liten chokladkaka. Och en kanelbulle. Eller en chokladboll. Eller både och.

Plötsligt har den där träningen gjort att jag stoppat i mig kalorier i en mängd som gör att det varit bättre att inte träna alls. (Problemet är att jag nog ätit en del av de onödiga kalorierna ändå, men inte kallat det för belöning utan fredagsmys.)

Vandra eller träna?

Jag insåg dessutom att det finns andra saker i livet än att stå och trampa framför tv:n.

Som om jag egentligen hade behövt fundera över den saken.

Men under de veckor jag inte hade barnen kunde jag med morgonpromenad före jobbet, och en runda efter detsamma, landa de där 15 000 stegen om dagen som jag behövde enligt snittet. När jag hade barnen var jag mer eller mindre tvungen att stå och trampa till mig åtminstone 10 000 steg framför tv:n när barnen somnat. Det är alltså åtminstone en och en halv timmes flitigt marscherande.

Ytterligare en sak som (ironiskt nog) förstörde 2020-rundan var att jag började träna igen. Gick några gånger på gymmet, och var och simmade några morgnar före jobbet. Frågan var då om jag skulle använda någon tabell för att omvandla detta till steg? Det känns dumt att slopa en timmes simning bara för att gå nämnda timme och skrapa ihop steg. Samma med gymbesöken. Samtidigt vill jag att stegen i min Sverigerunda ska vara just steg som jag tagit, inte omvandlande av andra träningsformer.

Och när jag funderat på allt detta under någon vecka låg jag så långt efter riktkarlen för att hinna runt under 2020 att jag bestämde mig för att resan helt enkelt får fortsätta under 2021. Inte hela 2021, för det skulle innebära ett snitt på 7 500 steg om dagen i två år, och det är under vad jag behöver. Men åtminstone en bit in på våren och sommaren (och kanske hösten).

Nådde i alla fall Mora

I mars tog jag mig ändå 24,5 mil, vilket väl får ses som ett skapligt resultat. (Att jämföra med 41,5 mil i januari, och 36,0 mil i februari). Jag började i höjd med Karlstad, passerade en miljon steg på internationella kvinnodagen, och passerade Mora den 30 mars. Riktkarlen tog sig visserligen förbi Sveg dagen därpå, och dit har jag i skrivande stund 4 000 steg kvar.

Så man kan säga att jag ligger tio dagar efter. Samtidigt kan man ju då konstatera att det tagit runt 100 dagar att gå det som jag tänkt gå på 90. Och fortsätter jag i det tempot så går jag ju i mål under våren 2021. (Det är ju dock inte i det tempot jag gått under den senaste månaden…)

Recensioner på väg

Hur som helst, jag har några recensioner att skriva också, och som förhoppningsvis kan komma ut under kommande dagar. Har gått hela Jakten på Gullspira igen, och besökte under två helger i rad Vedema strövområde utanför Hörja. Och under skärtorsdagen blev det första etapperna av väldigt många att bocka av på Skåneleden. Så stay tuned!

Det går fort utför när man inte går alls

Den nionde februari såg vandringen runt Sverige ut att bli en rask marsch som skulle nå i mål redan i november. Men när månaden summerades var jag tvärtom inte alls så långt som jag hade tänkt mig på vägen.

Jag fick ju en dålig start på mitt vandrande runt Sverige. Efter sex dagar låg jag 40 000 steg efter riktkarlen. Men så tog jag tag i saker och ting under januari, gick en del utomhus och väldigt mycket framför tv:n. Och när januari blev februari hade jag legat runt 10 000 steg plus jämfört med riktkarlen i drygt en vecka.

Februari blev annorlunda.

Istället för ett jämnare stegsamlande blev det betydligt ryckigare. Jag hade någon dag som barnen inte somnade förrän sent, och då hann jag helt enkelt inte stampa till mig en massa extra steg. Men det går knappast att skylla på barnen.

Faktum är att första halvan av februari såg riktigt bra ut. Den 3/2 gick jag 33 000 steg och passerade samtidigt Varberg (hade gått förbi Falkenberg redan den 1/2). Och under februaris första nio dagar hade jag en dag med knappt 7 000 steg. Näst sämsta noteringen var på 15 250, vilket är runt 75 steg under snittet som jag behöver gå per dag. Samtidigt hade jag gått långrundor på helgen den 8:e och 9:e februari, och på enbart dessa dagar samlat ihop 75 000 steg.

Men därefter gick det lite stå i vandrandet. Delvis för att jag visste att jag hade många steg att ta av. Och kan man ta en riktig långpromenad då och då (gick 46 356 steg, nytt rekord, den 23 februari) så skapar man sig en buffert.

Problemet blir bara om man på dagarna runt det går mellan 5 000 och 10 000 steg. Då sinar den bufferten snabbt.

Efter rekordpromenaden den 23 februari kunde jag konstatera att jag passerat såväl Åmål som Säffle under en och samma dag. På vägen dit hade jag tagit mig igenom Göteborg (8/2), Trollhättan (12/2) och Mellerud (18/2), och jag hade drygt 41 000 steg i kofferten.

Men under resterande sex dagar av februari var jag aldrig nära att nå dagssnittet. Den bästa noteringen var på 10 600, och den sämsta på 4 800 på självaste skottdagen. Jag hade då visserligen redan passerat Grums (26/2) vilket var den sista orten som riktkarlen skulle passera, men samtidigt skulle riktkarlen bara ha 2 000 steg kvar till Karlstad när februari blev mars. Jag däremot hade efter den svaga avslutningen drygt 10 000 steg kvar.

Dessvärre har mars fortsatt på ungefär samma vis. Jag hade en bedrövlig dag där jag inte ens kom upp i 2 000 steg, men eftersom det gick magsjuka här hemma då så får väl det ses som en giltig ursäkt. Men när dessa ord skrivs ligger jag 28 000 steg efter planen, det vill säga knappt två dagar minus.

Samtidigt har jag faktiskt varit och simmat två gånger (500 respektive 750 meter) de senaste veckorna, och under torsdagskvällen nyttjade jag mitt gymkort för första gången på länge när jag var och tränade i drygt en timme. Frågan är bara hur jag ska göra med dessa aktiviteter. Som det är nu har jag inte konverterat annan fysisk aktivitet till steg, men det har å andra sidan gjort att jag någon gång stått och stampat framför tv:n istället för att sticka till gymmet. Och ur rent hälsoperspektiv får jag nog ut mer av gymmet än ”på stället marsch”. Så får se hur jag gör. Det är ju fortfarande jag som bestämmer reglerna!

2020-rundan, januari (Hässleholm-Skrea)

Avprickade delmål sedan starten 1/1 i Hässleholm: Kristianstad (5/1), Åhus (7/1), Simrishamn (10/1), Sandhammaren (11/1), Ystad (13/1), Trelleborg (16/1), Malmö (18/1), Lund (20/1), Landskrona (21/1), Helsingborg (23/1), Ängelholm (24/1) och Halmstad (29/1).
Karta: Google Maps

Tanken är att jag ska ta mig runt hela Sverige, på en rutt som finns upplagd i ett excel-ark och via google maps. Varje månad har ett delmål, och om jag uppnår alla så hinner jag runt. Kanske borde jag ha någon form av belöning för att sporra mig själv så att jag klarar varje månad? Hur som helst, januari är avklarat.

En sak är säker: Det är ohyggligt mycket svårare att få ihop sina steg under de veckor då barnen bor hos mig än när de bor hos sin mamma. Det behöver inte förklaras närmare egentligen. När jag har barnen har jag bara den korta tiden på lunchen till mitt förfogande, samt tid att stå och gå framför tv:n när barnen somnat.

Januari såväl började som avslutades med att jag hade barnen. Fast avslutningen är en sanning med modifikation. För jag hade barnen på dagen på fredagen, men lämnade dem sedan på förskolan medan deras mamma hämtade dem där. Och sedan jobbade jag fram till 23 på kvällen. Så då fanns det ändå inte speciellt mycket tid att vandra runt.

Har tidigare nämnt att det började trögt med stegen. Svårt att få en bra start när man går 3 000 steg första dagen och 8 000 den andra. Efter sex dagar låg jag 40 000 steg efter. Jag skulle ha gått 91 946, men stod bara på 51 302. Men detta är inte ett sprinterlopp, utan ett väldigt långdraget maraton med mycket pannben inblandat.

Så länge var jag försenad till mina planerade orter. Kristianstad skulle jag passerat tidigt den tredje dagen, men först på den femte dagen nådde jag nätt och jämt dit. Till Åhus som var andra stoppet hade glappet växt till tre dagar (skulle nått sent den 4/1, nådde tidigt den 7/1). Till Simrishamn hade jag knappat in en dag igen, och till Sandhammaren ytterligare en. Ystad passerades en dag för sent, men till Trelleborg var jag på rätt dag (om än fortfarande 11 847 steg bakom schemat). Och sedan jag rundat nere i sydväst och passerat Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg, Ängelholm och Halmstad har det sett bättre och bättre ut. När jag passerade Halmstad den 29/1 var det faktiskt en dag före jag skulle gjort det om jag följt snittet.

Till slut var jag fyra kilometer ifrån att nå fram till Falkenberg innan månaden tog slut, men strandade i Skrea vid midnatt.

Februaridelmålet ser nu ut som följer:

  • Falkenberg, 2/2
  • Varberg, 4/2
  • Kungsbacka, 8/2
  • Göteborg, 10/2
  • Trollhättan, 16/2
  • Mellerud, 20/2
  • Åmål, 24/2
  • Säffle, 25/2
  • Grums, 27/2

Och när den 29/2 når fram till midnatt ska jag bara vara 2 000 steg från Karlstad. Och om jag kan hålla den farten på stegen som jag gjort under andra halvan av januari så ska det inte vara några problem. Kan redan nu (eftersom det gått några dagar av februari) konstatera att såväl Falkenberg och Varberg passerats med en dags marginal. Men mer om det i nästa sammanfattning om en månad.

Under tiden kan ni gärna få komma med förslag på vad som vore lämpliga belöningar som jag kan ge till mig själv om jag uppfyller mina månatliga mål.